|
1:a vågen
Text och foto: K. Jan Mierzejewski, 2007-02-21
Här följer vårt arkiv med bilder på den första vågens Mighty Max-leksaker, ihop med kort info och synpunkter på de större banorna (dvs Doom Zones och Skull Mountain). Jag har ännu bestämt mig för om jag ska kommentera de mindre banorna (Horror Heads), då det helt enkelt inte finns värst mycket att säga om dem, så jag låter dem vara tills vidare. Namnen på dem syns i vilket fall om man håller markören över bilderna ifall någon undrar. En kul parantes är annars att jag lyckades skaka fram den reklam/serietidning som gjordes för Doom Zones, samt en bild på dekalen som man fick i tröstpris om man var med i tävlingen om Mighty Max-klockor på den tiden.
Tillägg, 2007-02-26: Det visade sig att jag visst fann mycket att skriva om Horror Heads så nu har jag lagt upp info och synpunkter på dem också. Alla förutom Nuke Ranger och Kronosaur i vilket fall, men de kommer förmodligen också upp inom kort. Min gode vän Dylan har dessutom bidragit med info och synpunkter på Arachnoid, även känd som Spindelbanan. Det var den enda av första vågens Doom Zones som jag själv inte hade nämligen. >_<
Tillägg, 2007-03-31: Lade upp bilder och info om de återstående två Horror Heads.
Tillägg, 2009-02-07: Lade äntligen upp bilder på Arachnoid, samt det vinstbrev som Dylan fick ihop med sin dekal år 1994 (^_^). Passade dessutom på att fixa till thumbs:en så att de förminskade bilderna inte längre ser deformerade ut.
Tillägg, 2009-05-10: Har uppdaterat namnen på banorna, så att de fyndiga prefixerna numera får vara med i titeln. Har dessutom lagt upp boxart, dvs de målande teckningarna på baksidan av kartongerna, från den här vågens Horror Heads.
Tillägg, 2009-08-30: Förstorade på allmän begäran upp thumbsen till bilderna.
1) Doom Zones
2) Doom Zones-serietidning, vinstbrev och dekal
3) Horror Heads
4) Större set
Doom Zones
Mighty Max Conquers the Temple of Venom
Temple of Venom var en obestridd favorit bland kompisarna och också en av de få "banor" som vi alla hade. Egentligen är det inte alls svårt att förstå varför. Bara en sådan sak som att den var annorlunda från mallen, dvs att den inte var i form av ett huvud utan något så snillrikt som en ihoprullad skalleorm, gjorde att vi föll för den. Att den dessutom öppnades "från två håll" skiljde den ytterligare från mängden och gjorde den än mer intressant. Sedan kunde skalleormen öppna käften också, vilket bara var häftigt. Rent objektivt plockar Temple of Doom poäng för den stora lekytan som Max får, där jätteskorpionen kan jaga honom bland ormar och skelett. Det finns även trappor som leder uppför väggarna, det gömmer sig en mumie i den utfällbara gravkammaren och skorpionens svans liknar änden på skalleormen när banan är ihopfälld. Sannerligen häftigt.
Mighty Max Liquidates the Ice Alien
Vi tyckte inget vidare om Ice Alien då det begav sig och jag ser faktiskt lite poäng med den idag också. Problemet med den här banan är att det inte finns något speciellt med den. Ingenting som utmärker den gentemot de andra Doom Zones och faktiskt ingenting som motsäger att den inte lika gärna kunde ha varit en Horror Head om den var mindre. Att man kan se igenom hjässan när banan är ihopfälld var säkert menat som en häftig effekt men är i praktiken tämligen tamt. Dessutom är det ganska klumpigt att leka med Max väl på insidan då det inte alls finns mycket utrymme mellan de tre ismonstren, och då hjälper det inte att de kan röra på huvudena. Och att man kan fälla ner en plattform ovanför banan känns endast som en eftertanke som inte fyller någon egentlig funktion. Ice Alien är bara för samlarna. I övrigt är den seriens stolpskott.
Mighty Max Terminates Wolfship 7
Wolfship 7 var lite speciell eftersom det var så tydligt att den inte "bara" var ett huvud som förmodades sitta på en större kropp utan snarare ett rymdskepp i form av ett gigantiskt varghuvud. Och för en gångs skull kunde man även leka med utsidan av banan då bl a vingar och en extra efterbrännare var utfällbara i det läget. Insidan av banan är ganska stel och tråkig faktiskt, trots att man får två skurkfigurer med. Då är det roligare att låta Max hoppa ombord på den mindre farkosten som går att plocka bort och leka att han blir jagad av skeppet på utsidan. Några andra funktioner på insidan finns för övrigt inte och jag hade dessutom alltid problem med att få de små figurerna att sitta på plats när banan skulle stängas igen. För att sammanfatta är Wolfship 7 förvisso kuriosa men långt ifrån den perfekta äventyrsbanan.
Mighty Max Slays the Doom Dragon
Den "vanligaste" banan bland Doom Zones vid sidan av Ice Alien. Ändå var Doom Dragon betydligt mer tilltalande än nämnda isbana. Utsidan var inte direkt speciell på något sätt annat än att drakar per automatik är tuffa (och kanske lättare att ta till sig än frusna rymdvarelser). Och på insidan kunde man i princip bara göra en sak - att så att säga "öppna grinden" till banan (utformad som drakens framtänder). Detta kan tyckas ganska så meningslöst men det förstärkte faktiskt intrycket att Max kunde lämna banan och jag minns att vi i gänget gillade det. Vidare är det mycket större möjligheter till lek inuti Doom Dragon då Max kan klättra i berg, hoppa över vulkaner, lura ner skurken i frätande syra och sedan fortsätta uppåt på banan. Max får även motstånd i form av en mindre drake gömd i en djup grotta och klippblocken liknas drakenhuvudets tänder då banan ska stängas. Fyndigt.
Mighty Max Trapped by Arachnoid [Text av Dylan M. Johansson]
Arachnoid, eller kort och gott "Spindelbanan", var i stängd form rent designmässigt en av de främsta skapelserna i den första seriens Doom Zones. En hårig tarantulaspindel. Fränt och mycket tilltalande för unga leksugna grabbar. Öppnar du den möts du däremot av ett fattigt landskap där fenomenet logik verkar eliminerat. Medföljer gör en enorm giftspindel vars ben även utgjorde benen på själva banan i stängd form, samt en fyrarmad människospindel. Tyckte som barn att den senare påminde om den färdigmuterade "Flugan" från skräckfilmen med samma namn. I centrum av äventyrsmiljön finner man en liten snurrkarusell och vad den har för avsikt i livet var för mig oklart som barn. Jag minns att jag främst använde den som portal då min kepsbeklädda hjälte så snabbt som möjligt skulle ta sig ifrån denna sorgliga bana till nästa. Arachnoid hade kunnat fungera bättre.
Mighty Max Escapes from Skull Dungeon
Näst efter Temple of Venom var det här vår definitiva favorit bland första vågens Doom Zones. Mest intressant var att att Skull Dungeon möjliggjorde lek på både insidan och utsidan av banan. I och med att man kunde fälla ner trappan/ingången kunde man ju leka på bägge sidorna samtidigt! Hade man banan stängd kunde man stoppa fingret undertill käken och få det att framstå som att den "öppnade sig själv". Likt Wolfship 7 var det annars tydligt att detta inte var en standardbana ā la huvud till en förmodad kropp. Skull Dungeon var ju så uppenbart en dödskallegrotta (och hur tufft är inte det för en liten grabb?). Insidan av grottan innehöll dessutom många detaljer och rörliga delar samtidigt som det fanns gott om plats för lek och även en trappa upp till övervåningen och fängelsehålan. Dessutom fick man två olika skurkar med som båda gick att böja på mitten. Suveränt.
Doom Zones-serie, vinstbrev och dekal
Horror Heads
Mighty Max Battles Skull Warrior
Medan alla de andra Horror Heads har direkt igenkännbara former (för en liten grabb iallafall), som robotar eller lava- och sjömonster, har jag alltid undrat exakt vad Skull Warrior ska föreställa. En märklig blanding mellan en bränd skrull och en borg från Star Trek eller? Invändigt är denna bana ingen höjdare heller. Bara en ödelagd yta och en ensam orörlig skurkfigur, som ser ganska så tråkig ut dessutom. Man får visserligen något som ska föreställa en svävare till (vars undersida liknar ögat och gevärspipan som sticker ut ur kinden på Skull Warrior) och det finns plats för både Max och skurken att stå på denna. Fast då ser det ut som att Max står mellan benen på fulingen... Egentligen är väl Skull Warrior inte helt värdelös men det finns mycket roligare Horror Heads att glädja sig med.
Mighty Max Challenges Lava Beast
Sett till själva lekvärdet är Lava Beast den bästa banan av första vågens Horror Heads. Två stycken monster får man med - någon slags slemklump och ett stort flygande kryp som dessutom går att böja på mitten. Fakta: Pojkar gillar lava. Pojkar gillar slem. Pojkar gillar stora äckliga kryp. Bara där plockar Lava Beast poäng men det är inte allt. Plockar man bort en av fienderna får man tillräckligt med fri lekyta för Max att bli jagad av det andra monstret. Den fria ytan fungerar väldigt bra i proportion till lekmöjligheterna där Max måste ta sig runt vulkaner och undvika att trilla i lavan. Sedan kan man ju variera vilket av monsterna som Max ska tampas med och hur han ska besegra dem. Lurar han ner dem i lavan eller tar han hjälp av ett plötsligt vulkanutbrott? Alla dessa möjligheter...
Mighty Max Against Droid Invader
Det första man kan säga om Droid Invader är att den är riktigt snygg med dess svarta och metalliska design. Mycket smakfullt och passande för banan. Min nya mobiltelefon påminner faktiskt lite om den, färgmässigt alltså. Det andra som slår mig är om den måhända inte är baserad på Darth Vader, både lite till utseendet men även till namnet. Darth Vader - Droid Invader liksom. Personlig smak samt möjliga referenser åt sidan är den här banan något av ett tveeggat svärd. Å ena sidan får man med både ett stort monster och skurkfigur som går att böja på mitten. Monstret är dessutom rätt så häftigt då det är en slags robothjärna med bläckfisktentakler. Men å andra sidan har man knappt plats att leka på banan om man vill använda monstret och själva lekytan är ganska trist. Ett riktigt dilemma.
Mighty Max Defeats Nightwing
Det finns inte mycket positivt att säga om Nightwing. Den ser väl ganska fräck ut i stängd form. Blodsugande fladdermöss är ganska fräcka helt enkelt. Den gör sig bra på bild också men det är nog allt. Insidan av banan är ganska slentrianmässig. Ett stor blodpöl som man inte tycker borde utgöra något som helst hinder för vår orädde äventyrare samt ett gäng små fladermöss fastklistrade på golvet. Inget som överraskar direkt. Endast en onding får man med i form av den jättestora fladdermusen, vars vingar för övrigt utgör öronen på Nightwing i stängd form. Fulingen är förvisso fint skulpterad men även helt orörlig och väldigt klumpig att leka med runt den lilla banan. Såhär i efterhand får jag medge att jag ser vissa lekmöjligheter med den men det var inget som inspirerade mig som barn.
Mighty Max Pulverizes Sea Squirm
Sea Squirm, eller vattenbanan som vi kallade den, var ihop med Zomboid mitt allra första Mighty Max-köp. Året var 1993 och jag minns det som det vore igår. Sentimentalt värde åt sidan är Sea Squrim faktiskt en av de bättre Horror Heads. Dels är den läcker på utsidan och dels är insidan av banan rik på detaljer såsom skattkista, ankare, ben, snäckor mm. Man får två monster med - en sjöorm och ett slags stort blötdjur med blodstänkta klor som Max dessutom kunde rida på. Det fanns i och för sig inte jättemycket plats att leka på inne på banan men den fantasifulla miljön vägde upp för det. Dessutom gjorde monsterna på insidan mer för utsidan än på någon annan Horror Head. Blötdjuret blev Sea Squrims ögon, näsa och horn medan ormen utgjorde tungan. En personlig favoritbana det här.
Mighty Max Fights Nuke Ranger
Jag alltid tyckt att Nuke Ranger är en intressant bana och såhär i efterhand finner jag flera anledningar till detta. Det är den allra minsta och mest kompakta av första vågens Horror Heads, medan den medföljande skurkfiguren är en av de största humanoida figurerna i hela serien. Utöver skurkfiguren får man med en sorts svävare som man kan låta skurken sitta på och där finns även plats för Max att stå på denna. Såväl skurken som svävaren passar perfekt in i banan när denna ska stängas, och svävaren t o m fästes fast. Däremot finns det ingen plats för Max att stå fast inne i själva banan, utan han får skramla löst i "pannan" på banan. Detta är lite märkligt i och med att allting annat känns så uträknat. Men på det stora hela är Nuke Ranger ett intressant och fint tillskott i samlingen.
Mighty Max Versus Kronosaur
Kronosaur var den enda av första vågens banor som ingen av oss i kompisgänget hade. Jag var på god väg att införskaffa den en gång när min mormor övertalade mig att spendera veckopengen på badmintonrack istället. Något som jag såklart har ångrat i efterhand. Men nu har jag lyckats komma över en Kronosaur i alla fall och faktum är att det är en av de mest intressanta banorna i serien vid sidan av Nuke Ranger. Till att börja med är den hyfsat stor för att vara en Horror Head. Bara Lava Beast kommer i närheten. Vidare är det den ENDA banan ur första vågen och till min kännedom en av de ytterst få banorna i hela serien där även den lilla taggen som är till för att öppna banan är dekorerad, här i form av Kronosaurens framtänder. Det är också en av få banor som är även menad att betraktas "framifrån" och inte bara ovanifrån. Man får med två fiender, en grottmänniska och en dinosaurie. Dessvärre finns det inte mycket svängrum på banan. Vidare förstår jag inte riktigt varför Kronosauren saknar ett öga i stängd form. Småskavanker till trots är det ändå helt klart en av de bättre Horror Heads.
Mighty Max Neutralises Zomboid
En sak ska sägas om Zomboid. Den är riktigt äcklig. Nu är det ju meningen att pojkleksaker ska vara det av någon anledning men frågan är ändå om Zomboid inte är lite väl mycket, även för den mest magstarka. Bra nära gränsen hamnar den iallafall, så mycket är säkert. Zomboid lyckas i varje fall förmedla "rätt" budskap, dvs känslan av blött förmultnat kött. Ansiktet har spruckit upp på flera ställen och är passande helt blodigt runt munöppningen. Att hjärnan syns igenom skallen är väl det mildaste med den. Öppnar man upp den ser man att maskar har börjat äta på ansiktet från insidan och där finns såklart inälvor och annan klet. Monsterna är en stor tusenfoting och en jättelik hjärna komplett med tentakler och ögonglober. Det ena ögat går även att plocka bort. Motbjudande var ordet.
Större set
Mighty Max Battles the Skull Master on Skull Mountain
Den första, och igenom hela serien den största, av de "jättestora" äventyrsbanorna, proportionerligt talat.
Skull Mountain var runt 30 cm hög och fullkomligen överfylld med olika fällor och andra finesser. Den var knappast "bärbar" vilket ju var lite av poängen med Mighty Max, men den erbjöd mer än tillräckligt med lekmöjligheter för att det inte skulle spela någon som helst roll. Man kunde leka "runt" hela borgen då det fanns trappor, torn och diverse ingångar på alla sidor och då hade leken bara börjat! Väl på insidan fanns det ju ännu mer att hitta på. Såhär tretton år senare är det kanske inte aktuellt med någon lek längre men Skull Mountain gör sig dessutom alldeles utmärkt som utställningsobjekt.
<--- Tillbaka till allmänt om Mighty Max | Fortsätt till andra vågen --->
|
| POPKORN bedrivs som del av Sveriges populärkulturella och pedagogiska samfund. Ansvarig för sidan är K. Jan Mierzejewski.
|