Sammanställd av: SPPS, vid tillfället 2008-11-01.
Text av: Måns Dahlgren, Thomas Gustafsson, Dylan M. Johansson, K. Jan Mierzejewski, 2008-11-30.
November 2008 visade sig bli Mega Man-månad för oss här på POPKORN. Först både hurrades och buades det för det minst sagt omtalade släppet av Mega Man 9 till nedladdningstjänsterna, och vid en diskussion (som handlade om just det spelets existensberättigande) under SPPS:s Halloween-special fick vi den spontana idén att låta sammanställa en topp-5 bästa Mega Man-spel genom tiderna som vi nu gör en grej av. De enda kriterierna var att det skulle röra sig om plattformsskjutare med någon from av Mega Man i huvudrollen (dvs inga fotbolls- eller rollspel, eller spel där Zero är hjälten). Resultatet kan ni läsa här nedan. Må det värma lite i det ruggiga höstvädret.
05. Rockman & Forte (SNES, 1998 i Japan)
Efter den sjätte delen tog Mega Man-serien steget till SNES, därefter direkt till PSX i och med del 8 och sedan konstigt nog tillbaka till SNES:en. Rockman & Forte, eller Mega Man & Bass som det kallas här i väst, släpptes 1998 och var ett av de absolut sista spelen till SNES vilket märks i synnerhet på den slipade grafiken och lika vassa kontrollen. Ytterligare skoj är att man måste inte spela som blåbärspojkvaskern här, istället kan man välja att röja upp som hans motpol Forte, en av Dr. Wilys kreationer. Forte har sådana roliga förmågor som dubbelhopp och möjligheten att skjuta i alla riktningar, vilket öppnar dörrar för helt nya spelstilar. En rättvis svårighetsgrad och högt återspelningsvärde gör detta till ett av de bättre MM-titlarna och ett givet spel i samlingen. /TG
................................................................................................................................................
04. Mega Man III (NES, 1992)
Tillsammans med föregångare del II räknas Mega Man III som seriens stora klassiker. Mycket är sig likt sedan tvåan. Fortfarande väljer man mellan åtta olika robotar att slåss mot och stjäla vapen från när man väl har besegrat dem, men nyheten att kunna glida underlättade när man ville undvika fiendernas skott och gjorde att Mega Man kändes mycket smidigare än tidigare. Detta var även den första delen då vi både fick se hunden Rush (som självklart är ett roligare alternativ än Item 1 till 3) och Mega Mans storebror Protoman. Som alltid var musiken något av det bästa som hördes på NES och att man får möta om ondingarna från tvåan är en cool bonus. Absolut en av seriens höjdpunkter. En kul notis är att trean var det enda spelet i serien som hamnade på SPPS:s topp-20 över de bästa spelen någonsin i en intern omröstning på styrelsen. /MD
................................................................................................................................................
03. Mega Man X (SNES, 1994)
När det blev dags för Capcoms blå bombare att ta steget från 8- till 16-bit räckte det inte med samma gamla spel fast med lite snyggare grafik. Mega Man-serien skulle fräschas upp från grunden. Tramsige Dr Wily byttes mot en ordentlig ärkefiende och "valfritt ord + Man"-bossarna som i många fall var så dåligt designade att de inte ens såg ut som robotar fick vika hädan för en armada av mekaniska djur av de mest varierande slag med tuffa namn som "Chill Penguin" och "Sting Chameleon". X:et i titeln stod aldrig för "del tio" (i själva verket var det här del sju i ordningen), det stod för "häftigt". Och bra häftigt var det också. En tuff och glänsande yta, smidig kontroll, högt tempo och styrbara mechas tagna direkt ur Captain Commando gjorde Mega Mans nytändning till en riktig vinnare. /KJM
................................................................................................................................................
02. Mega Man V (NES, 1993)
Mega Man-serien till NES nådde definitivt kulmen iochmed den femte delen. Med glidningen från trean och förmågan att ladda upp skott från fyran intakta är Mega Mans egenskaper fullt utvecklade och konceptet redo att gå vidare inom andra områden. Miljöerna och fienderna är både större och mer levande än tidigare och variationen i spelmomenten gör det här till allt annat än ett tröttsamt återseende, detta trots att spelet släpptes med mindre än ett års marginal till föregående del. Här finns banor där man blir tyngdlös under rymdrusningar, där gravitationen skiftar och man måste spela upp och ner (släng dig i väggen Super Mario Galaxy) och där man får tillfälle att åka Jet-ski. Mega Man V utmärker sig som en förvånansvärt nyskapande och vågad del i en serie där spelen började bli bedövande lika varandra. /KJM
................................................................................................................................................
01. Mega Man II (NES, 1990)
Jag har en kluven hata-älska-relation till Mega Man. Inget annat fenomen inom spelvärlden har jag skrikit eller svurit åt så mycket som frihetens blå försvarare. "Varför kan du inte skjuta diagonalt och varför är det så jävla omöjligt att träffa de små paddorna? Varför i helvete ryggar du bakåt när du blir träffad så du trillar ner i avgrunden och varför tar jetsläden slut när man som mest behöver den?!” Samtidigt har jag älskat bosstriderna, den gulliga men estetiskt vemodiga bandesignen, spelhjältens uttryckslösa plikttrogenhet och de generationsbestämda musikslingorna. Här i Mega Mans andra hoppa-och-skjuta-kalas lades pixelbitarna på precis rätt plats i vad som POPKORN håller som det allra bästa spelet i Mega Mans långa historia. /MJ
................................................................................................................................................
Tillbaka till topplistor | Till "För eller emot: Mega Man 9"
