Format: Game Boy
Utvecklare: HAL
Utgivare: Nintendo (1995)
Genre: Plattform
Vi går händelserna i förväg en aning här men om en vecka från när detta läggs upp för er kära läsare att läsa, så infaller i alla fall 30-årsdagen sedan den europeiska releasen av Kirbys andra drömska äventyr på Game Boy... Och jag kunde inte hålla mig längre! Det här är hela den texten som jag ville skriva för 15 år sedan redan, då Game Boy i sig fyllde 20 år i Sverige.
Detta skulle tydligen, enligt mina egna gamla återfunna anteckningar, från början läggas upp i samband med releasen av Kirby's Epic Yarn till Wii under hösten 2010. Så bidde det dock icke. Exakt varför minns jag ej. Det spelet dröjde dock till in på 2011 i Europa, så det kan ha haft att göra med det. I stort sett hela 2011 och in på 2012 ägnades sedan åt NES-topphundralistan. Så framgrävningen av Kirby's Dream Land 2 föll nog bara bort då för alla dessa år sedan. Nåja, bättre sent än aldrig eller hur? Nu är spelet heller inte blott 15 år utan det fyller alltså också 30 bast, så det här passar minsann kanske t o m bättre nu än det hade gjort då ändå så!
Jag spelar även solo den här gången. Främst för att en stor del att texten som följer är direkt utifrån vad jag redan hade skrivit om detta helt själv då, för drygt 15 år sedan, samt dels för att jag tyckte att det passade bra med en till solosession som uppföljning till framgrävningen av det första Kirby's Dream Land till Game Boy, vilket jag likaså lirade solo och skrev om helt själv förrförrförra året.
För den framgrävningen spelade jag förresten från originalkassetten på Game Boy Advance SP. Den här gången valde jag däremot att göra livet lite smidigare för mig och spelade via Game Boy-tjänsten på Switch, fortfarande bärbart dock. På Switch kan man byta skärm- inställningarna och välja mellan mellan urklassisk monotont grön, svartvit ā la Game Boy Pocket eller färgskärmen från Game Boy Color. Hur mycket jag än minns att jag uppskattade färgtonerna när spelet liras på GBA SP så valde jag dock svartvit den här gången. Främst för att jag pallade bara inte med att behöva fippla runt med styrkors + knappkombinationer när spelet sätter igång för att få fram den mest optimala färgpaletten. Jag är gammal nu. Orka med sånt liksom.
Men nu över till själva spelet då. Detta är det andra Dream Land-spelet, uppenbarligen, och en direkt uppföljare till det första Dream Land på samma format då, fast det är faktiskt den tredje delen i den huvudsakliga serien, main series alltså, för mellan båda dessa Dream Land-spel kom även Kirby's Adventure ut till NES år 1993. Och det räknas ju också. Därefter började spin-off-spelen komma med men glöm sidoprojekten nu, alla flipper- och pusselspel, för det är här, som hjälte i sitt eget plattformsäventyr, som Kirby verkligen glänser och utmärker sig.
Sju världar med 3-7 banor plus slutboss per värld är vad som gäller här, vilket är långt, långt mycket mer än det första spelet bjöd på. Hela första spelet känns mer som bara en av de sju världarna här. Medan man lätt kunde varva hela det första spelet på bara en halvtimme så räcker den här delen åtminstone en spelkväll och sparmöjligheten är välkommen om man hellre vill lira lite åt gången.
Kirby's Dream Land 2 är kort (men inte så kort, ho, ho!) och gott ett klassiskt gulligt spel för alla, stora som små, som uppskattar en trivsam kväll plattformande. Barnsjukdomarna från debuten i det första Kirby's Dream Land är borta. Allting är som det ska. Kirby har nu fått rosa färg på kinderna, i alla fall på artworken till omslaget och manualboken samt om man spelar det här på, eller som om på, GBC, eller GBA SP då, han kan blåsa upp sig och sväva samt suga i sig fiender som vanligt och så har han framför allt snappat upp sin karaktäristiska kopiera förmågor-förmåga från Kirby's Adventure till NES. Och så har man skruvat upp utmanngen och sträckt ut längden på äventyret till en acceptabel nivå, för ettan var faktiskt för kort och enkelt med dess blott fem stycken banor, samt kryddat det hela med ännu fler roliga inslag... Inte minst i form av flera följeslagare som hjälper till på vägen...
Här finns närmare bestämt tre stycken djurvänner som hjälper Kirby fram på land, i luften och under vatten; hamstern, ugglan och fisken, samt sju olika specialförmågor;
sten (bli till sten),
igelkott (taggboll),
is (iskall andedräkt),
eld (flammande klotattack),
åskbollen (åskattack),
paraply (slå + glidförmåga) och
bumerang (projektilattack).
Förmågorna kan dessutom kombineras med de olika djurvännerna. Eld plus hamster blir t ex lika med en eldsprutande hamster. Medan sten plus hamster är lika med en stenhamster som kan rulla, dvs en äkta rock 'n roll-hamster!
Paraply + uggla = snurrattack. Taggar + fisk = blåsfisk. Osv, osv. Det finns totalt 21 diverse kombinationer och med de sju basförmågorna blir det alltså 28 stycken mer eller mindre olika färdigheter allt som allt. En stor del av det roliga med det här spelet är därmed att prova sig fram och bara leka runt samt lyckas para ihop rätt djur med rätt förmåga.
Vissa förmågor lämpar sig bättre med vissa djurvänner än andra och det är kul att experimentera med olika kombinationer. Ugglan är t ex som skapt för paraplyet och en eldsprutande fisk må ha sina användningsområden men ser knappast ut att vara en passande fusion. Ugglan är förmodligen den mest användbara djurvännen. Ugglan och eldbumerangen är fuckin dödligt. Den skjuter då tre stycken snurrande projektiler framåt som sedan sprids åt vardera håll (framåt, snett uppåt samt snett nedåt) så det är bara att peppra på och plöja rakt igenom fiendeformationerna. Det här är så himla effektivt att man ofta inte vill ge upp denna förmåga för annat även när det egentligen är "meningen" att man ska göra det... Ugglan är dessutom precis lika effektiv under vattenytan som uppe i skyn, så varför skulle man då vilja ge upp fågeln till förmån för fiskan som å andra sidan är helt värdelös utanför vatten? Mm, just det... Men mer om det lite längre ned.
Under vatten kan Kirby inte suga i sig fiender, dock blåsa luftbubblor och ha ihjäl dem. Det är faktiskt en massa plaskande i olika vattenmassor i det här spelet och sådant brukar ju inte höra höjdpunkterna till i plattformslir. Här är det dock för det mesta ändå okej, Kirby kontrolleras inte helt olikt under vatten som han gör svävandes i luften ändå så, och de tappra djurvännerna hjälper till att göra även det akvatiska spellivet mer drägligt. Överlag finner man både större variation och bättre utmaning här än i det första spelet. Vissa partier är sådär självscrollande och lagom stressiga i bästa Mario-anda. Det är sällan någon riktig risk för frustration annat än vid några självscroll-passager som även är labyrinter där det urartar till viss trial and error, något som jag aldrig varit ett stort fan av. Vid Game Over får man i varje fall börja om på den banan där man dog. Liven har man mest till de diverse mittpunkterna på banorna. Liret autosparas annars efter varje bana vilket är perfekt för ett bärbart spel från den gamla AA-batterieran.
Jag förlorade förvisso aldrig alla extraliv när jag väl spelade igenom hela spelet på riktigt, för detta är fortfarande väldigt lätt, utan det var bara något som jag gjorde med flit i början i syfte att testa för att se hur spelet hanterar Game Over. Och det är väldigt generöst alltså.
Hände det annars att jag dog ett par gånger pga för mycket stryk? Jodå. Kunde det ha undvikits om jag varit försiktigare? Antagligen, men det var i alla fall inte rena rama slarvdödsfall den här gången. Så det här är ändå märkbart lite svårare än originalspelet som var på tok FÖR lätt. Kirby's Dream Land 2 är dock är ändå väldigt lätt i allmänhet, inte minst för att man överöses med extraliv. För inte nog med att man finner extraliv titt som tätt ute på banorna med det är heller inte ovanligt att man finner hela rader med dem direkt, vi snackar tre extraliv på raken rakt framför en... Som om det inte vore nog kan man också få ett extraliv efter varje avklarad bana om man får till timingen när Kirby skjuts upp i mål typ, näst högst upp för en tomat som fyller ut hälsan och högst upp väntar ett extraliv. Och som om det inte var nog får man dessutom ett extraliv för varje sju små stjärnor som man samlar på banorna och dessa finns i stort sett i överflöd överallt... Jag hade nästan 30 extraliv när jag varvade det här spelet den här gången.
Bossarna är skoj och fastän heller egentligen inte särskilt svåra så kan de vara smått knepiga.
En riktigt kul tid hade jag dock med detta oavsett och det är ju knappast för utmaningens skull som man vanligtvis spelar Kirby... Spelet må vara enkelt men det är helt enkelt trevligt också. Käcka Kirby-melodier bidrar till att dra in en och hålla en kvar. Djurvännerna har egna teman med. Ugglans låt är bäst. Ödesdiger, episk...
Den numera klassiska Kirby-dansen, som tre stycken Kirby-knubbisar gör efter varje avklarad boss, är en fröjd att skåda varje gång. Dessutom finns det en hemlig slutboss att låsa upp den här gången för den som samlat allt. Och att göra det är inte alltid det lättaste heller, utan kan faktiskt vara lite knepigt ibland. Utmaningen ligger sålunda i slutändan på en jämn och mycket bra nivå jämfört med det första spelet.
Och vi snackar som sagt sju världar med ett antal banor per värld, så bara det är ju ett stort steg upp, och därtill en gömd regnbågsddroppe att finna någonstans på varje värld...
Det räcker dock inte att enbart hitta vägen till regnbågsdroppen på vilken bana den än må vara gömd i respektive värld, utan också att ha rätt förmåga med Kirby för att att kunna nå den och ibland behöver man ha rätt djurvän därtill för att kunna ta sig till den gömda platsen på banan till att börja med.
Det blir oundvikligen en hel del backtracking i och med detta, då man alltså behöver ha rätt förmåga och/eller rätt djurvän. Jag är inte ett stort fan av detta. För 15 år sedan när jag först klarade spelet så var det inget som störde mig alls från vad jag kan minnas. Men det var då... Jag har mindre ork, mindre fritid, mindre tålamod och följaktligen mindre lust nu än då med sånt här. Och spelet hade varit tillräckligt långt och alldeles lagom utmanande som det var utan det här, bara låt mig ta regndropparna när jag hittar dem liksom! Men detta är ju ändå bara är en bagatell som egentligen bara stör oss slitna, upptagna och otåliga gamla gubbar.
En annan sak däremot...
Djurvännerna är riktigt kul men... Ugglan känns övermäktig, overpowered alltså, eller OP som kidsen säger numera. Det var heller inget som jag anmärkte på i mina yngre dagar, då kändes det väl bara kul att vara så övermäktig, men som jag nu inte kan låta bli att notera. För det finns egentligen aldrig någon god anledning till att välja hamstern eller fisken framför ugglan. Och medan man lika gärna också kan använda ugglan under vatten så suger fisken enormt på land och den kan uppenbarligen inte flyga heller, så den är bara duglig i vatten, inte annars... Detta gör fisken till den objektivt sämsta. Spelet blir lätt obalanserat därav. Ugglan är så bra att man alltid vill använda den och har bäst musik dessutom, men då går man faktiskt också miste om de käcka melodierna som annars spelas på banorna... Så det kan bli lite enformigt både ljud- och spelmässigt pga ugglan, såvida man inte avsiktligen handikappar sig själv.
Något annat som talar emot Kirby's Dream Land 2, och detta är å andra sidan något jag noterade redan då för dryga 15 år sedan, är om man anser att spelet trots allt är för enkelt, för man fixar det lätt på en kväll med eller utan nattuggla, eller om man bara inte har mage att klara allt det sockersöta. Att spela som en trallande rosa degboll passar kanske inte alla... Detta plus enstaka designmissar, som trial and error-passagerna och all backtracking för den som vill klara spelet till 100%, sänker helhetsintrycket en smula. Därmed uppfyller det här inte riktigt kriteriet vi hade då för "Riktigt välgjort och klart köpvärt." men det är däremot definitivt "Överlag välgjort och kan vara köpvärt även om man inte är jättefan av genren."
vilket tydligen hade inneburit betyget C motsvarande 70% om denna framgrävning hade gjorts då för 15 år sedan, då vi provade något nytt med betygsskalan. Det enda spelet som någonsin betygsattes med den där skalan var dock jävla Bubsy in Claws Encounters of the Furred Kind och det har sedan dess ändå ändrats i efterhand för att matcha alla andra framgrävningar då vi snart gick tillbaka till 1-5.
Kirby är hur som helst ändå plattformshjälten nummer 1 på Game Boy.
Kirby som karaktär är bäst och Dream Land 2 är ett av mina favoritspel till spelpojken. Första gången jag spelade det blev jag så positivt överraskad att jag sträckspelade fram till att jag varvade hela spelet. När jag sedan först tänkte gräva fram det här spelet och började skriva på hela den här texten redan då, hösten 2010, så konstaterade jag att det spelas bäst på en GBA SP, med bakgrundsbelysning och matta färgtoner där man t ex kan urskilja himlen som blå och Kirby som rosa. Spelet är dock lika roligt, om än naturligtvis inte lika förgglatt, i svartvitt.
Ett kanonspel kort och gott.
Jag tog förresten "bara" över 80% den här gången, så jag varvade blott spelet och klarade inte det helt och hållet, men jag har klarat det till 100% tidigare, då på originalkassetten. Så det så.
Sammanfattningsvis kan väl sägas att Kirby's Dream Land 2, fastän mycket bättre än det första spelet, är inte utan brister som sänker det från ett mycket bra betyg till "bara" bra.
Med andra ord blir betyget tre glada Kirbysar av fem möjliga. Passande nog för dem att göra den klassiska Kirby-dansen! Det bästa plattformsspelet på formatet och lätt topp-5 bästa Game Boy-spel evah!
Mitt slutgiltiga betyg: Tre glada Kirbysar av fem möjliga.
Passande nog för dem att göra den klassiska Kirby-dansen!!
|
