Text av: Thomas Gustafsson, 2007-04-20
10. Lunar: Silver Star Story Complete (PSX)
Släpptes urspungligen till Sega Mega-CD, men gjordes sedan om till PlayStation som blev den bättre versionen.
Ett klassiskt rollspel i alla avseenden, från pojken som räddar världen till de turbaserade striderna. Den nya versionen kommer dessutom i ett fräckt jätte-paket, som förutom spelet dessutom innehåller en making of-skiva, en skiva med soundtracket och en runt hundra sidor tjock manual/ artbook bunden i läderliknande material!
9. Legend of Mana (PSX)
I Legend of Mana får spelaren nöjet att skapa världen helt själv, och sedan spela äventyret beroende på hur man har byggt den. Tyvärr lider storyn lite av det här, men i det här spelet är det inget (större) problem. Det finns två lite längre huvudäventyr att följa till spelets slut, och totalt omkring 70 olika sidäventyr, så det är ändå minst sagt omfattande, med stor variation.
Var Legend of Mana verkligen glänser är på de estetiska punkterna. Grafiskt sett är det ett av de vackraste äventyren någonsin. Jag imponeras om och om igen av de handmålade bakgrunderna i spelet, och precis som i de tidigare Mana-spelen ser vi här också en riktigt grym bossdesign. Musiken är också den precis lika blandad som spelets alla uppdrag, och behåller samma höga kvalité ända till slutet.
8. Star Ocean: The Second Story (PSX)
Uppföljaren till Star Ocean till SNES är ännu bättre än originalet. Det innehåller vad som hör klassiska rollspel till, men är fortfarande speciellt på många punkter. Stridssystemet till exempel, där man rör sig fritt inne i striden och klubbar loss på fienderna är faktiskt långt bättre än det låter! Det roliga skillsystemet finns också kvar sedan originalet, och genom det här kan man göra tonvis av skojiga saker, som att bygga sina egna vapen, skriva böcker eller komponera melodier. Att spelet har fantastisk story och underbar musik gör saken bara bättre, och på tal om storyn så kan jag nämna att SO:TSS har omkring 80(!) olika slut. Försök bara få fram alla!
7. Castlevania: Symphony of the Night (PSX)
I en tid av utveckling och tekniska framsteg valde Konami att hålla sig till grunderna. Bland alla nya spel i 3D och polygoner gjordes det senaste Castlevania med klassisk pixelgrafik. Resultatet blev ett av de mest omtyckta spelen i seriens långa historia. Man kan tro att mycket talar mot det här spelet. Storyn till exempel är i princip precis som i alla andra Castlevania-spel: Leta dig fram igenom slottet och spöa ondingen vid slutet. Det är ju inte mycket att hurra för, va?
Men vad som gör att det här spelet ett av de bästa någonsin är just RPG-upplägget samt den ovan nämnda grafikstilen, som är så stilren och så vacker att man knappt tror att det är sant. Utöver detta har vi musiken, som omfattar allt från ljuva orkestertoner till dundrande rock, och varenda låt är placerad på precis rätt plats. För att inte tala om hur stort spelet är! Jag tror fortfarande att den här versionen av Draculas slott är den absolut största hittills. Och man styr ingen annan är Draculas egen son, Alucard, som är så kall och ball en hjälte bara kan bli.
6. Parasite Eve (PSX)
I nio fall av tio utspelar sig rollspel i en fantasy-miljö med svärd, drakar och annat. Men Parasite Eve är det där tionde spelet som äger rum i en betydligt mer välbekant miljö. New York år 1997. Här handlar det bara om moderniteter och massvis av vetenskapliga termer, och det är detta som gör det så intressant. Just att Square här bröt av från det klassiska som kommit att definiera ett rollspel och istället gjorde det här minst lika bra (som förresten är baserat på en bok med samma namn).
5. Secret of Mana (SNES)
Klassiska rollspel är i stort sett ämnade för en person, men då och då kommer någon på att de som tittar på kanske inte har lika kul utan faktiskt också vill vara med. Nu pratar jag inte om alla de hemska "MMORPG" som finns, utan om klassikern Secret of Mana.
Självklart är det här spelet jättekul för singlar, men det märks tydligt att spelet är gjort för att låta samtliga tre spelbara karaktärer kontrolleras av tre riktiga personer. Allt som gör spelet så bra blir då bara ännu bättre när man får uppleva hela även-tyret tillsammans med sina vänner, och tro mig att tre huvuden är bättre än ett! Diskussionerna blir livliga, taktikerna blir vassare och trivselnivån går genom taket tack vare denna simpla, men väldigt roliga spelidé!
4. Chrono Trigger (SNES)
Vad får man om man sätter "big shots" som Yoshinori Kitase, Hironobu Sakaguchi, Yasunori Mitsuda, Nobuo Uematsu och Akira Toriyama i ett rum? Ett länge omtalat drömlag som skapade det episka och tidslösa äventyret Chrono Trigger!
Nej, med namn som dessa kan det bara inte gå fel, och det är nästan synd att de bara har gjort ett enda spel tillsammans, men annars kanske det hade blivit för mycket av det goda? Hur som helst är Chrono Trigger ett spel som handlar om tidsresor, och jag har alltid gillat tidsresor i spel. Här lyckades man dessutom göra det på ett verklighetstroget (nåja..) och roligt sätt. Tack vare alla olika tidsepoker belönas spelaren med inte mindre än 15 olika slut och i ett av dem (dessutom det som är svårast att få fram) kan man till och med prata med skaparna av spelet!
3. Final Fantasy VIII (PSX)
Efter framgångarna med FFVII var förväntingarna inför den här delen skyhöga och jag kommer fortfarande ihåg de långa artiklarna i speltidningarna som jag följde med stor entusisasm. Jag hade förbokat detta och började spela redan på releasedagen och det levde verkligen upp till alla mina förväntningarna.
Det finns mycket som talar för att det här är ett av världens bästa spel, och det jag måste nämna först är att äventyret håller i en hel evighet. Min första sparfil ligger på runt 190 timmar! I övrigt finns det en hel uppsjö av diverse saker att ägna sig åt utöver storyn, som också den är helt fantastisk.
Dessutom har huvudkaraktären Squall tider-nas fräckaste vapen; svärdrevolvern Gunblade!
2. Tales of Phantasia (SNES)
Den här lilla pärlan från tiden då SNES:en var inne på sin svanesång i och med PlayStations intåg är något som inte får falla i glömska. Det har i och för sig gjorts re-makes både till PlayStation och GameBoy Advance, men jag tycker fortfarande att det är originalet som är den bästa versionen.
Denna första del i Tales of [...]-serien som nu omfattar mer än ett dussin individuella spel är ett magiskt äventyr som för spelaren genom tid (ja, tidsresor) och rum, över hav och genom långa grottor, allt till en även för sin tid oerhört välskriven story fylld med både komedi och tragedi.
Ett klassiskt rollspel i nästan alla avseenden. Det här spelet, och resten av serien för den delen, är en genre-avstickare i striderna, med ett mer beat'em up-liknande system, komplett med fri rörelse och knappkombinationer.
1. Final Fantasy VII (PSX)
Man kunde tro att det vore omöjligt att nå perfektion inom spel-branschen. Men 1997, ett år som vi RPG-fans aldrig kommer att glömma, lyckades hjältarna på Square med precis detta. Final Fantasy VII var inte bara en milstolpe inom dess genre, utan också det spel som fick oss i väst att öppna ögonen för rollspelen på allvar, och det tackar vi verkligen för.
FFVII har allt man som kräsen rollspelare vill ha i ett bra spel och mycket mer. En djup, komplex och tät story som utspelas i en mörk, dyster och tungt ångpunk-inspirerad värld. Intressanta och intelligenta karaktärer. Ljuv och stämningsfull musik, och ett stridssystem lika klassiskt som det är funktionellt.
Utöver allt detta är det fyllt till bredden med diverse sidäventyr och annat skoj, så håll-barheten är definitiv. Jag själv har ägt spelet i 7-8 år och det är lika bra nu som då.
Tillbaka till topplistor |
