Text: K. Jan Mierzejewski, 2010-09-28
Jättesuccé över hela världen. Över 1 miljon sålda under julhandeln i USA. Slutsålt, slutsålt, slutsålt. Snart kommer Game Boy till Sverige! Redan nu kan du förhandsteckna dig för ett ex. hos närmaste Nintendohandlare. Han har också tävlingsformulär och broschyrmaterial. Men skynda dig! Antalet som kommer till Sverige är begränsat. Hela världen vill ha Game Boy. Blir du först i Sverige?
Game Boy är ett bärbart videospel med digitalt steroeljud och utbytbara kassetter. I c:a priset 795:- ingår ett Game Boy, spelkassetten Tetris, stereolurar, 4 st batterier, kabel för hopkoppling av 2 st Game Boy och svensk bruk-anvisning.
Den 28/9 finns Game Boy i affärerna.
Precis så lät det hela för 20 år sedan. Japp, tiden flyger och idag är det exakt 20 år sedan som Nintendos allra första Game Boy släpptes i Sverige. Stor och klumpig, driven med AA-batterier, med grönmonoton skärm och ingen bakgrundsbelysning. Tryckkänslig skärm och stöd för Internet då? Glöm det! Men saker och ting var lite enklare förr i världen och man blev lite gladare för betydligt mindre än idag. Nintendos sk "tegelsten" blev en enorm succé världen över och levererade troget små men betydelsefulla spelupplevelser under sin drygt tio års långa livstid. Nu när det är hela 20 år sedan Sverigepremiären ska detta såklart uppmärksammas. Å POPKORN:s vägar presenterar jag härmed vår topp-20 grönmonotona Game Boy-kassetter!
(Siffrorna inom parantes är det året som spelet i fråga släpptes i Sverige eller Europa. I de fall då spelen inte alls hittade till vår kontinent anger jag årtalet då spelet släpptes i Amerika.)
20. Teenage Mutant Hero Turtles I-II (1990-1992)
Avskalat är väl det snällaste man kan säga om Konamis två första Turtles-spel till Game Boy. För visst är de ganska slöa och fula. Men så är också igenkänningsfaktorn på topp. Turtles-låten från den gamla tecknade TV-serien är med och man känner igen alla fiender och bossar. Det ser ut, låter och känns som Turtles helt enkelt. Denna speciella, numera nostalgiska, känsla ska man inte ta lätt på och det blir ännu lite bättre i tvåan med ett riktigt snyggt intro taget direkt från den tecknade TV-serien. Trean hade man högre ambitioner med vad gäller story och upplägg men dessvärre krånglade man bara till det i onödan. Det som gjorde de första två delarna så roliga att spela var just den speciella Turtles-känslan.
................................................................................................................................................
19. Wario Land II (1998)
Just när sidoscrollade plattformspel var allt annat än på tapeten i och med 3D-revolutionen som var Super Mario 64 återvände den då tämligen okände Wario... i ett plattformspel... i 2D... i svartvitt. Ojoj. Men istället för att lägga sig ner och dö gjorde Wario precis tvärtom. Han dog inte. Någonsin. Det är så att han är odödlig i Wario Land II. Istället för att dö av t ex fallande stenklumpar eller eldflammor hamnar Wario i olika tillstånd såsom platt som en pannkaka eller... ja, obehärskat brinnande. Warios andra äventyr är visserligen inte lika roligt som hans mer traditionella skattjakt i föregångaren men är fortfarande både välgjort och underhållande.
................................................................................................................................................
18. Super R.C. Pro-Am (1992)
Det bästa racingspelet till Game Boy säger väl i och för sig inte så mycket men så är det i alla fall. Kontrollen är enkel och har denna unika radiobilkänsla där man sladdar lätt, men det funkar och loppen blir ofta sådär spännande jämna. Dessutom är det ruskigt kul att sladda runt oljefläckar och skjuta misslier på de andra bilarna, och betänk att det här var innan Super Mario Kart gjorde entré på racingbanan och lade beslag på hela konceptet. Efter att först ha spelat Wave Race trodde jag inte det men i och med Super R.C. Pro-Am blev jag övertygad om att racing visst kan fungera bra och vara underhållande även på Game Boy.
................................................................................................................................................
17. The Legend of the River King GB (1998)
Efter två stationära delar som aldrig släpptes utanför Japan fick vi rundögon äntligen chansen att prova på den här fiskeserien. Lillasyster är sjuk så det är bara att dra fram med fiskespöet och fånga den legendariska firren som sägs kunna bota henne. Legend of the River King är ett bra spel men det krävs att man vet vad det är som man ger sig in på. I grund och botten är detta en fiskesimulator med RPG-inslag. Man bör t ex vara beredd på en del passivitet medan man sitter där och väntar på att fisken ska nappa men det är charmigt som tusan och ett kul koncept för den som kan tänka sig uppskatta fiske i kombination med rollspel.
................................................................................................................................................
16. Final Fantasy Legend II (1991)
Inte att förväxlas med den ordinarie FF-serien. Legend-spelen är i själva verket delar i SaGa, en för Game Boy helt ny spelserie som därefter fortsatte med titlar som Romancing SaGa till SNES och SaGa Frontier till PSone. Det första Legend-spelet är dock alltför primitivt för att vara annat än av historiskt värde och trean som må vara audiovisuellt den starkaste har också mindre intressant story och saknar dumt nog vissa inslag som gjorde tvåan så speciell, främst det snillrika memo-systemet (tänk anteckningsblocket i Shenmue fast tio år tidigare...) som passar perfekt till ett bärbart format där man inte alltid spelar längre sammanhängade perioder.
................................................................................................................................................
15. Castlevania II: Belmont's Revenge (1992)
Långt innan Castlevania gjorde sig ett respektabelt namn på GBA och DS fanns det redan ett bärbart spel i serien värt att känna till. Konami följde upp det mediokra Castlevania Adventure med en riktig rysare. Att hoppa mellan plattformar, slänga vigvatten på zombier och svinga piskan mot allt möjligt är riktigt kul när det fungerar så bra som här. Mest anmärkningsvärt är dock musiken som är helt fantastisk för att komma från en Game Boy. Det är kanske den allra bästa bitpopen som någonsin har pumpas ut ur de små högtalarna. Högt tempo mellan momenten, fräcka bossar och t o m lite story-element cementerar spelets plats på listan.
................................................................................................................................................
14. Bionic Commando (1992)
Jag gillade aldrig Bionic Commando till NES och väntade mig inte mycket av Game Boy-spelet. Tillskillnad från vad man kan tro är detta dock inte endast någon nedbantad version utan snarare ett helt nytt spel i serien. Bionic Commando till GB utspelar sig i framtiden, har bättre integrerad story och helt nya banor. Precis som i förlagorna användes puffran i kombination med krocken för att på ett mer elegant sätt kunna ta sig vidare istället för att bara "hoppa och skjuta". Detta blir som en slags hybrid mellan pussel och plattform, och det fungerar förvånansvärt snyggt och smidigt i just den här, för övrigt förbisedda, upplagan av Bionic Commando.
................................................................................................................................................
13. Kid Dracula (1993)
Något så kuriosa som en parodi på Konamis egen Castevania-serie, med stora fina figurer och bakgrunder, snygga och rörliga mellansekvenser, smidig och mångfacetterad kontroll med tillgång till diverse specialattacker och förmågor utan något onödigt meny-joxande samt en stor portion charm borde väl ha blivit ganska uppmärksammat. Men ändå har Kid Dracula lyckats hålla sig väl under radarn. Det är märkligt eftersom Konami lyckades bättre med Kid Dracula än något av sina Castlevania-spel till Game Boy, t o m formtoppen Belmont's Revenge. Det här är ett stabilt och framförallt roligt plattformsäventyr väl anpassat till spelpojken.
................................................................................................................................................
12. Gargoyle's Quest (1991)
Från ett gotiskt äventyr till ett annat. Gargoyle's Quest är såklart föregångaren till det mer kända NES-äventyret med den stekhete lille demonen Firebrand från Ghost 'n Goblins i huvudrollen. Det är faktiskt ganska så synd om Firebrand... Det är som om han från början var dömd att aldrig lyckas som huvudperson, trots att alla hans spel är så bra. Gargoyle's Quest är snyggt, stämningsfullt, och blandar på ett intressant sätt äventyr med sidoscrollad action. Dock är det också relativt svårt och ett lösenordsystem istället för sparfunktion är inte direkt upphetsande. Därför når Firebrand inte högre upp än så här, men skam den som underskattar hans spel!
................................................................................................................................................
11. Mystic Quest (1993)
Vi fortsätter från gotik till mystik. Det är här Mana-serien har sina rötter. Det här är precis samma spel som i Amerika går under titeln Final Fantasy Adventure och som först släpptes i Japan som Seiken Densetsu och är alltså föregångaren till Secret of Mana till SNES, dock inte att förväxlas med Mystic Quest till SNES som är något helt annat ('-_-). En remake under titeln Sword of Mana kom till GBA år 2004, men där denna lämnade mycket att önska är originalet perfekt anpassat för sin tid, sin genre och sitt bärbara format. Blandningen äventyr med rollspel är väldigt grundläggande men också väldigt funktionell och berättelsen lagom fängslande.
................................................................................................................................................
10. The Chessmaster (1991)
Schack är ett perfekt tidsfördriv under långa stillasittande perioder. Därmed är det ett perfekt bärbart spel för resande, och något som är ännu bättre än de små magnetiska brädvarianterna som brukar säljas i bokhandeln är Chessmaster till Game Boy. Det är ju som gjort för det bärbara formatet. Ett schackspel som är lätt att ha med sig, snabbt att köra igång och inte kräver någon mänsklig motståndare. Oavsett om man sitter i timmar på flygplatsen eller om man så bara pendlar till och från arbetet kan man lita på att ett parti schack kommer att hålla en sysselsatt. Det gäller bara att kunna se potentialen med en bärbar digital schacksimulator.
................................................................................................................................................
9. Kid Icarus of Myths and Monsters (1992)
Om Kid Icarus är ett av Nintendos mest förbisedda spelserier så är i synnerhet Kid Icarus of Myths and Monsters ett av Nintendos mest förbisedda spel. Som fans har längtat efter en uppföljare till Pits första äventyr... Men hallå där? Den som gillade Kid Icarus till NES har faktiskt inte hopplöst behövt vänta på det spel som nu, över 20 år senare, är på gång till Wii. Redan 1992 kom en direkt uppföljare som var minst lika bra som det första äventyret, men detta tycks ha helt gått spelare om intet. Slipad spelmekanik (läs: mer förlåtande...) och en högst välkommen sparfunktion höjer t o m till viss mån Pits andra mytologiska äventyr över det första.
................................................................................................................................................
8. Metroid II: Return of Samus (1992)
Precis som fallet med Kid Icarus producerade Game Boy-pappan Gunpei Yokoi en direkt uppföljare även i sin Metroid-serie till sitt portabla lilla skötebarn. I vanliga fall brukar bärbara titlar i en serie vara spinnoffs eller bara nedbantade versioner av det stationära spelet, så det är alltid lite extra kul att se bärbara spel som riktiga uppföljare. Det känns som att de gäller då, och i Metroid II gäller det för Samus att efter händelserna i det första spelet bege sig till metroidernas hemplanet för att utrota varenda en! Äventyret är mer linjärt än de stationära delarna men för ett GB-spel anno 1992 är det så actionfyllt och stämningsfullt att det räcker och blir över.
................................................................................................................................................
7. Donkey Kong (1994)
Det här måste vara ett av Shigeru Miyamotos (och Marios...) mest förbisedda spel genom tiderna. GB-versionen av Donkey Kong innehåller de fyra banorna från originalet (och är faktiskt den enda konsolversionen som gör det förutom arkadkonverteringen som ingår som bonusspel i Donkey Kong 64) + hela 97 st extrabanor! Det är om inte den slutgiltiga (det enda som fattas är färgen och svårighetsgraden från originalet) så iallafall den ultimata versionen av arkadens Donkey Kong. Spelmekaniska förbättringar, huvudbry i de nya strategiska momenten samt plattformshoppande i dess allra renaste, råaste form. Kort sagt: Apbra.
................................................................................................................................................
6. Wario Blast featuring Bomberman! (1994)
Bomberman är en av de största personligheterna på Game Boy och hans spelserie passar utomordentligt bra på den portabla lilla maskinen. Det här är egentligen det första Bomberman GB som i väst gjordes om till Wario Blast feuturing Bomberman! för att Wario skulle få tjäna en extra slant den fifflaren (således är vårt Bomberman GB i själva verket Bomberman GB2 i Japan). Oavsett vilket är den galna katt och råtta-leken intakt och Warios närvaro förhöjer faktiskt spelupplevelsen. Det är helt enkelt roligt att spela som honom alternativt ha honom som dödlig motståndare i en labyrint full med bomber. Lätt det bästa spelet i GB-serien.
................................................................................................................................................
5. Wario Land: Super Mario Land 3 (1994)
Efter att ha agerat sista boss i Super Mario Land 2 gav sig girigbuken Wario ut på ett eget äventyr... Att stjäla en skatt från pirater och plundra deras land på så mycket som möjligt längst vägen! Varmt välkomna till Wario Land, den mest polerade och fulländade delen i SML-serien, och Warios första riktiga roll som videospel(anti)hjälte. Det här var långt innan vår favoritfettknopp gjorde karriär med sina WarioWare och vad vi har framför oss är snarast ett relativt traditionellt men oerhört välgjort plattformspel. Wario är större och rör sig klumpigare än Mario men då är det bara att tackla ihjäl fienden och sno deras guld! Heja Wario!
................................................................................................................................................
4. Kirby's Dream Land 2 (1995)
Glöm alla bollplank- och flipperspel. Det är som hjälte i sitt eget plattformsäventyr som Kirby verkligen utmärker sig. Det första spelets barnsjukdomar är alla borta. Kirby har nu fått rosa färg på kinderna och snappat upp sin karaktäristiska "kopiera förmågor-förmåga". Vidare har man skruvat upp utmaningen och sträckt ut längden på äventyret till en acceptabel nivå samt kryddat det hela med ännu fler finurliga inslag. Här finns tre djurvänner som hjälper Kirby fram på land, i luften och under vatten, och som därtill kan kombineras med hans olika förmågor. Dessutom är grafiken fin och musiken käck. Ett kanonspel kort och gott.
................................................................................................................................................
3. Tetris (1990)
Tetris är utan tvekan det spelet på listan som jag har haft svårast att skriva en text om. Jag menar, VAD i hela världen kan jag skriva om det som DU som uppenbarligen är så pass intresserad av videospel att du läser det här inte redan känner till. Alla med minsta intresse för spel vet exakt vad Tetris är för något. Det är ett pusselspel. Det går ut på att para ihop block som faller ner så att blocken bildar rader. Konceptet är helt genialt och galet beroende-framkallande. Det är fortfarande, efter mer än 20 år, helt överlägset i sin genre. Det håller längre än alla nyversioner och liknande titlar som kommit sedan dess. Och det är som gjort för Game Boy.
................................................................................................................................................
2. The Legend of Zelda: Link's Awakening (1993)
Vår hjälte Link lider skeppsbrott och spolas upp på en mystisk ö. Där får han veta att den som vill lämna ön först måste väcka den mytomspunna vindfisken. Men är ön överhuvudtaget verklig eller existerar den bara i vindfiskens dröm? Och vad skulle hända med öns alla invånare om Link skulle lyckas med sitt uppdrag? Link's Awakening har ovanligt intressant story för att vara ett Zelda-spel, det introducerar även flera numera klassiska inslag såsom fiske, byteshandel och placering av olika föremål på olika knappar, och kryddar dessutom med sidoscrollade moment ā Zelda II. Det här är ett stort litet äventyr värdigt sin plats i den legendariska serien.
................................................................................................................................................
1. Pokémon Red/Blue (1999)
Pokémon är mer än "enbart" ett fenomenalt rollspel. Det satte stommen för hela samla, träna och tävla med monster-konceptet som i princip blev sin egen genre och skapade en hel industri. Och allting började med ett spel i två stycken versioner, röd och blå (grön i Japan), där vardera kassett har vissa monster som inte återfinns på den andra. För att samla alla 150 små fickmonster krävs att man kopplar ihop sin GB och byter arter med någon som äger den andra versionen och så var en genial spelidé född. Sedan har vi också en riktig berättelse att följa i spelet, som om det inte vore nog att traska runt och leta upp, fånga, träna och tävla med de virtuella små liven. Det hela är lika fängslande som fantasifullt.
................................................................................................................................................
Ang. topp-3: "Tetris vs Zelda IV vs Pokémon" - Hur har jag resonerat?
Det är svårt att placera Tetris på en topplista. Å ena sidan så är det ju DET perfekta pusselspelet och ett av världens mest fulländade spel alla kategorier för den delen. Det känns som en självklar titel att ha med skulle man t ex lista världens bästa spel någonsin. Det är kanske det enda GB-spelet som skulle platsa på en sådan lista, just för att det är fullkomligt i sin genre. Men å andra sidan, så vet jag i fan... Jämte Pokémon och Zelda IV liksom... De spelen är ju roligare att spela när man väl spelar dem. Med detta menar jag att nej, man har inte lika stor lust att plocka fram i synnerhet Zelda IV lika ofta som Tetris. Zelda IV kan man liksom inte bara plocka fram när som och spela lite hur som. Det måste man vara på humör på att spela. Inte så med Tetris. Det har den fördelen att man kan plocka upp det när som, var som och spela lite hur som. Man kan sitta fast med det i timmar, dagar eller spela fem minuter och sedan lägga det men ändå ha fått ut något av det. Så i den bemärkelsen är det ett bättre spel.
Men (och det här är ett stort jävla men) när man väl är på det där humöret att man vill spela Zelda IV och man börjar köra det och man kommer in i det och man kan inte sluta spela, DÅ har man ju ofattligt mycket roligare med det spelet. Så sett ur det perspektivet är ju Zelda IV ett bättre spel. Men Pokémon är ändå bäst. För det har lite mer av den där casual, spela lite när som, långa eller korta stunder-grejen nere likt Tetris, samtidigt som det är ett stort underhållande äventyr likt Zelda. Det bästa ur båda världarna alltså. Plus att det har ju en del egna och för sin tid unika egenheter för sig, hela samlargrejen. Och det är en kul grej att göra spel av, ett lyckad spelkoncept helt enkelt. Och det är faktiskt precis såhär jag resonerar. Jag hjärnstormar detta rakt av, ord för ord så som jag i skrivande stund kommer fram till det.
Tillbaka till topplistor |
