|
|
|
|
|
|
|
1990 - The New Adventures of He-Man
|
|
Jag såg aldrig den gamla serien om He-Man på TV. He-Man and the Masters of the Universe som den fullständiga titeln var. Jag såg förvisso en del av den serien på hyrvideo men aldrig i TV-sändning alltså och när jag såg avsnitt på video så var detta dessutom långt i efterhand, väl in på 90-talet, och då fann jag faktiskt den serien vara rätt jävla kass. Att jag ändå fortsatte hyra fler band av denna på video var mest bara för att det trots allt var tecknad action med färggranna karaktärer som pucklade på varandra. Jag hade heller inga av de gamla leksakerna från när de ännu var nya på 80-talet, även om jag däremot hade en kompis som hade många av dem, däribland alla ormmännen som jag tyckte var väldigt häftiga, och jag köpte på mig några begagnade i efterhand. Men därmed känner jag heller ingen direkt nostalgi för gamla mossiga He-Man och hans universums mästare är min poäng alltså...
Den nyare He-Man-serien däremot, The New Adventures of He-Man, var det annat med. Denna nya serie följde jag faktiskt när den var alldeles ny i TV-rutan på någon kanal och såg sedan vad jag förmodar var repriser som fortfarande sändes på TCC i Sverige lite senare in på 90-talet. Allt som allt handlade det om bara en säsong från 1990 men med hela 65 avsnitt, så det fanns mycket att se. Trots att det alltså bara är en enda säsong så delades serien upp i två feta volymer när den gavs ut på DVD och jag har de båda feta volymerna förresten, fan som jag är av denna nya He-Man. Och Skeletor plus anhang i den gamla serien var ju en gäng jävla töntar egentligen. Tacka vet jag Skeletor och rymdmutanterna från framtiden år 1990! Detta är alltså "min" He-Man, som jag bestämt alltid kommer att försvara framför den gamla pälskalsongbiffen till prins från 80-talet... Synd bara att världen inte var redo för en ny He-Man på 90-talet.
|
|
|
|
|
|
|
|
1990-1992 - Captain Planet and the Planeteers
|
|
Captain Planet, he's our hero, gonna take polution down to zero, he's our powers magnified and he's fighting on the planet's side... Fuck yeah! Captain Planet var en superhjälte som man kanske kan tro var tagen från amerikanska serietidningar men som faktiskt gjordes direkt för TV-rutan. Han fick alla sina krafter från de fem elementen jord, eld, vind, vatten och öh, hjärta eller kärlek typ, och uppstod när dessa fem element kombinerades. Vart och ett av dessa kontrollerades annars genom fem magiska ringar fördelade på fem ungdomar från fem delar av världen, närmare bestämt alla kontinenter förutom Australien.
Captain Planet var också förkämpe för miljön, dvs en hjälte främst i kamp mot miljöförstöring, vilket var trenden på den tiden. Se den tecknade TV-serien Widget från 1990, Trash Bag Bunch-figurerna från 1991 och t o m Sonic the Hedgehog från början, ja, faktiskt. Jag följde Captain Planet från allra första början och flera år in på 90-talet och tyckte att karaktären i sig var så häftig som superhjälte, med så häftiga krafter och så stor potential. Han var lätt min favorithjälte från annat än serietidningar från Marvel och DC. Och den där temalåten äger ju fortfarande!
Captain Planet and the Planeteers som serien kallades från början var Ted Turners hjärtebarn och gjordes först av DIC som producerade tre säsonger 1990-1992, men storyn fortsatte med nya avsnitt av Hanna-Barbera i tre säsonger till som The New Adventures of Captain Planet under åren 1993-1996. Serien var fortfarande sevärd under Hanna-Barbera men sjönk tyvärr i kvalité rent visuellt de här senare tre säsongerna.
Men från 1990 till 1996, det var i alla fall en så stor del av 90-talet liksom. Och Captain Planets betydelse ska inte underskattas under den här tiden. Den här tecknade TV-serien om en grupp ungdomar och en superhjälte för miljön var verkligen en stor grej när det begav sig.
Med Whoopi Goldberg som personifieringen av jorden själv, Gaia, i de tre första säsongerna och Margot Kidder i rollen i de senare säsongerna, LeVar Burton som en av ungdomarna, Tim Curry som ond AI och även om senare säsonger bytte ut dem mot mindre namn så hörde man från början Meg Ryan som den onda Dr. Blight, James Coburn som tjuvjägaren Looten Plunder, Jeff Goldblum som den muterade råttan Verminous Skumm och Martin Sheen som ännu en annan miljöbov. Denna serie hade pondus minsann!
|
|
|
|
|
|
|
|
1990-1991 - TaleSpin
|
|
"Ooh, ooh, ooh, ooh, ooh-ooh-ooh, ooh-ooh, ooh, ooh, ooh, ooh, ooh... FLYGPLAN!
Flyga runt och sväva, vilket härligt sätt att leva, vi har frihet, det är givet, vi tar klivet, det är livet, FLYGPLAN!" Den svenska introlåten är ju bara bäst typ. Luftens hjältar, som det hette i Sverige, är ännu en gammal Disneydagsklassiker i TV-rutan, efter DuckTales tillika Ankliv och Räddningspatrulle med Piff och Puff från sent 80-tal.
Serien är något av en period piece som tydigen inspirerades av Casablanca och självaste Hayao Miyazakis manga Hikotei Jidai som sedan adapterades till animé-filmen Porco Rosso. Och ja, jovars, om man känner till detta så märks det ju också när man ser Luftens hjältar vilket dock verkligen inte är mig emot. Detta både ger serien enorm charm och gör den väldigt utmärkande från andra västerländska tecknade TV-serier för barn från den här tiden. Här är det förresten Baloo och andra karaktärer från Disneys tecknade långfilmadaption av Djungelboken som utgör persongalleriet.
Jag minns också leksakerna från butiker och kataloger i barndomen och fann framför allt de stora flygplanen för actionfigurerna sååå häftiga, inte minst skurken Don Karnages fruktade Tri-Wing Terror, men hade dessvärre ingen själv.
Luftens hjältar var lätt ett av mina favoritprogram i Disneys tablå under det tidiga 1990-talet i alla fall. En sådan härlig äventyrsserie helt enkelt.
|
|
|
|
|
|
|
|
1991-1992 - Darkwing Duck
|
|
Han är faran som lurar i natten. Han är Darkwiiing... Duck. Nu blir vi farliga. En action-packad spin-off på DuckTales/Ankliv, med gamle Sigge McKvack som Darkwings kollega och flera gästframträdanden av den asballa Gizmokvack. Detta var helt uppenbarligen också en ankparodi på framförallt Batman, som nog aldrig varit lika allmänt folkkär och populär bland massorna som efter Tim Burtons långfilm från 1989, vilket även ledde till Batman the Animated Series såklart som började ungefär samtidigt som den tredje och sista säsongen av Darkwing Duck här först sändes i TV-rutan. Liksom de flesta andra barn på den tiden, både pojkar och flickor, så följde jag såklart Darkwing Duck med stor entusiasm medan nya avsnitt ännu gick att se på TV i Sverige och det var också den sista Disney-serien som jag brukade tittade på innan jag liksom växte ifrån just Disney. För Goof Troop, eller Långbens galna gäng på svenska, tittade jag inte på egentligen, jag såg bara en av långfilmerna. Darkwing Duck klickade jag med dock.
|
|
|
|
|
|
|
|
1992-1995 - Batman the Animated Series
|
|
Baserat på Tim Burtons Batman från 1989. Denna animerade adaption direkt för TV-rutan sändes ursprungligen mellan 1992-1995 och fortsatte med en helt ny serie, The New Batman Adventures från 1997-1999, som faktiskt var en direkt fortsättning i kontinuiteten som dock fokuserade mer på den utökade sk fladdermusfamiljen, med Nightwing, Robin och Batgirl, samt med märkbart ändrad stil på animationen, som tyvärr inte var lika imponerande eller tidlös som den gamla. De nya äventyren med Batman var också bra men nådde bara inte samma höga nivå alltså. Storyn fortsatte sedan vidare långt in i framtiden med Batman Beyond från 1999-2001 som också var bra men återigen inte riktigt lika bra. Batman the Animated Series, den ursprungliga tecknade TV-serien som skapades av Bruce Timm och Eric Radomski, förblir däremot en riktig klassiker! Banbrytande animation för sin tid för en västerländsk tecknad TV-serie då denna bl a gjordes distinkt mörk rent visuellt och så kom serien med ovanligt "mörka" teman storymässigt också.
|
|
|
|
|
|
|
|
1993-1994 - Sonic the Hedgehog
|
|
Det här var en tecknad TV-serie som jag följde med stor entusiasm på TV när det begav sig på 90-talet. Sonic the Hedgehog alltså, eller "Sonic SatAM" som den kom att kallas bland fansen, som fick två säsonger från 1993-1994. Absolut inte att förväxlas med den urlöjliga trippade Adventures of Sonic the Hedgehog som pågick samtidigt. Denna följde jag förvisso också, båda sändes bl a på TCC (och åtminstone någon av dem visades även på någon svensk kanal vill jag minnas, trean kanske...), men Adventures of Sonic the Hedgehog gillade jag egentligen aldrig. Den tittade jag på endast för att den var tecknad och gick på TV helt enkelt... Sonic SatAM fann jag däremot bra på riktigt och riktigt bra dessutom. Så det var väl självklart att jag också köpte på mig hela den DVD-boxen på senare år. Lätt värt de slantarna.
Den här tecknade tolkningen av Sonic the Hedgehog är verkligen en av mina personliga favoriter från barndomen och ovanligt dyster med en hel värld förändrad till en metallisk soptipp, befolkningen slagen i kedjor som mekaniska slavar (allra mest synd är det om Sonics farbror), en motståndsrörelse bestående av minnesvärda karaktärer som menar allvar och sannerligen livsfarliga robotstyrkor patrullerandes överallt. För det förekom t o m dödsfall bland motståndsrörelsen för sjutton! Detta var precis rätt upp i min gränd liksom. Denna Sonic-serie var faktiskt relativt seriös och seriöst bra som sådan. Och introlåten äger! Blue streak, speeds by...
|
|
|
|
|
|
|
|
1993-1994 - SWAT Kats: The Radical Squadron
|
|
Detta är min favoritkattserie från 90-talet, framför sådant som Eek! The Cat, nyare avsnitt av Garfield and Friends samt helt nya lagom trippade The Pink Panther och lika nya och ännu mer snurriga The Twisted Tales of Felix the Cat.
Tänk som en mix mellan traditionella super-hjältar med tillhörande färgstarka superskurkar att bekämpa och en sci-fi-tagning av Top Gun typ och allt med antropomorfiska katter då, som ThunderCats, och på fullaste allvar, inget jävla trams här inte. Radikalt var ordet!
Säsong 1 är från 1993, säsong 2 från 1994 och jag följde dem båda när serien var helt ny i TV-rutan och gick på Cartoon Network. Den andra och sista säsongen avrundades sedan med en TV-special i januari 1995, men det här var egentligen inget riktigt avsnitt utan bara en sk "clip show", dvs klipp ur tidigare avsnitt, ur första säsongen och början av andra och gjordes tydligen som en eftertanke. SWAT Kats var hur som helst en riktigt grym tecknad TV-serie som tyvärr föll offer för moralkärringarnas korståg mot tecknat våld som faktiskt fortfarande pågick så sent som runt mitten på 90-talet och bara därför blev det inga fler säsonger, för serien var faktiskt en stor hit rent tittarmässigt.
|
|
|
|
|
|
|
|
1994 - Skeleton Warriors
|
|
Efter New Adventures of He-Man så kom Skeleton Warriors och var som en ännu nyare och tuffare He-Man! Denna serie fick däremot bara en säsong bestående av endast 13 avsnitt att glänsa... Precis som He-Man baserades i alla fall även Skeleton Warriors på en leksakslinje. He-Man var Mattel, Skeleton Warriors var från Playmates. Och då menar jag alltså inte nakenmodellerna i Playboy utan leksaksföretaget mest kända för Teenage Mutant Ninja/Hero Turtles. Hela grejen med Skeleton Warriors var i vilket fall som helst just, öh... Ja, just THE Skeleton Warriors.
De få hjältarna som fanns bestod inte av vandrande benrangel utan var väldigt mycket så som mästarna eller väktarna från gamla och nya He-Man. Det stora skurkgalleriet var däremot just vandrande benrangel. Först och främst hade vi den vanliga ärkeskurken Baron Dark, den här seriens egen Skeletor, med den ovanliga förmågan att förvandla individer till levande skelett som inte kunde dödas då deras fallna benhögar bara återuppstod. Under hans befäl fann man en härlig blandning olika sorters skelettkrigare. Där fanns t ex en skelettbrud (såklart), en fyrarmad skelettvarelse och ett cyborgskelett, hälften skelett och hälften robot alltså... Och som grabb i precis rätt ålder på 10-11 år tyckte man ju att allt detta var vrålhäftigt! Någon ny megahit som med Turtles bidde det ej men jag fastnade verkligen för den här serien.
|
|
|
|
|
|
|
|
1994-1996 - The Tick / 1995-1996 - Earthworm Jim
|
|
Två parodier på delad plats, båda från TCC-listan där jag hade rankat Earthworm Jim snäppet högre men även medgav att The Tick är den bättre serien egentligen. När allt kommer omkring så gillar jag dock båda ungefär lika mycket trots allt, så för att göra lite mer plats åt annat än vad som redan hade tagits upp på den där TCC-listan lät jag mig själv trycka ihop dessa två till en delad placering för den här listan. Serierna är dessutom ungefär i samma udda anda, väldigt mycket i linje med varandra, och pågick i stort sett samtidigt. The Tick började året innan och fortsatte sedan parallellt med Earthworm Jim och om jag minns rätt så sändes den ena serien direkt efter den andra (likt en double feature!!) just när jag följde dessa på TCC.
The Tick löpte i tre säsonger totalt, baserat på skämtkaraktären som var maskot åt en kedja serietidningsbutiker i Boston på 80-talet, och
Earthworm Jim gick i två säsonger, baserat på de båda videospelen med Earthworm Jim till framför allt Sega Mega Drive och SNES.
The Tick är i alla fall en parodi på amerikanska serietidningssuperhjältar och bland diverse knäppa karaktärer här återfinns t ex American Maid, en het kvinnlig mix mellan Wonder Woman och Captain America, Die Fledermaus, en uppenbar parodi på Batman, och Big Shot, en parodi på The Punisher som slösar så mycket ammunition att när det verkligen gäller har han helt tomt i magasinen. The Tick, dvs fästingen, själv och hans sidekick Arthur, i helvit nattfjärildräkt, är dock originalkaraktärer. Roliga är också skurkarna, som Chairface som har en jävla stol som huvud och vars onda plan är att skriva sitt namn på månen med en stor laser. Han lyckas bara delvis och det stående skämtet är att alla avsnitten därefter visar C, H samt ett inte helt färdigt A i gigantiska bokstäver på månytan där uppe i nattskyn.
Earthworm Jim är mer av en rymdhjälte som jämt måste rädda hela universum från skurkar som den psykiskt störda rymdkråkan Psy-Crow, genomonda Evil the Cat, Bob the Killer Goldfish och professor Monkey-for-a-Head, som bokstavligen har en apa som huvud, för att nämna några. Det hela är så dumt, så otroligt korkat, att jag kan inte låta bli att tycka om alla bitar från start till slut, givetvis inklusive den om en kossa som faller ner från skyn rakt på någon i precis varenda avsnitt. Så jävla dumt... Och introsången som jag faktiskt brukar nynna på än idag... "Earthworm Jim, he's such a groovy guy, Earthworm Jim, he rockets through the sky..."
Jag gillade verkligen båda dessa och den som vill läsa lite mer om respektive serie kan för all del kolla in de enskilda texterna om vardera på den ovannämnda TCC-topplistan.
|
|
|
|
|
|
|
|
1996-1998 - Dexter's Laboratory
|
|
På gott och ont förändrade Hanna-Barbera och Cartoon Network stilen på västerländska tecknade filmer för alltid med sina World Premier Toons/What a Cartoon!- kortfilmer som började 1995. En av de första kortfilmerna det året var Dexters laboratorium, som 1996 dessutom fick en alldeles egen spin-off-serie med samma namn, eller bara "Dexter's Lab" som alla kort och gott egentligen kallade den på både svenska och engelska, som ursprungligen pågick i två säsonger fram till 1998 och avrundades 1999 med en tecknad TV-film. Det hela handlar om pojkgeniet Dexter som har ett eget hemligt laboratorium i sina föräldrars hus och hans dumma och jobbiga storasyster Dee Dee som stör honom och ställer till besvär. Dexter's Lab lyckas faktiskt vara ganska underhållande när allting kommer omkring. Vissa avsnitt är verkligen minnesvärda, som ett ā la Tron, med Master Computer som Master Control osv... En riktig höjdare!
Andra tecknade kortfilmer som följde i Dexters fotspår och fick sina helt egna TV-serier var t ex Powerpuffpinglorna och Johnny Bravo förresten, men Dexter's Lab var alltså allra först att bli en hel egen TV-serie och heller aldrig över gränsen med denna nya mer "vulgära" och visuellt frånstötande stil som t ex vidriga Cow & Chicken.
Och medan jag verkligen fann det tröttsamt att allting nytt skulle ha just den här slarvigare, typ mer oproportionerliga och skrikiga stilen så tröttnade jag aldrig på just Dexter's Lab. Kanske för att denna faktiskt hade mer substans än de flesta andra av dess likar och faktiskt kändes som något nytt och fräscht snarare än en efterapning och jag minns så tydligt när jag såg det första avsnittet på premiärendagen, så jag var mer investerad i denna redan från första start. Det är också kul att hela introsekvensen för TV-serien som följde anspelar på den där första kortfilmen!
|
|
|
|
|
| | | | | | | | | | | |
