I dagens läge har Transformers årgång 1984-85 fått en nästan legendarisk status. Sedan de åren har det under den första generationen sakta men säkert blivit simplare, plastigare och allmänt billigare leksaker skulle somliga påstå. Cindersaur kom till 1988 och nog känns han faktiskt simpel, plastig och allmänt billig. Likt de övriga två i undergruppen Firecons kunde Cindersaur slå gnistor från undersidan av sin odjurform när man rullade fram honom på magen. En gimmick som egentligen inte tillförde något till mervärdet.
Det ska medges att Cindersaur faktiskt hade en ganska fräck och rörlig skepnad som odjur där han kunde röra på huvudet, armarna och benen. Detta kompenserade han dock med en ytterst ful och högst orörlig robotform som närmast kan beskrivas som en kompakt klump plast. Hans förvandlings-schema var dessutom löjeväckande enkel (endast tre lätta steg).
Jag var rätt så neutralt ställd till Cindersaur då det begav sig. Jag hade egentligen inget emot honom men använde honom sällan när jag lekte med mina Transformers. Samma syn har jag på Cindersaur i dag. Jag har egentligen inget emot att ställa upp honom som odjur bland mina andra leksaker på display men känner heller inget större behov av att ha kvar honom i min samling. Jag är i stort sett likgiltig vad gäller Cindersaur. Han existerar bara och det är inte mer med det.
Figuren har hållit ihop bra under åren jag haft honom med undantag för gnistfunktionen som inte längre vill fungera. De två övriga Firecons (Flamefeather och Sparkstalker) släpptes även som del av Generation 2 i Europa, då i nya transparenta färgscheman. Varför Cindersaur inte fick någon ny inkarnation ihop med sina kamrater vet jag inte. Han hade väl bara otur som valdes bort. Firecons kom inte med några tillbehör.
Text och foto: 
