Redaktionens favoriter
Topp-5 i Spökis tycke

Först några stycken från oss alla om hur vi har tänkt och hur vi skiljer detta från "Bäst av" i alla kategorier och varför vi följaktligen placerar detta här bland random spellistor istället.

Redaktionens favoriter? Vad falls? För är inte de övergripande konsolspeltopplistorna också baserade på redaktionens tyckanden? Eh, ja, jo, till stor del är det ju så. Inte bara förvisso, då vi tidigare både ingått samarbeten och haft en massa medlemmar utanför redaktionen som röstat men annars så, visst. Men ändå inte! Inte ens för de listor då det bara varit redaktionen som röstat. För det är ändå inte riktigt samma sak när man samlas för att nominera helt fritt, bland hur många tillgängliga titlar som helst, och sedan tillsammans rangordna alla de spelen för ett visst format bara där alla av en individs egna favoriter tekniskt sett kan hamna längst ner och därmed åka ut från toppen, som när man endast kan bidra genom att rösta direkt på sina egna fem favoritspel någonsin från alla format. Vilket alltså dealen är med den här sammanställningen.

Exempel: Vid sammanställningen av t ex PS-topplistan tog vi hänsyn till hela spelutbudet på den konsolen. För den totala sammanställningen av redaktionens favoriter tar vi däremot bara hänsyn till varje redaktionsmedlems fem utvalda personliga favoriter och rankar dem sedan sinsemellan. Så någon må tycka att det finns flera PS-spel som är bättre än vissa andra spel, inklusive till samma format, som återfinns bland redaktionens topp-5:or. Men om ingen hade några andra PS-spel på sin personliga topp-5:a så spelar det ju ingen roll för då hamnar de spelen helt enkelt inte med eftersom då är det ju inte dessa som är bland de röstandes fem favoritspel någonsin...

Då blir faktiskt resultatet nästan garanterat annorlunda och det kanske bara lite annorlunda men det kan också bli mycket annorlunda. En personlig favorit hade alltså kanske inte ens hamnat med på topp-20 för sitt format om alla de andra röstande fann 20 andra spel som de tyckte bättre om men här, för denna lista, där det endast kunde vara maximalt 19 andra spel att ranka kommer alla ens egna val definitivt med och därmed väger alla ens egna personliga val mycket, mycket tyngre. Ergo en mycket mer personlig topp-20 värd namnet redaktionens personliga favoriter. Så det så! Och med det så lämnar vi över till Spökis val och väl valda ord om dessa...

Bubblare: Kirby 64: The Crystal Shards (HAL - N64, 2001)

Det finns många fler spel som jag håller som några av mina absoluta personliga favoriter. Jag kommer främst att tänka på Gunstar Heroes, Dynamite Headdy, flera i Fantasy Zone-serien samt olika Kirby-spel bara för att nämna några av dessa. Kirby 64 är ett av dem. Det är kanske egentligen inte det jag helt säkert tycker bäst om utöver min topp-5, utan det får mer stå för hela den bubbelbunten. Och om jag måste nämna bara ett spel som bubblare så ville jag gärna slå ett slag för Nintendo 64 också, för jag har redan flera Mega Drive-spel på toppen som följer. Kirby 64 känns dessutom ganska underskattat!

===============================================================================================

5. Sonic the Hedgehog 2 (Sega - Mega Drive, 1992)

Bäst Sega-spel någonsin? Jag gillar verkligen Sonic som karaktär. Man kan säga att jag är fan. Uppskattade spelfilmerna och t o m den senaste TV-serien på Netflix. Men jag gillar spelen framför allt. Jag var inte så säker först och hade Sonic 2 utanför min topp-5 från början, men så tänkte jag verkligen efter och kom att tänka på att Sonic 2 är faktiskt ett av de spelen som jag varvat flest gånger i mitt liv. För det är så lätt att återvända till för ännu en vända. Och bara ha kul med från start till slut. Och musiken! Och Tails!! Jag är helt säker nu på att detta är ett av mina topp-5 favoritspel.

4. Super Castlevania IV / Castlevania Bloodlines (Konami - SNES/MD, 1992/1994)

Det fick bli en delad placering eftersom jag kunde verkligen inte bestämma mig vilket jag tycker bäst om, men jag tycker i alla fall mycket om båda. Och eftersom det är vår sida, vår lista och våra listor till den sammanlagda listan sedan så fick jag lov att göra denna lilla fuling. Men säkert även eftersom dessa spel är inte så olika heller, det är ändå två delar i samma serie och även om vart och ett på sitt eget sätt så är de också ungefär lika bra. Jag är stort fan av Castlevania också, att gå runt och piska monster och jaga Dracula är ju så häftigt och dessa 16-bitslir var höjdpunkten!

3. Mega Man X (Capcom - SNES, 1994)

Konami och Capcom från 8- och 16-bitstiderna var något speciellt. Andra favoritserier från Konami från då var Goemon/Mystical Ninja och Contra/Probotector. Men hur färgstarka och actionpackade de spelen än var så lyckades rivalerna på Capcom ändå bättre på båda fronter med sin egen originalspelserie med Mega Man. Bandesignen, bossdesignen, musiken, skjutandet och hoppandet, Capcom fick till allt detta så bra med Mega Man-spelen på NES och sedan ännu bättre på Super NES! Jag gillar verkligen Mega Man X4 på PS också men det första Mega Man X förblir ett av mina absoluta favoritspel någonsin.

2. TMNT IV: Turtles in Time (Konami - SNES, 1992)

Konami kommer igen med Turtles in Time på min lista! Lite fuskigt mot Capcom dock då detta alltså är licensspel och inte baserat på Konamis helt egna idéer men vem som egentligen var bäst av Konami och Capcom är en helt annan diskussion. Turtles-spelen hör också till favoriterna i alla fall och speciellt Turtles IV är väldigt svårslaget. Det har helt rätt anda för både Turtlarna och i tiden. Exakt den grafik och musik som gjorde beat 'em up från det tidiga 90-talet så utmärkta och alltid lika kul för två lirare samtidigt att plöja igenom från början till slutet och om igen. Cowabunga!

1. Donkey Kong Country 2: Diddy's Kong Quest (Rare, SNES, 1995)

Vi hade redan tidigare kommit överens om att Donkey Kong Country 2 är den bästa delen i trilogin från Rare på SNES. Jag tycker också om både ettan och trean väldigt mycket, men mitt personliga favoritspel i serien är faktiskt även detta som vi alla kunde enas om är bäst. Kontrollen är så mycket friare, båda aporna rör sig så smidigt och bandesignen så mycket mer varierande än den i ettan medan gimmickar ännu inte tar så mycket utrymme som de kom att göra i trean. Jag har heller inget emot att detta är den svåraste delen på SNES, tvärtom så gillar jag utmaningen! Här är även finast miljöer och bäst musik.