Scrubs, den enda sjukhusserien i världen som faktiskt både är bra OCH kul att titta på, har sänts sedan 2001 och är just nu inne på sin sjunde och sista säsong. Serien är unik med sitt sätt att driva med i stort sett allting och hur fantasibilder poppar upp i huvudpersonen JD:s huvud när man minst anar det. Trots en lättsam ton och skojfriska situationer ger de sista minuterna i varje avsnitt tittaren något allvarligt att fundera på. Det kan vara allt från att verkligen ta vara på de små sakerna som livet ger till att lyssna på sina vänner. Scrubs har hittills bjudit oss på två minnesvärda julspecialare som jag kvickt ska berätta om.
My Own Personal Jesus - Säsong 1, avsnitt 11
Det är julafton på Sacred Heart Hospital där serien utspelar sig och JD:s nära vän Turk pratar ivrigt med alla om hur mirakel sker med Guds hjälp och vilken magisk tid julen är. JD och Carla säger att han är tramsig som tror på sådant, men han ska minsann visa dem. Samtidigt tar Elliot emot en höggravid tonårstjej men skickar vidare henne på grund av några kommentarer från chefen på sjukhuset.
Julaftons natt har Turk jouren på sjukhuset och får till glada jultoner ta hand om en hel hög med skadade människor, varpå han förlorar tron på Gud. Elliots gravida tjej försvinner och hon letar febrilt efter henne, till och med nu på sin lediga dag... Så sent på kvällen, när Turk står på sjukhustaket så ser han en avlägsen stjärna och känner något alldeles speciellt. Han rusar så fort han bara kan i riktning mot denna, som egentligen bara är toppen på den stora julgranen i parken, där den gravida flickan sitter. Turk hjälper barnet till världen, återfår till slut sin tro, alla är lyckliga och julen är räddad.
|
