|
|
Dead or Alive-serien är mest (ö)känd för allt annat än just de skitbra fighting-spel som den i slutändan består av. För de mest slående första intrycken är ändå alla ändor på den här sidan av Endor, bruttornas till skillnad från nämnda måne uppenbarligen avskogade muttor av alla kinky panty shots att döma och så självklart dessa guppande tuttar. Och visst hade man väl heller inte haft något att emot att lägga tassarna på de rattarna, mums filibabba säger jag bara, men så förtar detta också intrycket av DOA-spelen somm förstklassiga fighting-lir! För bortom all fjortissnusk så döljer sig ett gediget hantverk till slagsmålspel som
skulle vara seriösa utmanare till vilket Tekken eller Virtua Fighter som helst, om man bara kunde ta den här serien seriöst dvs... Och ja, det är väl klart som korvspad att det är fjortissnusk också för kom igen nu, det är ju inte på riktigt. Den som vill se riktigt snusk behöver då inte söka långt i dagens upplysta informationssamhälle (själv ser jag gärna sex med furries eller "man fuck fox" som Dylan säger) så jag förstår inte vem som skulle vända sig till ett DOA-spel bara för de kåta fantasiernas skull. Nej, det kan bara inte vara av den anledningen som de här spelen har blivit så populära. Det fattar folk väl, att det måste ju bero på att spelen verkligen är bra som spel med.
Tack vare en innovativ spelkontroll som bygger vidare på Virtua Fighter-konceptet lyckas även Dead or Alive 2 imponera på alla oss seriösa gamers likväl som attrahera dreglande fjortisar. Spelet är lagom lätt att bemästra och man kan få till riktigt jämna matcher i det här med. Då den där dumma Dylan drämmer till i nyllet på en så är det en väldigt tillfredsställande känsla... att då enkelt kunna kontra attacken och slå tillbaka ännu hårdare dvs! Man känner också tyngden i alla slag, sparkar, kast, hopp och andra rörelser. Då Tecmos spelutvecklare har skippat alla flashiga slageffekter likt dem i Tekken blir illusionen av verklighet desto större dessutom. Att den höga halten av bildrutor per sekund får det hela att se otroligt jämnt och smidigt ut är så klart ett stort plus i kanten det med.
Precis som många andra DreamCast-spel portades även Dead or Alive 2 senare till PS2 (och ännu senare faktiskt även till Xbox) och då med vissa tillägg men då kändes det ju heller inte lika speciellt längre. Spelet känns som gjort för DreamCast-handkontrollen så originalet till Segas sista konsol förblir så mycket bättre. Alla som är sugna på en omgång i den stora genombrottstiteln i en av världens bästa fighting-serier rekommenderas alltså att snarast fixa fram en DreamCast, plugga igång Dead or Alive 2 och förberedda sig för århundradets match med tuttar upptill!
Och alla dessa tuttar i all ära men DOA2 är så mycket mer än bara en uppvisning av snygga polygoner. Bakom den polerade ytan döljer sig förstklassig fighting med lika innovativ spelkontroll som intensiva en mot en-matcher.
|
