Text av: K. Jan Mierzejewski, 2008-03-23
Glad Påsk allihopa! Överraskade? Ja, den tidiga påsken i år överlumpade nog både en och annan. Det var faktiskt nära att vi här på POPKORN inte bjöd på någon påskgodis alls i år, men så slog det mig att med ägg och häxor redan avklarade kunde man bygga vidare på helgens tema med en 10-i-topp över mest minnesvärda harar och kaniner inom populärkulturen. Vem vet, kanske det blir kycklingar nästa år?
Innan vi drar igång vill jag dela med mig av en tanke bakom dessa lurviga, skuttande långöron och det är att jag skiljer inte mellan harar och kaniner. Ja, jag vet att det finns en skillnad men jag bryr mig bara inte om det. Det är som att skilja mellan gräs och gräs. För tankarna tillbaka till när jag läste naturkunskap och vår fröken sade att "Det är inte bara gräs!" eftersom det minsann finns tusentals olika sorters gräs. För mig är det dock mer relevant att kunna skilja på dator- och TV-spel. Jag skiter väl i gräs. Gräs som gräs. Och harar som kaniner. Sak samma enligt mig. Påskharen är förresten en kanin i engelskan. Kan det röra sig om en annan mytologisk figur måtro? Nej, det är samma jäkla påskhare som kanin. Därför det är samma sak. Med detta lilla klarläggande ur världen kör vi igång med topplistan. '-_-
10. Bucky O'Hare
Ska sanningen fram har jag aldrig gillat Bucky O'Hare. Denna kult-förklarade sci-fi-hjälte från 70-talet som har haft en egen serietidning, TV-serie, leksakslinje och t o m ett ganska så väl mottaget NES-spel från Konami. Jag minns karaktären väl från min barndom, jag minns spelet och jag minns när Dylan här på POPKORN en gång hade med sig Bucky O'Hare-figurer till skolan som han så ivrigt propagerade för men fastän jag alltid har varit väl medveten om Buckys existens har jag aldrig riktigt brytt mig om den här haren. Det är något med hans utseende som jag inte riktigt gillar, som har gjort att den där "Nämen, vad är det här?"-känslan man får innan man djupdyker ned i något aldrig infann sig.
Däremot ska jag inte förneka att Bucky är en väl etablerad populärkulturell ikon, och därför även väl värd att nämnas här. Det har varit tyst från Buckys sida den senaste tiden. TV-serien och lek-sakerna har lagts ned och några nya spel sedan NES-eskapaden 1992 har det heller inte varit tal om. Däremot har serien levt vidare genom en omtalad fanfiction (som kan läsas här) och rykten om en kommande långfilm gör sig hörda. Den som lever får se. Och kanske jag lär mig att uppskatta gamle Bucky till slut?
9. Hoppy
Om Bad Mr. Frosty kunde sägas vara huvudpersonen i det första ClayFighter-spelet till SNES:en var det Hoppy som stal rampljuset i ClayFighter 2: Judgement Clay till samma konsol. Såväl undertiteln som omslaget till spelet var uppenbara parodier på Terminator 2: Judgement Day och stridskaninen Hoppy var Interplays svar på Arnold själv. Och det var inte bara för syns skull, Hoppys (naturligtvis) höga hopp samt hårda slag och kaninsparkar gjorde honom till en av de otvivelaktigt bästa lerkämparna, utklassad möjligtvis endast av den levande lerklumpen Blob. Hoppy var en favorit helt enkelt och ville man klara spelet med honom ställdes man inför hans onda och ännu råare version Sarge.
Vi återsåg Hoppy i urdåliga ClayFighter 63 1/3 till Nintendo 64:an, där han tydligen hade gått och blivit cyborg (öh, var inte alla lerkämpar gjorda av lera?) och nu gick under det föga originella namnet T-Hoppy (Teminator-Hoppy?). Personligen vill jag helst förtränga alla minnen från denna hemska uppföljare och kommer hellre ihåg Hoppy för den anti-hjälte han var i C2: Judgement Clay.
8. Bunnie Rabbot
Trots att jag var en inbiten Nintendo-spelare i början på 90-talet följde jag inte bara en, utan två stycken tecknade TV-serier med ärkerivalen Sonic i huvudrollen. Adventures of Sonic the Hedgehog var en slarvigt animerad röra menad att vara rolig men som inte roade särskilt mycket alls. Såhär i efterhand vet jag i sjutton hur jag orkade med skiten. Betydligt trevligare var då Sonic the Hedgehog, knasigt nog ofta förkortad "SatAM" (jänkarnas påfund som har att göra med att serien visades lördagsmorgnar). Tro det den som vill men denna Sonic-serie var relativt seriös och mörk i tonen. Dr. Robotnik framställdes inte som en pajas (som i Adventures...) utan som en härsken diktator i en postapokalyptisk värld. Sonic och Tailes tillhörde en motståndsrörelse och här fann vi även söta och supertuffa Bunnie Rabbot.
Stackars Bunnie hade delvis blivit förvandlad till robot av den onde doktorn och som för att strö salt i såren hände det att hennes mekaniska lemmar krånglade och låste sig. Å andra sidan var hon tack vare dem den starkaste djurvännen i hela motståndsrörelsen. Den sötaste var hon redan. Jag får lov att medge att jag faktiskt var lite kär i Bunnie Rabbot som barn. Titta bara på henne. Man smälter ju. Och någon lipsill var hon heller inte. Det var tåga i henne så det räckte och blev över. Precis min typ av tjej. Även om hon råkade vara en kaninrobot.
7. Peppy Hare
Veteranen i StarFox-gänget. Peppy var en av de ursprungliga medlemmarna tillsammans med James McCloud och Pigma Dengar. När Pigma förrådde teamet mitt under ett uppdrag kostade det James livet och det var knappt att Peppy lyckades komma undan. Peppy blev sedan en del av ett nytt StarFox-team under ledning av James son Fox och resten är som man brukar säga historia. StarFox-spelen, och då i synnerhet Nintendo 64-titeln som fick heta Lylat Wars här i Europa, är tack vare intressanta karaktärer som Peppy en rymdsaga att förundras över. Precis som fallet med tidigare nämnda TV-serien Sonic the Hedgehog lyckas man med konststycket att vara lekfull och "barnslig" men samtidigt allvarlig och högst stämningsfull.
Ända sedan jag såg Peppy springa ned för korridoren med trenchcoaten fladdrandes efter sig i inledningssekvensen till Lylat Wars har han varit min personliga favoritkaraktär i StarFox-teamet. Därför blev jag också lite sur när de petade honom från teamet i de senare spelen till förmån för en i dessa tider tydligen "obligatorisk" kvinnlig medlem. Undrar vad som händer härnäst i denna trendigt snurriga värld, byter man ut en av Charlies änglar mot en karl kanske? Suck. När ska folk lära sig att inte laga det som inte är sönder?
6. Usagi Yojimbo
Liksom många andra pojkar hade också jag Turtles-figurer som barn. En av dessa står just nu som prydnad på mitt skrivbord och det är Usagi Yojimbo, vilket rakt översatt från japanskan betyder "Kanin Liv-vakt". Jag minns att vi i kompisskaran alltid tyckte att det var något mystiskt med Usagi. Dels var det inte någon som hade sett honom medverka i vare sig TV-serien, spelen eller tillsammans med Turtlarna i serietidningarna och dels var Usagi-figuren inte märkt med "© [årtal] Mirage Studios Playmates Toys" som alla andra Turtles-gubbar utan där stod istället "[...] Stan Sakai Playmates Toys". Vad falls liksom? Jag tror t o m att de tog upp detta på insändarsidorna i den svenska tidningen vid ett tilltälle.
Svaret på gåtan är enkelt. Usagi Yojimbo är egentligen inte någon Turtles-figur, även fastän han är del av leksakslinjen. Usagi skapades av japansk-amerikanske Stan Sakai som själv äger alla rättigheterna till karaktären och gavs för första gången ut som serietidning 1984. Inspirerad av bl a Lone Wolf and Cub och Akira Kurosawa-filmer tar Usagi Yojimbo med oss på en resa genom 1600-talets Japan, befolkat av alla möjliga slags antropomorfa djur och omsorgsfullt kantad av dåtidens traditioner, folksagor och sägner. Här i Sverige gavs Usagi Yojimbo ut av Epix förlag under tidigt 90-tal (Epix har sedan ett par år tillbaka även samlat tidiga Usagi-serier i två album) och kortare berättelser i färg fanns så småningom dessutom att läsa som ett segment av den svenska Turtles-tidningen. Sakai gjorde även en spinnoff kallad "Space Usagi" som också fanns som Turtles-figur. Denna tyckte vi var ännu häftigare.
5. Roger Rabbit
Titelkaraktär i kultförklarade och flerfaldigt Oscarsbelönade Vem satte dit Roger Rabbit? från 1988, där både kända (däribland Disney- och Warner Bros-alster som Kalle och Musse respektive Bugs och Daffy) samt okända tecknade figurer lever sida vid sida med livs levande människor. De flesta tecknade varelser jobbar som skådespelare i... tecknade filmer. Roger Rabbit är en sådan figur men när han sätts dit för mord är det upp till tuffa privatdetektiven Eddie Valiant (Bob Hoskins, också känd som Super Mario) att ställa saker till rätta. Att blanda animerad film med spelfilm på det här sättet framstår kanske inte som något vidare märkvärdigt idag, men för 20 år sedan var det tillräckligt för att folk skulle göra på sig. Helt otroligt liksom.
En lagom intressant fotnot är att Roger gjorde sitt första framträdande i en roman redan 1981, Gary Wolfs deckare Who Censored Roger Rabbit närmare bestämt. Ironiskt nog är senare DVD-utgåvor av spelfilmen censurerade, där bl a sexiga donnan Jessica Rabbit kunde skymtas utan trosor och där andra karaktärer gjorde "olämpliga" gester. Kulturstympning!
4. Playboy-kaninen
Playboy-kaninen kan syfta på två saker. Dels kan det vara det välkända Playboy-märket som syns här till höger och som gärna avbildas på diverse presentprylar såsom muggar, kepsar, kuddar osv (kapitalism och populärkultur går hand i hand vet ni) och det är alltså denna kanin som är herrtidningens maskot. Men det kan också syfta på de ökända bunny-flickorna, ursprungligen servitriser på Playboy-klubbarna, baserade direkt på maskoten och därför utsmyckade i skjortkrage med fluga och tillhörande manschetter, korsett samt kaninöron och en fluffig liten svans. Likartade bunny-uniformer har kommit att bli väldigt populära genom åren och det finns nog inte en enda bland er som läser det här som aldrig har skymtat en sådan eller vet exakt vad jag pratar om.
Speciellt i Japan har bunny-flickan blivit mäkta omtyckt. Där förknippas denna mer med sex och slapstick i allmänhet än med Playboy i synnerhet och förekommer gärna i olika former i manga och animé. Första gången jag såg en bunny-flicka figurera i en manga var förresten i tidiga volymer av Dragon Ball (även utgiven på svenska) där Bulma, en av huvudkaraktärerna, helt obekymrat och utan någon som helst relevans till berättelsen iklär sig en traditionell bunny-dräkt. Underbart.
3. Duracell-kaninen
Vad är det som går och går... och bara fortsätter gå och gå? Svaret är Duracell, batterierna med den längsta livslängden. Dagens ungar må vara bortskämda med laddare till sina Nintendo DS och allt vad det heter men på vår tid gick prylarna minsann på vanliga AA-batterier och inget annat. Vi som lirade gamla Game Boy eller Nintendo-Scope blev snart varse om vilken stor skillnad i speltid det var mellan Duracell och andra (billigare) batterier. Såklart var Duracell-batterierna också dyrast men smakar det så kostar det. Dessutom var det lätt att räkna ut att man faktiskt sparade pengar i längden om man sträckspelade med Duracell som kraftkälla.
Var kommer då kaninen in i bilden? Jo, Duracell-kaninen användes (och används fortfarande) flitigt för att marknadsföra batterierna. Nu var det länge sedan jag såg honom i någon svensk TV-reklam (vilken i och för sig kan bero på att jag knappt tittar på TV längre) men förr i världen var Duracell-kaninen lika poppis som ICA-reklamerna. Tugga på det en stund. Duracell-reklamerna gick oftast ut på att ett helt gäng med kaniner tävlade (t ex sprang ikapp) och lade av en efter en, men inte Duracell-kaninen(!) som bara fortsatte gå och gå och gå... Rivalerna på Energizer var fräcka nog att stjäla idén med Duracell-kaninen rakt av, och t o m säkra rättigheterna för att få använda sig av en "batterikanin" i USA. Därför syns Duracell-kaninen heller inte till hos jänkarna, till förmån för Energizer-kaninen. Tölpar. Ett klockrent cameo-framträdande med den senare syns i alla fall till i Hot Shots: Part Deux där Charlie Sheen som pseduo-Rambo plötsligt börjar skjuta på en kanin som bara fortsätter att gå och gå och gå...
2. Bugs Bunny
När jag var liten tittade jag mycket på Cartoon Network och på den tiden gick allting, tacksamt nog, på engelska. Sista sändningstimmen (19:00-20:00) var det alltid Warner Bros tecknade kortfilmer modell äldre i rutan. Det var här som jag bekantade mig med Bugs Bunny (jag VÄGRAR kalla honom vid det där "snurriga" andra namnet), Daffy Duck, Porky Pigg, Elmer Fudd, Sylvester, Pepé Le Pew och många andra. Bugs blev snart något av en förebild för mig med hans kaxiga, slyngelaktiga beteende och favoritrepliken "What's up doc?" oftast nonchalant tuggandes på en morot. Bugs cyniska uppträdanden var i en klass för sig. Den första versionen av Bugs såg dagens ljus redan 1939 och han har sedan dess blivit en av världens i särklass mest kända tecknade figurer.
Enligt mig och många andra är Bugs betydligt roligare än någon av Disneys tröttsamma avkommor men det är inte den enda anledningen till att han hamnar såhär högt upp på listan. Nej, vad som verkligen är pricket över i:et för min del är att Bugs hela existens stödjer min mening att skillnaden mellan harar och kaniner är så tunn att den inte är värd att bry sig om. För vad är Bugs "Bunny" för djur egentligen? Under hela hans långa karriär har han nämligen blivit kallad både hare och kanin, som om synonymt med varandra. Och vad betyder engelskans "bunny" nu igen? Jo, det är ett ord som syftar på både hare och kanin. Tack, Bugs. Du står minsann på min sida å trogne har-kanin.
1. "Den vita kaninen"
Den vita kaninen är en av karaktärerna i Lewis Carolls barnbok Alice i Underlandet från 1865 där han är försenad till ett väldigt viktigt möte samtidigt som unga Alice följer efter honom ner i kaninhålet. Den vita kaninen är därmed listans äldsta- och i mångas ögon säkerligen mest "finkulturella" kandidat. Men det är inte därför jag rankar honom så högt upp. Och hans steg in i den bredare masskulturen i och med Disneys animerade filmatisering från 1951 behöver väl knappt ens nämnas (men där gjorde jag det ändå). Nej, det är tack vare överflödet populärkulturella referenser som den vita kaninen har gett upphov till som jag finner honom vara nummer ett. Man hade utan tvekan kunnat skriva en hel bok om allting som har influerats av den vita kaninen, så jag ska göra mitt bästa med att plocka ut några bra exempel.
Det första som slår mig är den underliga kaninen i Super Mario 64 som är väldigt sen till ett möte. Låter det bekant? Eller minns ni när Keanu Reeves rollfigur uppmanas att följa den vita kaninen i The Matrix, låter det bekant? Eller vad sägs om Jefferson Airplanes psykedeliska låt White Rabbit, otaliga hänvisningar till den vita kaninen i diverse spel och TV-serier (vanligast som namn på banor, uppdrag eller avsnitt) samt serietidningar. I Frank Millers kritikerrosade Batman: The Dark Knight Returns vill Bruce Wayne minnas att han också har följt den vita kaninen och en av Spindelmannens mer egendomliga fiender gjorde sin egen galna tolkning av den vita kaninen från romanen till hela sin skurkidentitet. Den vita kaninen är sannerligen den mest framträdande kaninen i populärkulturen.
Tillbaka till topplistor |
