|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
1. [Bäst] Street Fighter II: The World Warrior
Lätt den bästa tvåan gentemot det direkt föregående spelet. Street Fighter II (med undertiteln The World Warrior, ja) startade dessutom i princip sin egen serie och då menar vi inte att det fortsatte med Street Fighter III, nej, vi menar att det kom en massa nya Street Fighter II-spel som om inte bara Street Fighter utan i synnerhet Street Fighter II var sin egen serie alltså...
Vi snackar Street Fighter II: Champion Edition, Street Fighter II: Special Champion Edition, Street Fighter II Turbo: Hyper Fighting, Super Street Fighter II, Super Street Fighter II Turbo och vad mer där sedan fanns med allt vad Hyper och Ultra heter. Vansinne. Street Fighter II var enormt betydelsefullt. Det skapade i stort sett fighting-genren som vi känner till den. Och det är SÅ otroligt mycket bättre än det första Street Fighter som var ett knappt spelbart skitspel.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
2. [Udda] Super Mario Bros. 2 / USA
Och det mest mer udda än bäst men ändå bra spelet som kom ut som en direkt uppföljare som vi kunde komma på är väl det mest kända exemplet också, dvs det västerländska Super Mario Bros 2 som inte alls var det i Japan där det i efterhand gavs ut igen som Super Mario USA.
De flesta även blott måttligt videospelintresserade är väl bekanta med storyn vid det här laget men ok, here we go again... Anledningen till att vårt SMB2, som alltså såklart kom ut i Europa också trots att det i Japan sedan kallades Super Mario USA, var så udda gentemot ettan, och som det skulle visa sig gentemot alla senare delar i serien också, var ju för att det var baserat på ett helt annat spel, Doki Doki Panic, som Nintendo hade utvecklat bara för Japan från början. Så detta som gavs ut som SMB2 utanför Japan utgav sig bara för att vara SMB2, ha, ha!
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
3. [Bäst] Resident Evil 2 / House of the Dead 2 / Silent Hill 2
En trippelplacering för nummer 3 för den som kände att listan inte redan var konstig nog. För att vi är vi alltså... Det blir skräcktvåor för hela slanten här i alla fall. Och åtminstone Resident Evil 2 och House of the Dead 2 körde dessutom en Dödligt vapen 2 gentemot de första delarna, då båda dessa uppföljare inte längre utspelar sig i en viss residens eller bara ett hus utan snarare i hela den större staden så spelen blev liksom fast med lite felaktiga titlar.
Hela denna trio tvåor från ungefär samma period i spelvärlden sent 90-tal och tidigt 00-tal är hur som helst mer omfattande, mer genomarbetade, mer ikoniska och mer kärt ihågkomna än sina ettor. Dessa tvåor är helt enkelt de definitiva favoriterna i respektive serie bland fansen, även om Resident Evil 4 likaså har sina döhårt trogna anhängare.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
4. [Udda] Zelda II: The Adventure of Link
Den delen i serien som mest talar för att Zelda-spelen skulle vara rollspel. För trots större fokus på action i direkta svärdstrider var det också obestridligen mer åt RPG-hållet med EXP, dvs erfarenhetspoäng, och hela det köret. Vilket bara det egentligen gör detta till det udda spelet i serien. Perspektivet är för det mesta annars också annorlunda, bara på världskartan är det fågelvy men i både byar och palats och även strider på nämnda världskarta är spelet helt platt, dvs sidoscrollat.
Konstigheterna upphör inte där heller. T o m själva speltiteln är udda då varenda annan proper del i serien börjar med "The Legend of Zelda" följt av en undertitel, inte bara "Zelda", och dessutom är detta den enda delen som är numrerad vilket därtill gör det helt omöjligt att räkna spelet som en spin-off i action-RPG-genren och inte som just del II tillika en direkt uppföljare. Storymässigt tar detta för övrigt vid direkt efter förra spelet och utspelar sig i samma värld och tid, vilket även det är ovanligt för ett Zelda-spel, och Ganon är stendöd efter att Link hade ihjäl svinet i ettan. Direkt kontinuitet i ett Zelda-spel! Helt knas!
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
5. [Bäst] Mega Man 2
Här blev Mega Man bra skulle vissa säga, som i att det var faktiskt tvåan som var det första bra spelet med Mega Man. Jo, ettan är allt lite halvdassigt eller bara "meh" enligt många... Tvåan lyckades Capcom mycket bättre med däremot och det var också det första Mega Man-spelet med vad som kom att bli den gamla beprövade formeln med åtta bossar att välja fritt mellan från start, där ettan hade bara sex. Vidare var tvåan det första spelet i serien med lösenordsystem, bossdesignidéer direkt från fans, nya power-ups och andra spelmässiga inslag som kom för att stanna i uppföljande delar. Men mest av allt så är Mega Man 2 helt enkelt "bara" en sådan stor förbättring från det första spelet att det hade en given placering här på denna lista.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
6. [Udda] Donkey Kong Jr.
Ja, lite udda är det här spelet allt. Det är en direkt uppföljare till Donkey Kong och nej, det är ingen spin-off bara för att titeln inte är Donkey Kong 2 utan Donkey Kong Jr, efter den nya spelbara karaktären, eftersom nästa del i ordningen kallades Donkey Kong 3. Mer udda än den inte helt konventionella titeln på spelet är dock att man spelar inte som Mario mot Donkey Kong för att rädda Marios dam i nöd här, utan man spelar istället som DK Jr mot Mario för att rädda Juniors pappa, dvs DK själv, som Mario, som blivit skurk, har kidnappat!
Så ja, spelmässigt är detta inte så udda gentemot det första spelet men själva premissen och presentationen gör det udda nog i vår mening för att platsa på listan. Bara en sån sak som Mario som skurk liksom...
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
7. [Bäst] Sonic the Hedgehog 2
Sonic 2 baby!!
Det i särklass bästa spelet i den bästa spelserien till Sega Mega Drive och det som bäst representerar Sega, Mega Drive och Sonic. Med mestadels bara två banor per värld är det ett ännu mer fartfyllt och intensivt spel än sin föregångare. Det är så mycket roligare och häftigare. Tvåan introducerade dessutom mycket som kom att bli viktiga beståndsdelar för Sonic-serien. Det var det första spelet med den tvåsvansade räven Tails, det första spelet med gubben Robotniks rymdbas Dödsägget, det första spelet med hans Dödsägg-mecha, den första spelet där Sonic kunde "laddas upp" och fara iväg som en kanonkula, det första spelet med Super Sonic... Kort sagt var Sonic 2 spelet som definierade både hela spelserien och karaktären.
Sonic 2 är mao i mångt och mycket DET definitiva Sonic-spelet. Det är det som gäller. Även om det första och sannerligen klassiska Sonic the Hedghehog trots allt är ett värdigt alternativ så är det faktiskt tvåan som gäller alltså. Om man bara ska spela ett enda Sonic-spel så är det detta.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
8. [Udda] Final Fantasy II (JP)
Det mest udda spelet i serien från gamla goda Squaresoft (dvs från innan de gick ihop med Enix och Final Fantasy horades ut totalt och sedan gjordes om till fjantiga actionspel i hopp om att tilltala västerländska fjortisar). Inga erfarenhetspoäng utan man blir bara bättre beroende på vad man gör mest i strid, så underbart finurligt.
Också, första spelet handlade om fyra anonyma karaktärer vars sk jobbklasser man bestämde helt självt och samma visa var det sedan i del III på Famicom, men denna tvåa var allt annorlunda på den punkten med... För här hade man färdiga karaktärer med egna färdigheter och egna namn och personligheter.
Så det var i högsta grad den udda delen i 8-bitarstrilogin samt gentemot ettan då. Och det förblev allt udda på längre sikt också, med tanke på hur man levlade upp här... Sannerligen en väldigt intressant del i serien. Origins-versionen till första PlayStation är ett bra alternativ till det japanska originalet på Famicom som aldrig kom ut officiellt på engelska när det begav sig.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
9. [Bäst] Gargoyle's Quest II
I denna direkta uppföljare till ett gammalt grönmonotont Game Boy-spel återser vi Capcoms smått kultförklarade flygande jävel till antihjälte Firebrand i huvudrollen, tidigare känd som fiende från Ghost 'n Goblins-liren, men den här gången i fullfärg i TV-rutan via NES. Bara rent audio- visuellt var det här ett stort steg uppåt för vad som nu hade blivit en hel spin-off-serie, som för övrigt sedan fortsatte med Demon's Crest på SNES, med för sin tid väldigt imponerande ljud och grafik i framför allt de sidoscrollade delarna där bäggedera förmedlar den rätta gotiska känslan.
Spelupplägget blandar annars nämnda sidoscrollade actionmoment där Firebrand bl a kan flyga och spruta eld med renodlade rollspelinslag kompletta med vida världsvandringar i fågel- perspektiv mellan städer och grejer. Det tar i alla fall inte alls lång tid innan man uppslukas helt av Firebrands äventyr och detta är ett mycket bra exempel på en mycket god tvåa!
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
10. [Udda] Metroid II: Return of Samus
- - - - - - & Kid Icarus of Myths and Monsters
Tvärtemot Gargoyle's Quest som började på Game Boy och tog steget över till stationära konsoler med del II till NES så började både Metroid och Kid Icarus på NES och fick direkta uppföljare på Game Boy, ett åtminstone visuellt sett mer begränsat handhållet format. Och det var alltså inte tal om några nedbantade portningar eller mindre omfattande spin-offs, vilket väl var det mest vanliga för spelpojkens del när det begav sig, utan det var verkligen fullfjädrade direkta uppföljare. Vilket bara det i sig gör båda dessa udda nog för en delad tiondeplats på listan. Vi grävde för övrigt fram båda de här för en double feature ur spelkistan för några år sedan, vilket den som känner sig sugen kan läsa mer om
här och här.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
Bäst bubblare - Donkey Kong Country 2: Diddy's Kong Quest
Större, snyggare, mer omfattande, mer stämningsfullt och mer genomtänkt än ettan. Faktiskt ett av våra favoritspel någonsin och kanske den bästa tvåan någonsin också men, MEN, inte riktigt den bästa tvåan GENTEMOT den direkt föregående delen... För det första Donkey Kong Country var nämligen redan ett mycket bra spel... Tvåan är förvisso trots allt bättre men det är inte lika mycket bättre än dess etta som något som t ex Street Fighter II gentemot den ettan eller ens Sonic 2 gentemot Sonic 1. Hoppet i "bästhet" mellan DKC och DKC2 var mao inte lika stort som mellan alla ovannämnda fall och därtill finns det faktiskt folk som på fullt allvar fortfarande föredrar första DKC framför den bättre tvåan, varför vi placerar denna som den bästa bubblaren.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
Udda bubblare - Super Mario World 2: Yoshi's Island
Mer udda gentemot dess föregångare än DKC2, inte bara för att detta var en prequel med Mario blott i biroll till förmån för en hel Yoshi-flock i delad huvudroll med Yoshi själv i titelroll utan även dels för den märkbart mer annorlunda visuella stilen och dels för att spelupplägget var märkbart annorlunda med mycket större fokus på utforskande i alla riktningar samt samlande på banorna än att bara ta sig från start till mål, från vänster till höger.
Vissa ser inte ens detta som ett "riktigt" Mario-spel och vissa pekar därtill på att det i Japan inte hade titeln Super Mario World 2. Det stämmer, däremot var den japanska titeln Super Mario: Yoshi's Island så hur man än vill vända och vrida på det så var detta trots allt ändå ett nytt Mario-spel...
De stora spelmässiga skillnaderna mellan detta och både tidigare och senare Mario-plattformare gör det här i alla fall mer udda och bra än bara bra, varför det kniper den udda bubbelplatsen.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
