Text och foto av: Dylan M. Johansson, 2009-04-20

"Vad har du i fickan, Jan?"

Monster In My Pocket var från början små enfärgade samlarfigurer utan rörelseförmåga, baserade på varelser från så väl filmens värld och litteraturens mörkaste sidor som från religionens alla spretiga håll. Mellan 1990 och 1997 utkom sammanlagt elva vågor med dessa fem-till-sex centimeter höga figurer av mjukplast. De första såldes i fyrpack hos svenska leksakshandlare, andra lyckades aldrig komma hit, och en tredje grupp var betydligt mer exklusiva än så.

Initiativet till de nya leksakerna hade tagits av The Morrison Entertainment Group, betingad av två av Mattels riktigt gamla rävar, Joe Morrison och John Weems. Dock kom Monster In My Pocket-figurerna att släppas av Mattels stora dotterbolag. Matchbox var egentligen kända för sina leksaksbilar av plåt paketerade i smålådor liknande tändsticksaskar (=matchboxes) och hade i en gyllene era under slutet av 1960-talet konkurrerat med de riktiga giganterna på området, Corgi och Dinky Toys.

Måste fånga alla!

Under fötterna på varje figur hittade man olika stämplar (oftast bokstäverna A, B, C eller F), antagligen en sigill för i vilken fabrik figuren hade tillverkats. Men Monster In My Pocket blev framför allt kända för att man kunde spela med dem för att underlätta byteshandeln. Var monsterfigur kom även med en siffra i cirkel tryckt på baksidan, där 5 var den lägsta och 25 var den ovanliga, högsta siffran. Dessa syftade på respektive monsters styrka i strid, vilket kunde vara avgörande i såväl bytesaffärer på skolgården som när man valde att spela med figurerna. I samband med den andra vågen figurer 1991 höjdes högstanivån till 30, vilken kom att skruvas upp till 100 och därifrån till otroliga 250 i serie fyra. En av den fjärde vågens figurer hade också ett HP-värde på otroliga 500.

Ovan: De vanliga fyrpacken kunde inhandlas på bl a Leksaksmagasinet. Färgvariationer var vanliga i de tidiga linjerna. De dyrare paketen med tolv figurer innehöll en bjässe med det gå skyhöga HP-värdet 25.

My pockets hurt…

Av alla de 229 kända figurerna som släpptes under Monster In My Pockets imponerande sju levnadsår är det de 24 figurerna i tredje serien som är de mest eftertraktade idag och på kapitalist-meckat eBay har enstaka figurer under det senaste året klubbats iväg på bud strax över $450.

Efterforskning tyder på att serie tre aldrig släpptes formellt hos leksakshandlare, vare sig i en- eller flerpack som de tidigare serierna, utan fanns endast under en kortare period som rariteter, bl a på amerikanska Pizza Huts barnmenyer. Sålunda såldes de aldrig här i Sverige. Faktum är att Monster Mailer #1, leksakernas egen samlarklubbs nyhetsblad, refererar till den fjärde serien som “Series III”, trots att detta skulle ha inneburit ett stort gap i figurerna numrering.

Big trouble in Little Britain

Från och med 1993 skulle Monster In My Pocket-fenomenet visa sig mer framgångsrikt i Storbritannien och Norden än i ursprungslandet. Framgångarna i England kan delvis förklaras med den slitna termen ”Det finns ingen dålig PR”. London-området med sina åtskilliga hinduiska invånare väckte rabalder när de insåg det kontroversiella i att gudarna Kali, Ganesha, Hanuman, och Yama, alla hade blivit porträtterade som fickmonster. Man grät ut över det fruktansvärda i diverse lokaltidningar. Resultatet? De fyra figurerna, alla förutom Yama – Dödens gud – togs bort från linjen i hela Storbritannien.

Hanuman och Yama tillhörde den nya serie fyra, den första vågen Monster In My Pocket målade i flerfärg. Dessa monster (underbetitlad "Super Scary" i allra ostigaste laget) tillverkades i två typer av plast. En väldigt mjuk och en mindre mjuk. Den senare är väldigt ovanlig (=dyr i samlarkretsar) och har än så länge bara bekräftats hos figurer utan den där lysa-i-mörkret-färgen.

Ovan: På amerikanska eBay under april 2009, hamnade slutbudet för en oöppnad olivgrön ”#77 Centaur” (Series 3) på $102.37. En helt klockren merchandise var f.ö brädspelet av Decipher Limited, som använde figurerna från butikerna som spelpjäser, där deras olika egenskaper gjorde dem starkare eller svagare beroende på vilken av de fyra terrängerna man befann sig på – New York, tundran, vulkanen eller träsket.

För att spela en rond på den säkra sidan efter hindichocken, bestämde Matchbox att ge serie fyra en sidolinje bortom monsterrörelsen, kallad Monster In My Pocket – Super Creepies, där två dussin komiskt deformerade spindlar och insekter publicerades. Dessa var enligt förpackningarna tillverkade av "Dr. Zechariah Wolfram" och det var ett fåtal av dessa som stämplades med det redan omnämnda supervärdet på 250 HP.

Andra temaserier som gavs ut kort därefter var sjätte vågen: Monster In My Pocket - Dinosaurs (två varianter här: med skinn eller av ben) och sjunde vågen: Monster In My Pocket - Space Aliens. Dessa båda serierna var mer eller mindre Europa-exklusiva och släpptes framför allt inte i USA. Dinosaurietappningarna släpptes i vissa länder, inte här i Sverige dock, under logotypen Dinosaur In My Pocket, vilket antagligen sålde bättre i en tid då en viss Spielberg-film hade satt utdöda skräcködlor på tapeten igen.

Matchbox tappar gnistan

Under 1994-95 fortsatte leksakslinjen ges ut allena på de brittiska öarna, nu som Monster Wrestlers in My Pocket och för första gången utan Matchbox-logotypen. Istället stod Corinthian Marketing som tillverkare, vilka hade slutit avtal med frukostflingkungarna Kellog’s (som brukar vara i ropet) att låta den nya linjens första nio figurer finnas gömda i deras Frosties-paket. Samlarfigurerna i 1995 års Monster Wrestlers in My Pocket kom i fler färgskalor och med fler detaljer än Matchboxs tidigare linjer och var gjutna i en betydligt hårdare plastart. HP-värdena fanns kvar, men var nu reducerade till ett högstavärde på 100.

Lagom till OS i Atlanta beslutade Corinthian Marketing att i sin nästkommande linje, Monster Sport Stars in My Pocket, ta bort HP-värdet på figurernas ryggar helt och hållet. Informationssidor på nätet säger att denna serie såldes uteslutande i brittiska Frostiespaket under 1996, men faktum att man till och från kan hitta dessa förvridna basketlirare och monstruösa basebollspelare på svenska loppmarknader, ger skäl nog för POPKORN att anta att de även fanns gömda i vår frukostflingor. Vad som däremot är bekräftat enligt efterforskning är att vad som kom att bli "sista skriet" för Monster In My Pocket på 1990-talet, endast släpptes i Sverige, Danmark och på de brittiska öarna.

Vivid Imaginations köpte upp rättigheterna till …In My Pocket-beteckningen och gav ut vad som verkar tillhöra de mest uppskattade figurerna bland fantaster. 19 stycken Monster Ninja Warriors In My Pocket utkom sporadisk under 1996-97. Dessa väldetaljerade figurer hittas tillskillnad från tidigare linjer sällan med färgavvikelser och hade såväl rörelseförmåga som medföljande vapen (på vilken man hittade ett HP-värd). Figurerna kom i fyr- respektive åttapack och med varje monster medföljde en Pog-bricka med vilken man skulle spela det ödesdigra "Deadly Ninja Slammer Action Game".

Ovan: Att Pog-brickorna var en hårdsittande fluga 1996-97 var Vivid Imaginations inte sena att begripa med sina Monster Ninja Warriors In My Pocket.

I re-releasernas tid

Gammelgäddorna Joe Morrison och John Weems ursprungsidé till Monster in My Pocket var alltså spelfigur och leksak i ett, åtföljd en given "måste fånga alla"-syn där tyngden per automatik kom att ligga mer på storsamlandet än lekförmågan. Detta visade sig vara en marknadsfilosofi som skulle ta leksaksindustrin med storm först ett decennium senare och 2003 var brittiska Corinthian Marketing tillbaka med en sista konstgjord andning.

Monster In My Pocket: The Quest med sina återutgivningar av den ursprungliga linjens första och andra serie, blev ett halvhjärtat försök att rida på den aldrig sinande Pokémon-strömmen. Men sedan dess har retrovågen inom lek- och spelbranscherna slagit igenom på allvar och somliga spår att den endast har börjat. Att halvofficiella releaser av tidiga Monster In My Pocket-figuer av argentinska Cromy har börjat dyka upp på eBay kan tyda på våra kära "mono-colored figures" snart kan få en ärlig chans till. Trots allt, så måste man ju fånga alla.

Tillbaka till leklådan |