Två frågor att fundera på, ifall du aldrig har ställt dem förrut: "Varför skulle man vilja köpa blip blop-musik på skiva när låtarna är lätta som plättar att hitta online?" samt "Är inte spelsoundtrack svindyra?"
Jag är själv bitpop-fan men vägrar betala typ femhundralappen för originalmusik från Final Fantasy VI. Väl på plats i Tokyo och med en att-köpa-lista som snabbt avkryssades var jag ute efter att fynda. Vi befann oss i den femtiosjunde spelbutiken för dagen och med tanke på den enorma kvantitet som jag stod inför trodde jag först att jag hade snubblat fram till ännu en hylla med PS-spel... Men efter en närmare titt på de ofta stilfulla omslagen insåg jag att detta var spelsountrack.
De råa ljudspåren från Castelvania-kassetterna till NES (Akumajou Dracula till Famicom i Japan) hör till några av bitpop-världens främsta stallhästar och en samlingsskiva med samtliga tre delarnas musikslingor, kryddade med bonusspår av riktiga hantverksremixar, inhandlades snabbare än vad Simon Belmont kan pisksnärta svisch-disch! Vi hade då redan vant oss vid de låga priserna på begagnade produkter och plötsligt lätt 150 svenska kronor lite väl saftigt, men efter lite mer eftertanke insåg jag att det var som hittat jämfört med vad man hade fått betala för samma skiva där hemma.
Passar bäst: Den invigde retrospelaren.
|
