Sammanställd av: SPPS, vid tillfällena 2008-02-23 och 2009-02-21
Text: M. Dahlgren, T. Gustafsson, D.M. Johansson, K.J. Mierzejewski, 2009-04-25
Tennis och bordtennis har varit videospelens sport ända sedan den där hippa 70-talshowen som de kallar årtionde, så med de senaste två sportloven i åtanke tog vi oss tiden att ställa samman en topplista över de främsta och mest framstående rackspelen. Bättre sent än aldrig kommer här slutresultatet. Notera att äldre titlar som fortfarande håller måttet och som därtill visat sig vara betydelsefulla för genren och dess utveckling (eller som bara har utmärkt sig särskilt på annat sätt) tas hänsyn till lika mycket som de senaste teknikvidundren.
10. Pong - Arkad - 1972
Vi vet alla att det var i och med Ataris klassiker Pong som den elektroniska underhållningen började ta fart på allvar. Man skulle t o m kunna hävda att hade det inte varit för Pongs enkelhet och förföriska möjlighet att kunna utmana varandra så hade vi kanske aldrig fått se något av de övriga spelen på listan. Det är verkligen så lättillgängligt att vem som helst kan förstå vad det hela går ut på.
Det finns en boll (dvs den lilla fyrkanten) som du ska studsa över nätet (dvs den prickade linjen) in på motståndarens sida som i sin tur ska studsa tillbaka bollen till dig som studsar tillbaka den igen och så vidare, och så vidare. Staplarna motsvarar racketar och högst upp i mitten av skärmen visas poängräkningen. Tydligen behövdes det inte mer än så för att slå spelvärlden med häpnad och för industrin att börja blomma. Pong förblir en av spelvärldens riktiga klassiker och vi var bara tvungna att ha med det på listan. Nördfakta: Titeln "Pong" är kort för pingpong (bordtennis alltså). /MD
................................................................................................................................................
9. Anna Kournikova's Smash Court Tennis - PS - 1999
De flesta med minsta intresse för tennisspel är nog bekanta med Namcos Smash Court Tennis-serie, från PS2:ans tidigare dagar till Xbox 360-porten av trean såsent som ifjol. Vad färre dock känner till är att Namco redan på Super Nintendo-tiden släppte ett tennisspel, Super Family Tennis, med titeln Smash Tennis i Europa. Också ouppmärksammat är de tre tennisspelen som man släppte till den gamla grå PlayStation-ettan.
Först ut var japanska Smash Court, utgivet som Namco Tennis Smash Court i Europa (Namco gillar tydligen orden smash, court och tennis och kastar bara om dem lite grann i de olika titlarna) medan följande Smash Court 2 blev omstöpt till Anna Kournikova's Smash Court Tennis här hos oss och Smash Court 3 stannade hemma i Japan (varav inget av PS-spelen någonsin släpptes i USA). Det är alltså Annas version som vi har valt att kika närmare på, dels pga nostalgi- och dels pga ostfaktorn. Den som vill får gärna se det som att Anna Kournikova's Smash Court Tennis har fått lov att representera Namcos Smash-serie i stort.
Tillskillnad från de flesta andra sportspel licenserade med verkliga spelare bjuder man här på medvetet icke-realistisk stil. Dels på spelarna i sig men även på banorna och t o m själva menyerna. Det hela är liksom mer slarvigt tecknat i bästa "hiphop på låtsas"-stuk. Det märks att utvecklarna har haft roligt med det här och något annat som talar för det, och som i högsta grad utmärker spelet, är att Namco har haft det lekfulla infallet att slänga in diverse roliga personligheter med i smeten.
Kända spelbara karaktärer utöver Anna Kournikova själv innefattar bl a Namcos gamle maskot och trotjänare Pac-Man, skurkaktige Heichachi Mishima från Tekken-serien och den virtuella modellen Reiko Nagase från Ridge Racer-serien. Det är roligt helt enkelt. Och även om dylika gästspelare återkommer längre fram i spelserien är gästlistan betydligt mer varierande (= kalaskul) här än säg t ex i Smash Court Tennis 2 till PS2 som endast bjudit in folk från Tekken och SoulCalibur (färre bjudna från färre ställen = mindre kul).
En annan kul aspekt är de funky banorna. Här har man satt upp en tennisplan ovanför en simbassäng, rakt över en parkeringsplats eller högt uppe i bergen bara för att nämna några. Spelet i sig kan i och för sig vara tämligen svårstyrt för den oerfarne men allting med Anna Kournikova's Smash Court Tennis är precis så skoj att det räcker. Det bygger på en kul idé (bara en sån grej som Anna Kournikova och Pac-Man i ett och samma spel), hela den grafiska stilen är hipp och spelet överlag känns liksom friskt och snärtig. Det är kort och gott vår personliga älskning bland Namcos alla tennislir. /KJM
................................................................................................................................................
8. Top Spin 2-3 - XB360 - 2006, 2008
Det var nog rätt så uppenbart att man inte kunde komma upp i Virtua Tennis klass vad gäller ren lättillgänglighet. Därför är modern tids andra stora tennistitel inom spelsvärlden mer av en simulator än något annat. Ett aningen långsammare tempo som dock kompenseras med oöverträffad realism i matchernas tekniska fram-trädande, speciellt i del tre.
Anledningen till att vi faktiskt satte både del två och tre på samma placering, trots att mer insatta fans kanske bättre värderar skillnaderna än vad vi har gjort, är att vi upplevde spelen som mer eller mindre likadana. Spelmekaniken har dock finslipats lite, lite mer i del tre, med högupplöst next-gengrafik, hårfin kontroll och vad mer det kan tänkas innebära. Och även om vi på POPKORN tycker att det finns flera roligare tennislir än de här så är Top Spin 2-3 bra val för dem som söker mer realism inom genren. /TG
................................................................................................................................................
7. Wii Sports Tennis - Wii - 2006
Egentligen är det här bara en femtedel av ett helt spel. Sedan är frågan om man ens kan kalla Wii Sports för ett riktigt spel då det snarare rör sig om fem stycken begränsade teknikdemonstrationer för hur man kan använda Wii-fjärkontrollen. Men grejen är den att Wii Sports Tennis faktiskt står för ungefär detsamma idag som Pong gjorde på sin tid. Ett väldigt simpelt spel där du egentligen bara slår tillbaka bollen över nätet men som likt förbaskat drar till sig hela skaror med människor som annars aldrig hade satt- eller ställt sig med ett elektroniskt spel.
Det här är ju trots allt "tennisspelet för hela familjen" som sin enkla inramning åsido fortfarande, drygt fyra år efter releasen, starkt propageras för och minsann lyckas attrahera nya spelare. När jag t o m ser min mamma och svärmor varva ned med en match tennis i Wii Sports, då vet jag den här enkla teknikdemonstationen inte är att underskatta. Det här ÄR spelvärldens senaste heta fluga, eller vår tids nya Pong om man så vill. Vad ska man säga, ibland är det väl de enklaste uppläggen som visar sig vara de mest lyckade och jag får faktiskt lov att erkänna att det är ganska skojigt att verkligen få stå och svinga för att slå tillbaka bollar in mot TV-rutan. /KJM
................................................................................................................................................
6. Rockstar Games presents Table Tennis - Xbox 360 - 2006
Spelvärlden fick sig en chock när det offentliggjordes att Rockstar skulle göra ett spel som inte hade något med vare sig våld, droger eller prostitution att göra, utan att det istället handlade om pingis. Jepp, pingis var grejen. När vi till slut provade det märkte vi att Rockstar inte bara lyckas bra med brott- och mobbningssimulatorer.
Upplägget är lika simpelt som det är underhållande; du väljer en av flera professionella pingisspelare, sedan är det bara att köra igång. Spelandet kan jämföras med en slags sten-sax-påse-variant där varje knapp på kontrollen motsvarar ett speciellt slag som man bäst kontrar med "motsatt" slag på motståndarsidan. Dessutom kan man utföra ett speciellt fokus-slag som gör att allt går i slow-motion och du kan lättare fånga upp en boll som åkt långt utanför bordet. Om bollen är i spel en längre tid börjar dessutom hipp techno-musik spelas samtidigt som spelarna blir allt svettigare. Under våra spelsessioner märkte vi att matcherna kan bli aningen enformiga men det hela hänger ju på att spelarna själva måste våga variera sig och ta chanserna som ges. Som på riktigt alltså. /TG
................................................................................................................................................
5. Virtua Tennis 3 - PS3/Xbox 360 - 2007
Virtua Tennis-serien har ända sedan det första spelet varit ett av de mest uppskattade spelen inom genren. Det här är ett väldigt lättillängligt spel, ett som både nybörjare och proffs kan plocka upp när som helst och ha lika kul med varje gång. Det är inte lika mycket betoning på realism som i Top Spin-spelen, utan det är ett mer lättsamt och underhållande spelsystem som bjuds på.
Efter att med de enkla medel som finns ha skapat en egen karaktär börjar du på en världsturné som varar i 20 år (i spelet såklart). Där är ditt mål att helt enkelt bli bäst i världen, genom att kämpa dig genom olika turneringar i såväl singel- som dubbelmatcher. Du måste ha uppnått en viss rang för att kunna delta i de svårare turneringarna, och märker du att de blir FÖR svåra så är det bara att träna vidare. På bästa rollspelsmaner kan du levla upp din karaktärs olika egenskaper runt om i världen för att bli kvickare i fötterna, serva hårdare osv. Nytt för del tre är HD-grafik och online-möjligheter. PlayStation 3-versionen låter dig dessutom använda SIXAXIS-funktionen. Är du inte en hardcore fanatiker men kan ändå tänka dig att spela lite sport så är Virtua Tennis 3 helt uppför din gränd. /TG
................................................................................................................................................
4. Mario Tennis - GBC - 2001
Det här är faktiskt det andra bärbara spelet- samt det tredje spelet överlag titulerat "Mario Tennis" och nej, det handlar alltså inte om vare sig den rödmonotona Virtual Boy-utgåvan (som för övrigt hade en del flyt i matcherna i och med djupseendet) eller storebrodern till Nintendo 64. Här snackar vi tennisliret med RPG-inslag (O_O) till den gamla hederliga Game Boy Color.
Det finns mycket att hitta på i den här upplagan av Mario Tennis. När man inte spelar matcher kan man t ex i bästa rollspelsmanér vandra omkring fritt på tennisskolan där din karaktär blivit antagen, prata med andra studenter i kafeterian, träna olika tekniker på gymmet eller kan gå tillbaka till studenthemmet för att vila upp sig eller hämta sin rumskompis som du spelar dubbelmatcher med. Liksom du själv har rumskompisen en egen statusmeny och ni kan båda levla upp, varpå du fördelar erfarenhetspoängen för att bättra på valda förmågor, t ex smashar eller servar, och du kan t o m levla upp racketen. Hur skoj som helst.
Spelet ses ur ett fågelperspektiv ā klassiska rollspel när man vandrar omkring på tennisskolan respektive ett centralperspektiv ā fusk-3D i själva matcherna. Det senare fungerar förvånansvärt väl och känslan kommer faktiskt bra nära storebrodern till N64:an, inte minst tack vare den enkla men allsidiga kontrollen som träffar precis rätt på GB-dosan.
Det allra bästa är dock hur Mario Tennis till GBC verkligen kompletterar upplagan till N64. Med hjälp av en transfer pack kan man låsa upp nya banor eller skicka karaktärer från endera spel fram och tillbaka till den andra versionen. T ex kan man skicka över de nya karaktärerna från GBC- till N64-spelet där man kan spela med- och levla upp dem i 3D och sedan skicka tillbaka dem till det bärbara formatet. Även detta hur skoj som helst. Det här är alltså mycket mer än bara en avskalad konvertering i bärbart format. Det är ett helt litet äventyr i sin egen rätt. /KJM
................................................................................................................................................
3. Super Tennis - SNES - 1992
Det finns videospel som har stått emot tidens tand. Spel som oberoende av kalenderns år och klimatet på konsolmarknaden har lyckats behålla spelkänslan intakt. Det är dessa spel som man alltid kommer tillbaka till. Då Björn Borg ännu inte hade begett sig in i kalsongbranschen, och då Super Nintendo var färsk på den svenska spelmarknaden, fanns inte ens ett halvt dussin titlar till-gängliga till konsolen. Men Bergsala hade handplockat med sina erfarna fingrar det bästa Japan hade att erbjuda inför releasen sommaren 1992. En av dessa titlar var Super Tennis.
Spelet, i hemlandet även känt som Super Tennis World Circuit, står och väger på en så självklar grogrund; välj om du kör själv eller mot en vän och huruvida ni sedan spelar mot varandra eller tillsammans i dubbel. Välj sedan din spelare, tio av varje kön med olika egenskaper. Det är allt. Inga superspecialare, inga combo-mätare. Sedan är det bara du och ditt racket. Och det är bara på dig själv och din förmåga att tima lobbar och smashar du har att skylla de gånger bollen går utanför. Och du har bara dig själv att klandra då du blivit utspelad och motståndarens boll slår ner i marken precis jämte där du så febrilt har slängt dig. En fulländad kontroll och rättvist upplägg gör, trots en simpel inramning, att inte ens den längsta femset-matchen någonsin blir tråkig. Super Tennis handlar bara om tennis och inte om varumärken. I dagens dyra spelutbud lär denna 17 år gamla SNES-titel oss den tänkvärda läxan att tennisspel inte nödvändigtvis blir roligare bara för att det finns riktiga spelare på omslaget. /MJ
................................................................................................................................................
2. Virtua Tennis 1-2 - DC - 2000-2001
Att tidigare delar i en sportserie kan komma högre på listan kan te sig konstigt för somliga och ja, Virtua Tennis 1-2 är i grund och botten samma spel som trean fast några år tidigare. Grafiken är dock fortfarande oerhört vass och i synnerhet tvåan kan hålla dig sysselsatt i dagar, om inte veckor, med sitt världsturnéläge, sina varierade träningsuppdrag och väl balanserade turneringar. Men exakt vad är det som gör föregångarna bättre än trean då? Jo, det ska jag tala om - kontrollen. Just det, att spela virtuell tennis är bra mycket roligare med DreamCast-dosan så väl placerad i dina händer att den känns som din egen racket. För optimal rackkänsla kan man annars t o m spela med den unika fiskespökontrollen. Och onlinekompabilitet bryr vi oss inte jättemycket om, faktiskt, då det är bra mycket roligare att samla ihop ett gäng goda vänner i TV-soffan och spela med de fyra kontrollportarna ockuperade, än att möta anonyma människor på nätet. /TG
................................................................................................................................................
1. Mario Tennis - N64 - 2000
Det roligaste tennisspelet i videospelform. Kontrollen är i princip densamma som i SEGA:s Virtua Tennis vilket bara är positivt. Du styr hela spelet med endast styrspaken och två knappar. Toppade slag görs med A-knappen, underskruvar (eller "slicar") gör du med B-knappen, för att lobba håller du in du A- och trycker med B-knappen, för stoppbollar håller du in du B- och trycker med A-knappen, för att smasha trycker du in A + B samtidigt och för att slå hårdare av valfritt slag dubbelklickar du på A, B- respektive A + B, och självklart kan du styra bollens färdriktning med hjälp av styrspaken medan du slår. Det är lika enkelt som genialt. Genialt säger jag er.
Självklart spelas allting enligt riktiga tennisregler, medan Mario och hans gäng bara är med som rekvisita utan något som helst fuffens med bananskal, blixtrar eller annat trams som bara stör. Skönt är bara förnamnet. För att få ut ännu mer ur den grå kassetten kan man koppla ihop spelet med GBC-versionen. Fördelarna med detta har jag redan tagit upp här ovan och det gör såklart ett mycket underhållande spel ännu lite bättre.
Vad vi har här är alltså förstklassig tennisunderhållning som spelar i princip som Virtua Tennis men utmärker sig audiovisiuellt tack vare Mario-licensen. Det vill säga det bästa av två världar. Eller med andra ord "det roligaste tennisspelet i videospelform", verkligen. /KJM
Det roligaste tennisspelet i videospelform är också det sjunde allra bästa spelet till N64:an enligt en tidigare lista.
................................................................................................................................................
Tillbaka till topplistor |
