Nu har turen kommit till de allra minimalaste av miniatyrvärldarna, de under fem centimeter små Shrunken Heads, att stå under luppen. Det här är de minsta småttingar från hela den andra vågen, så pyttesmå att de oundvikligen framstår som t o m lite gulliga. Den största behållningen med Shrunken Heads var att man med varje bana fick en ny Max-figur som var helt unik för just den banan. Förutom detta var de mer eller mindre finurliga sätten som Max placerades i banorna när de skulle stängas den enda riktiga "funktionen" att tala om. Med detta i åtanke finns det inte så jättemycket att säga om varje enskild bana. Därför valde jag att skriva ihop mina kommentarer nedan (jag redogör alltså för två banor per text). Detta är faktiskt även passande då Shrunken Heads t o m såldes två och två i t ex staterna. Här i Sverige fick vi dock köpa dem var för sig och med tanke på deras ringa storlek och få/inga funktioner var prislappen på drygt 40-60:-/bana lite väl saftig. Av just den anledningen hade jag bara en enda Shrunken Head då det begav sig, resten har jag faktiskt köpt in på senare år i samlarsyfte. Parbildningen nedan har för övrigt inget med 2-packen att göra utan jag går helt enkelt efter ordningen på "box arten" ovan till höger.

Venom & Lobotix
Venom är helt klart den bästa bland dessa mini-miniatyrvärldar och ett bevis för att själva konceptet med Shrunken Heads inte var helt bortkastat. Här har vi en fint skulpterad dödskalle (med en guldtand dessutom!) på utsidan som öppnar upp för ett lämpligt scenario på insidan. En gigantisk kobra är en mycket passande motståndare i denna förmodade skattkammare och Max själv är också adekvat utrustad med ryggsäck och fackla. Här träffade formgivarna verkligen mitt i prick.

Lobotix å andra sidan är ett skräckexempel på slentrianmässig design bland Shrunken Heads. För det första: Vad ska han föreställa egentligen? För det andra ser han inte alls ut som på artworken, och för det tredje ser skurken på insidan mest ut som Kakmonstret i Sesame Street (syns tyvärr inte på bilden pga piggen men ni får lita på mig). Vad gäller Max så är han här utrustad med en bultsax och (håll i er nu) gula gympaskor istället för de vanliga vita. Wow alltså.




Meltdown & Pharaoh's Curse
Nog för att idén med ett ansikte som har smält sönder är fräck nog men Meltdown är ändå bara snäppet bättre än Lobotix. Problemet med den här banan är att jag inte finner någon poäng med den. Jag kan inte riktigt urskilja vad skurken ska föreställa eller ens vad det är för slags mojänger som Max är utrustad med (annat än de gula dojorna som tycks ha hängt med sedan just Lobotix). Dessutom är jag inte alls något fan av den limegröna färgen. Slutomdömet slutar därför på ett högst likgiltigt "meh"…

Lite roligare är då Pharaoh's Curse men jag hade faktiskt förväntat mig mer av den. När jag först såg den på box arten trodde jag att det skulle bli en av mina små favoriter. En riktigt fräck liten gynnare ser det ju ut som. Dessvärre är den inte alls särskilt lik i verkligheten, där den är betydligt plastigare och inte alls lika charmig. Skattkammaren på insidan av banan är också rätt så menlös. Dels är ju idén återanvänd både från första vågens Temple of Venom samt just Venom från den här vågen och serien, men där skattkammaren i Venom kändes hyfsad originel med den stora pytonormen rycker jag därtill bara på axlarna åt den trista ytan som utgör Pharaoh's Curse. Och Max med fackla såg vi ju i Venom också, om än med annan kroppshållning. Allt som allt är jag rätt så besviken på den här.




Rat Trap & Vampyre
Det första som ska sägas om Rat Trap är att Max-figuren som medföljer är riktigt grym. Kolla bara in det där svärdet. Glöm allt vad slangbellor och bultsaxar heter, det är just sådana där tillhyggen som han borde vara försedd med. Själva banan är väl ganska okej, för att vara en Shrunken Head i alla fall. Jag har inga direkta anmärkningar på råttnyllet i dess stängda form. Spetsen på Max klinga ska likna råttans ena pupill i det läget (det funkar sådär). Den stora råttan på insidan är en hyfsad skurk, även om det ser lite dumt ut med honom mellan tänderna som hör till banans yttre. Mycket annat finns där inte men det ska väl föreställa en kloak så... Ett godkänt omdöme för Rat Trap alltså.

Vampyre var just den banan jag hade som barn och är alltså den enda bland Shrunken Heads som jag har något nostalgisk förhållande till. Frånsett det lite fåniga i att den här vampyren verkligen ser ut att vara baserad på självaste Dracula med röd cape och vattenkammat hår och hela köret, ser den ändå rätt bra ut. Det enda som stör är Maxs påle som sticker ut genom det ena ögat. En fräck liten detalj som inte återfinns på någon annan Shrunken Head är för övrigt att även undersidan av banan är dekorerad. Där de andra småttingarna bara har plana ytor undertill är Vampyres undersida skulpterad i form av en likkista. Både passande och lite fyndigt.




Rock Monster & Bloodsucker
Rock Monster ser faktiskt rätt så grym ut i sin stängda form. Stenmonster är ju aldrig fel och de har lyckats bra med alla rödsprängda sprickor i det steniga ansiktet. Insidan har jag däremot lite blandade känslor inför. Det syns kanske inte på bilden men det verkar nämligen som om stenmonstret på insidan har några slags metallvingar eller nåt... Jag vet inte, det ser bara konstigt ut. Sedan undrar jag om en ficklampa verkligen var det bästa Max kunde ha som vapen på denna lavafyllda bana. En änterhake till repet som han har runt axeln eller en slägga att bekämpa stenmonstret med kanske hade varit mer logiskt och spännande?

Sist men inte minst (ha!) kommer vi till Bloodsucker som måhända hade varit ett mer passande namn på vampyrbanan. Ja, hur som helst är det här en äcklig fluga som vi har att göra med. Den ser ganska plastig ut i dess stängda form och exakt vad för slags landskap som vi har att göra med på insidan vet jag inte. Dessutom är skurken bara fel. Det är en flerarmad robotfluga eller nåt, jag vet inte, som dessutom ser glad ut. Detsamma gäller Max, utrustad med en burk insektsmedel och ett stort leende på läpparna. Är hela den här banan ett litet skämt eller?

Större set

Mighty Max Blasts Magus

Nu har vi snart hunnit avverka hela den andra vågen och då har turen kommit till de större seten. Först ut är den kontroversielle lilljätten Magus plus hans glödheta anhang. Att Magus var något kontroversiell i Mighty Max-kretsar berodde såklart på att detta lekset inte var utformad som endast ett huvud (tänk på att t o m den stora borgen Skull Mountain från första vågen var formad som ett stenansikte) eller något i likande storlek (likt ihoprullade skalleormar eller jättespindlar) utan tvärtemot allt som dittills var Mighty Max kom Magus och föreställde en hel proportionerlig kropp. En hel kropp alltså! Något som somliga (Dylan) menade frångick grejen med Mighty Max så till den grad att leksakerna inte var intessanta längre. Ett annat missnöjesmoment hos somliga gamla fans var att denna nya kropp var alldeles för liten för att kännas mäktig. Man ville ha den så stor att den skulle vara i proportion till Horror Heads, istället var det en relativt liten jätte man fick. Och visst må Magus vara tämligen liten (ståendes är den knappast något större än en vanlig Doom Zone) men däremot fullspäckad men detaljer och diverse finesser för att kunna underhålla alla utom möjligtvis de allra mest kräsna barnen (Dylan). Hela kroppen öppnas upp åt alla håll och kanter - bröstkorgen, ryggen, huvudet, armarna och benen. Inuti finner man bla den skurkaktige Lava Lord, som tydligen var någon slags rival till Maxs gamle nemesis Skull Master (tänk King Hiss kontra Skeletor i He-Man). Likt de flesta minifigurer går Lava Lord såklart att plocka loss där han står på sin svävare, som även den går att plocka loss. Medföljer gör också två lavadrypande underhuggare. En finns gömd i ryggpartiet av Magus och en annan sitter fast på en futuristisk moppe som döljer sig i Magus högerben, redo att bränna loss.

Både armar och ben är för övrigt rörliga på Magus vilket gör att han faktiskt uppfyller kriteriet för att få kallas actionfigur. Vänsterarmen föreställs som lavahärdat sten med slangar och grejer vilket ger ett rätt så fräckt intryck, och den kloförsedda handen går t o m att öppna och stänga = Fränt. Hela vänsterarmen går även att plocka bort och då upptäcker man att den döljer en arg lavanoshörning som Max dessutom kan rida på. I högerarmen på Magus finner man istället en stor slägga som faktist också är en projektil. Själva kanonen går att plocka bort vilket ju känns logisk men även ganska meningslöst faktiskt. Vad ska man med bara kanonen till liksom? Jag antar att den skulle föreställa någon slags farkost den också men själv fann jag aldrig något syfte med att plocka bort den utan brukade lämna den på plats när jag lekte. Just den där släggprojektilen är annars det enda negativa jag har att säga om Magus. Den avfyras extremt lätt nämligen. Man behöver knappt nudda avtryckaren så är den iväg. Det har hänt mig många gånger att den skjutits iväg av misstag. Just den förbannade projektilen var också det enda som jag saknade när jag dammade av min gamla Mighty Max-samling från min mors vind för några år sedan. Samtliga andra pyttesmå delar till samtliga andra banor fanns på plats men just den stora släggfan saknades. Det blev till att jag köpte på mig en extra Magus som reservdel bara för att få igen den. Vidare på ämnet projektiler så finns det även två gula missiler att avfyra från den dubbelpipiga kanonen i bröstet. Dessa är inte i närheten lika bevärliga som släggan utan funkar precis som de ska. De avfyras inte för lätt men man behöver inte ta i så man spricker heller. Detta skjutdon går för övrigt att plocka loss och placera annorstädes på Magus när kroppen är öppen om man så skulle vilja.

Även gapet på Magus kan öppnas upp och där finns det plats för Max att stå i det läget. Annars måste han vara liggandes bakom fängelsegallret i ryggpartiet när kroppen ska stängas. Max är dock inte ensam hjälte den här gången! Fr o m den andra vågen fick han medhjälpare som bl a syntes till i den tecknade TV-serien och dessa följde med de större lekseten. Magus innebar således mitt första möte med stridspitten Norman med jättesvärd samt den gamle vise ugglan Virgil. Norman påträffas i luckan i Magus vänsterben medan Virgil finns placerad intill fängelsehålan där man även finner Max. Jag har haft mycket skoj med Magus när jag växte upp och lekte med Mighty Max. Setet innehåller som sagt många olika finesser att hålla en leksugen pojke eller flicka sysselsatt bra länge. Lek möjliggjordes på ett naturligt sätt även utanför banan då Magus plus anhang kunde jaga Max plus sällskap runt rummet. Det var lätt att föreställa sig att Magus avfyrade lavakillen på moppen eller att självaste Lava Lord flög iväg i sin farkost efter våra hjältar. När Max och gänget sedan var fast kunde leken fortsätta på insidan med flykten från fängelsehålorna. Att det bara var fantasin som satte gränserna känns adekvat att framföra i det här fallet. Magus är även vädligt häftig som utställningsobjekt. Trots sin ringa storlek ser den faktiskt lagom mäktig ut, lavadrypande och skräckinjagande. Det blir två tummar upp för Magus!!




¤ Mighty Max Defies the Dread Star
¤ Mighty Max Storms Dragon Island

OBS: Bilder och info kommer att läggas upp allteftersom, håll utkik!


<--- Tillbaka till första vågen | Fortsätt till Happy Meal-utgåvorna --->