Text av: Dylan M. Johansson, 2009-05-31
Botaniserandet i leklådan gav mig inte bara ett nostalgirus som skänkt av en änglakör, men insikten att färgen lila används alldeles för lite idag slog mig också. Fast under den bedövande enformiga upplevelsen som utgjorde den första vågen av Masters of the Universe-figurer (Man-at-Arms och Triklops = suck) lär Mattels egen tomteverkstad The Four Horsemen ha sparat en förmögenhet på att återanvända ommålade kroppsdelar, vapen och västar från tidigare figurer. Senare vågor - låt oss säga fr o m då de första fula gubbarna i Evil Horde släpptes - såg däremot några riktigt snyggt designade figurer lämnade skissborden att pressas ur fabrikerna på Taiwan och i Malaysia.
Det här är figurerna man kunde skryta mest med som liten, här är tio-i-topp He-Man-figurer du ville ha (årtalen i parentes avser utgivning i Sverige)!
10. Battle Armour He-Man (1985)
Förpacknigen påstod: "The Most Powerful Man in the Universe!"
Men frågan kvarstår: Samma slogan, okej - men hade multiföretaget Mattel verkligen inte råd att ge dig ett nytt huvud?
För ett tag sedan tog sig denna stridsväst-He-Man omtalat nog in på topp-25 på Toy Fares "Coolest Action Figures of All Time" och på den här listan blir nu figuren ensam ambassadör för de godas intressesfär. Att figurer föreställandes rättvisans kämpar ofta har svårt att mäta sig med ondskans cyberdjur och monstruösa varelser är väl inget att sticka under stol med.
Det mesta är ju sig likt sedan första He-Man-tilverkningen 1982, vapnen (sköld, svärd, barbaryxa) och ansiktsdragen är t o m identiska. Nytt är den lika omtyckta som lekvänliga silverbröst-plåten, som kan visa tre olika stridsskick; ny, kass, jättekass och var uppskattad då plattan reagerade på slag. Samma funktion har återanvänts i senare leksaksserier, t ex hos några av Toy Biz Marvel-figurer från tidigt 90-tal. Figuren får pluspoäng för att han är extra tacksam att ha på display sittandes på Battle Cat.
9. Stinkor (1986)
Förpacknigen påstod: "Evil Master of Odors!"
Men frågan kvarstår: När kommer 'AXE: The Stinkor Fraguance – För retromantiker?
Vad får man om man duttar på lite svartvitt på Mer Mans huvud och sätter dit Mekanecks gasmaskliknande fight-dress? Jo, en av den amerikanska julhandelns mest omsatta pojkleksaker 1985, figuren med Masters-seriens lätt kaxigaste namn, Stinkor. Ugglan i mossen i det här fallet var att figuren (trumvirvel) luktade. Inte direkt stank, oavsett vad förpackningen påstod, men osade samma tunna av fabrikskemikalier som skogens förkämpe Moss Man som släpptes samtidigt (många Masters hade en ond motsvarighet).
Ugglor må vara djurfaunans mest underskattade representanter på coolhetsskalan och denna gynnare fick aldrig sitt gästspel i Filmations TV-serie, enligt dem själva för att det anseddes för snärt att ha med en karaktär vars enda utmärkande drag är att han luktar förbaskat illa - hur kan man förmedla det genom en skärm? En vag förklaring, då det fungerade fint i Snobben…
8. King Hiss (1987)
Förpacknigen påstod: "Evil Disguised Leader of the SNAKE MEN!"
Men frågan kvarstår: Hur kommer du undan med att se snällare ut än POPKORN-Jocke?
Vid något tillfälle bestämde Mattel att det saknades en frisk fläkt som de ständiga uppdateringarna av He-Mans ärkefiender Skeletor och Hordak inte kunde leverera. En bakgrundshistoria skissades ihop rörande ett ormfolk som i äldre tider härjade på Eternia. De vise männen (de var mer än tre) lyckades slutligen tillintetgöra hotet och spärra in ormmännen, med King Hiss i spetsen, djupt inne i Ormbergets innandömen.
Första intrycket av King Hiss är messmörmilt – han påminner om en skolpojksnäll, renrakad Gröna pilen (ja, han från rymdens hjältar). Vad man däremot gillade var själva överrrasknings-momentet i förvandlingen - under ytan döljer sig nämligen ett ormbo av ihopsatta kungsboaormar. Sensmoralen att det inte är utsidan som räknas ligger alldeles runt hörnet. Vad jag minns tappade dock många bort det mänskliga skalet och då var figuren plötsligt inte lika intressant eller användarvänlig.
7. Ninjor (1988)
Förpacknigen påstod: "Evil Ninja Warrior!"
Men frågan kvarstår: Vad gör en japan i rymden bland ormmän och självlysande skelett?
Svartklädda ninjakrigare andas 80-tal lika mycket som drömmen att bli programledare andas 90-tal. Trots apfult skäggansikte (har Jitsu ett ommålat ninjutsu-alter-ego?) sätter den svarta tygmasken och det klart Bruce Lee-influerade drakemblemet på sparkdressens framsida in på pluskontot. Uppenbart är återanvändningar av de där ond-gubbe-standardfötterna och -gripnaglarna på vänsterhanden som även Webstor, Whiplash m fl hade.
Ninjor (ett djävla namn förresten) kom i He-Man-sammanhanget paketerad med ovanligt mycket tillbehör. Hela Ninja Turtles-uppsättningen fanns representerat, inklusive nunchuks och katana. Jag har ett klart minne av Ninjor från baksidan av figurernas förpackningar, men inte att jag någonsin såg honom på svenska leksakshyllor. Var det den ökända Europaexklusiva ninjafobin som hade satt käppar i hjulet måtro?
6. Saurod (1988)
Förpacknigen påstod: "Evil Spark-Shooting Reptile!"
Men frågan kvarstår: Så leksaker som sprutar eld är okej, så länge det bara är lite grann... eller?
Att inte leka med elden blir snarare en utmaning än en uppmaning med den här gnistsprutande gycklaren. Guldbetäkta Saurod ser närmast ut som en reptilisk utomjording med robotfetisch, möjligtvis släkt med rovdjuret som Arnold jagade innan han blev guvernör. Dessutom ska det sägas att jag som liten kallade figuren för "han, hunden".
Saurod kom paketerad med en laserrevolver och löstagbar hjälm och var en av de, fattigt nog, blotta tre figurerna (de andra var Blade och Gwildor) att släppas från den 80-talscharmiga spelfilmen Masters of the Universe där allas vår Dolph Lundgren sprang runt som He-Man. I vuxen ålder har jag försökt tända en cigarrett med gnistorna från en Saurod i nyskick, dock utan någon vidare tillfreds-ställelse.
5. Scare Glow (1988)
Förpacknigen påstod: "Evil Ghost of SKELETOR!"
Men frågan kvarstår: Hur då, menar ni?
Scare Glow skulle tio år senare komma att övertyga mig att Spinal i fighting-favoriten Killer Instinct visst var en spelvänlig karaktär och figuren själv var en de mest omtalade bland oss på skolgården. Dess lysa-i-mörkret-förmåga var annars ett väldigt slitet försäljnings-argument, men för en gångs skull kändes det berättigat.
Herr Glow med sin läckert lila tygkappa var en av de sista i linjen att släppas, och så i ett skede då He-Man-figurer hade börjat kännas lite väl trötta. I ett alternativt universum hade man gärna köpt på sig en sådär dussintalet exemplar då de reades ut eftersom figuren idag hör till seriens dyraste. Trots uttalad popularitet på fansen webbsidor har skelettmannen ännu inte synts till i 00-talets gedigna försök att återlansera Masters of the Universe-fenomenet. Huruvida Scare Glow föreställer Skeletors inre ångestdemon eller Skeletor som död-och-återuppstådd, väntar därför fortfarande på sitt svar.
4. Tung Lashor (1987)
Förpacknigen påstod: "Evil Tounge-Shooting SNAKE MEN Creature!"
Men frågan kvarstår: Vad sa egentligen Evil Lynn när du visade tungan för henne?
I och med releasen av ormmännen tog Mattels skulptörer The Four Horsemen ytterligare kliv bort ifrån Conan barbaren och spände musklerna med sin nyfunna skaparlust, och högre budget.
Varanödlan(?) Tung Lashor med sina lila färgskalor och rull-pergament på ryggen för att räcka ut den suspekt långa ormtungan var mångas favorit på 80-talet. Denne utbrytarkung känns på något sätt för The Snake Men vad Wolverine är för X-Men; lite mer attityd, lite mer James Dean. Precis som fallet med kumpanen Rattlor gjordes Tung Lashor om till en medlem i Evil Horde inför hans medverkande i She-Ra: Princess of Power.
3. Snake Face (1988)
Förpacknigen påstod: "Most Gruesome of the SNAKE MEN!"
Men frågan kvarstår: Har man någonsin fastställt att du inte skulle vara tjej från början?
Min absoluta favorit bland de många guldkornen i ormfolket. Snake Face, en manlig(?) Medusa som på kommando skjuter röda slingrare ur axlar samt ögon- och munhålorna (och gröna från bröstet!) för att enligt förpackningens välvilliga beskrivning förstena angriparen. Den fint tecknade miniserietidningen Revenge of the Snake Men medföljde figuren och var en av favoriterna. Den förtäljer ursprungshistorien om hur en pånyttfödd King Hiss framkallar Snake Face och Sssqueze från fängelsedimensionen.
Snake Face måste vara figuren med Masters-universumets mest förutsägbara namn och han kom med samma intetsägande stav som andra medlemmar i The Snake Men samt en sköld som ser ut att ha krockat med ett gäng snokar. Han får dock ännu en stjärna i kanten för de små kräldjuren på hjässa och axlar och givetvis nämner vi det väldetaljerade ansiktet och de skönt limegröna spraymålningarna på armarna.
2. Laser Light Skeletor (1988-89 i Italien och Spanien)
Förpacknigen påstod: "Evil Master of Light Energy!"
Men frågan kvarstår: Inser du att du kostar lika mycket som en tur och retur-resa till Tokyo för två?
Gimmicken bjuder på en mindre lasershow och trots ett över-dimensionerat batteri på ryggen gör figuren så mycket rätt. En betydligt tajtare design än föregångarna, ansiktet ligger närmare Skeletors helt omdesignade inkarnation i The New Adventures of He-Man än vad den gör originalet från 1982. En lila sith-doftande tygkappa med huva är givetvis ett stort plus, likaså det oväntat detaljerade paret pälskalsonger, för att inte nämna den kitschigt chockrosa fårskallestaven.
På grund av att Mattel endast släppte denna fjärde utgåva av Skeletor (tillsammans med en Laser Power He-Man) runt Iberiska halvön har värdet på figuren skjutit i höjden. Detta gör honom givetvis mer förförande och ett exemplar i välskött förpackning kan klättra upp emot $2000-strecket. Likt flera av senare figurer finns han utgiven i en mer fyrkantig förpackning och tyvärr får man dras med den överflödiga Masters-loggan på italienska.
1. Mosquitor (1987)
Förpacknigen påstod: "Evil Energy-Draining Insectoid!"
Men frågan kvarstår: Vore gimmicken för vågad för dagens lekmarknad?
I jämförelse med Hordaks fantasifulla skapelser ter sig t o m figurer som Two-Bad och Snout Sprout rätt slätstrukna. Inte bara är Mosquitor den tuffaste killen i Evil Horde-klassen men den evigt ondskefulla färgkombinationen av rött och svart ger figuren en mer tidlös touch än många samtida kumpaner. Lägg därtill ett lila lasergevär, de silverfärgade månbootsen och en som är feature magstark än idag.
Mosquitors främsta egenskap som vampyrmygga är den fräcka blodcirkulationen som genom en plastruta på bröstas tydligt pumpas runt med assistans av en kamouflerad knapp på insekto-idens rygg. Denna iskalla feature gjorde Mosquitor till ett partytrick man gärna visade upp på släktkalas och till barndomens mest åtråvärda He-Man-gubbe. Ja grattis, Myggan! Hordaks onda cyber-organiska vampyrkreation suger musten ur konkurrenterna och kammar hem förstaplaceringen i näringskedjan.
Tillbaka till topplistor |
