NES Topp-20: Specialplaceringar

<- Åter till placeringarna 10-1

Så var det dags för specialplaceringarna. Som vi alla vet är världen inte perfekt varför det finns många bra NES-spel som vi aldrig ens sett skymten av i vår del av världen, åtminstone inte då det begav sig. Nedan finner du vår topp-3 över de bästa missade NES-spelen, följt av vinnarna i bästa roll-kategorierna.

Bästa missade spelen...

3. Super Mario Bros. 2 (1986, Japan)
Näst intill identiskt med det första SMB är denna direkta uppföljare. Det snarlika upplägget samt en svårighetsgrad från helvetet fick gubbarna på Nintendo att fatta beslutet att inte släppa det alls i väst (därför blev också vårt SMB2 ett helt annat spel som från början hette Doki Doki Panic! i Japan). Spelkontrollen i detta, det "riktiga" SMB2 var intakt från ettan och trots att få spel har varit lika frustrerande svåra kändes det aldrig ojust att förlora. Fastän vi ibland kunde sitta en hel natt och bara komma två-tre banor framåt blev det aldrig det minsta drygt att fortsätta spela. Tvärtom blev till-fredställelsen att äntligen lyckas besegra en bana så oändligt mycket större.

Detta japanska SMB2 finns sedan en tid tillbaka spelbart ihop med ettan i engelsk utgåva till Game Boy Color, där det kallas "Super Mario Bros. For Super Players". Något mer sannfärdigt kan inte formuleras i ord. Spelet finns även med i SNES-samlingen Super Mario All-Stars, där passande nog döpt till "The Lost Levels". /KJM

2. Final Fantasy II (1988, Japan)
Final Fantasy II är faktiskt det enda spelet i NES-serien som har en riktig story annat än den typiska "fyra pojkar ska hitta kristallerna". Här handlar det om ett härsket kejsardöme som håller världen i ett järngrepp och om en rebellstyrka som försöker störta förtrycket men misslyckas gång på gång. Det är en historia om kärlek, tragedi och svek. Karaktärerna i FFII var heller inte bara några pojkar som man själv gav namn och klass åt, utan hade alla sina egna berättelser och öden att förtälja.

Möjligheten att välja klasser fanns inte alls med i FFII. Ytterligare en unik aspekt av spelet var att det inte fanns något traditionellt level up-system heller, man ökade istället sina statuspoäng genom att utföra olika kommandon i stridens hetta. För att t ex öka din färdighet med svärdet eller bågen var det dessa vapen du skulle använda mycket i strid och för att öka dina hälsopäng eller stryktålighet skulle du utstå att låta fienden (eller dina kamrater!) klå upp dig. Efter det här spelet övergavs dock detta innovativa och engagerande system och återsågs aldrig mer i ett Final Fantasy. Om spelets grafik finns det inte så mycket att säga. Då detta släpptes redan 1988 var det en liten, om ens någon, roll grafiken spelande i ett rollspel. Musiken var i alla fall allt annat än en besvikelse. Nobuo Uematsu börjar här visa vad han verkligen gick för och levererade flera minnesvärda stycken.

Denna uppföljaren till vad som blev Squares stora genombrott sågs inte här i väst förrän i samlingen Final Fantasy Origins till PSX och det tycker vi såklart är lite skamligt. FFII är inte alls svårt att få tag på, om vi pratar om de översatta versionerna till PSX och GBA. NES-kassetten i all dess glans finns dock bara utgiven i Japan och är mycket svårare att hitta. Ibland ser man dock exemplar på Tradera som ligger på relativt blygsamma summor. Kolla också gärna in ebay för det här spelet. Sedan är ju frågan om vitsen med att spela ett rollspel och inte förstå språket och handlingen. PSX- och GBA-versionerna är därför att föredra såvida du inte samlar för samlandets skull. /TG

1. Final Fantasy III (1990, Japan)
Det slutgiltiga Final Fantasy på NES:en är ett mäster-verk. Det må inte hålla samma nivå på storyn som del två, men likväl ett välskrivet manus. Var den här delen verkligen glänser är dock i dess mångfald i klass-systemet. Square gick tillbaka till grunden både vad gäller level up-system (dödade monster = erfarenhets-poäng) och storyn ("Pojkar hittar magiska kristaller") och definierade därmed vad som var det "rätta" Final Fantasy-konceptet.

Fyra unga pojkar trillar en dag ner i en grotta där de hittar en mystisk kristall som ger dem oanade krafter, och där börjar deras långa resa och kamp att rädda världen från ondskan som hotar under ytan. Som ovan nämnt är det i klass-systemet som det här spelet glänser. Man har nu fler valmöjligheter och inte mindre än 22 olika jobb att sysselsätta sig med. Dessa utökas i takt med att man hittar fler kristaller under sitt äventyr. Man har möjligheten att byta jobb när helst man vill, vilket banar väg för oändliga gruppkombinationer och olika utmaningar. Försök till exempel att klara spelet med fyra White Mages... FFIII släpptes redan 1990 så det är fortfarande bara mediokert vad gäller grafiken, men det är relativt imponerande för att vara till NES och en klar förbättring sedan tvåan. Musiken är också något av det bästa som någonsin har hörts i ett NES-spel.

Det enda tråkiga med det här spelet är ju att vi i väst har tyvärr missat det helt och hållet. Men det finns alltid en strimma av ljus i mörkret, då det bara i augusti förra året släpptes en helt nygjord version till DS i Japan som i november hade hunnit översättas och släppas i USA. Vi i Europa får så klart vänta till senare i år, men får väl som vanligt hoppas på lite extra godis som plåster på såren. Likt fallet med FFII är det här konstverket ganska svårt att hitta i dess originalform. Den som tvunget vill ha NES-kassetten på japanska får helt enkelt leta runt på ebay. Vi andra kan trösta oss med att vi snart kan spela det till DS, på engelska efter 17 års väntan. /TG