Text: Dylan M. Johansson, 2007-02-15

De små miniatyrmiljöerna titulerade Might Max, producerade 1992 och introducerade i Sverige av Osby-baserade Brio ScandiToys året därpå, kom från fabrikerna hos brittiska Bluebird Toys som under 80-talet hade gjort namn för sig med de väl ansedda och för flickor anpassade Polly Pocket-leksakerna. När dessa flickleksaker var som störst fattades beslutet att producera en pojkinriktad serie med samma princip - dvs små handhållna plastskulpturer (i MMs fall oftast i form av monster-huvud) som gick att öppna upp likt smyckeskrin och vars insida bestod av lekmiljöer i miniatyr. Insidan av leksaken baserades såklart på utsidan och gorillahuvudet innehöll sålunda en djungel medan det i skallerormen fanns en gravkammare i pyramidstuk, osv.

Första vågen omfattade 14 olika lekmiljöer, vilka sinsemellan var uppdelade i två kategorier: Horror Heads och Doom Zones - där den senare, eftersom de var tre gånger så stora, innehöll fler figurer och var i regel mer detaljerade. Inte att förglömma är Skull Mountain, oftast refererad till som "Dödskallegrottan" i dåtida leksakskataloger, en större lekborg som julen 1993 hamnade på en given första plats på önskelistan. Jag och mina två kompisar i Mighty Max-samlandet hade ibland egna, mer praktiska benämningar på de olika huvudena/lekmijöerna än de engelska originalnamnen, så som "Spindelbanan" istället för "Mighty Max Trapped by Arachnoid" eller "Isbanan" istället för "Mighty Max Liquidates the Ice Alien".

Mighty Max proklamerades med storyn om den unge pojken som när han vrider på sin "kosmiska keps" reser genom tid och rum till olika platser, befolkade av monster och diverse sattyg. När leksakerna skulle lanseras i USA i september 1993 lät man producera en tecknad TV-serie som reviderade hela bakgrundshistorien om den lille äventyraren. Max var nu istället några år äldre, hade erhållit en mer avslappnad klädstil och fått sällskap av stridspitten Norman och en mentor i ugglan Virgil. I TV-serien figurerade även deras svurna fiende Skull Master, tidigare känd från ovan nämnda Skull Mountain. TV-serien visades under en kortare period på svenska TV1000 under april/maj 1994. När nästa våg leksaker släpptes använde man sig av den nya stilen och logotypen från TV-serien och flera av de nya "banorna" innehöll gestalter från nyssnämnda. Förutom nya Horror Heads och Doom Zones släpptes även flera större lek-set i stil med tidigare Skull Mountain.


Max's Dad left him his old baseball cap. Trouble was, this was no ordinary baseball cap..."Gotta look the business" Max thought as he tweaked the cap's peak round to the side. "AAAARGH!" Suddenly, the world had gone weird and very unfriendly! The cap had changed colour! Something very strange was going on! He'd been caught in the Horror Zone. Stumbling from one terrifying adventure to another with only cryptic clues to help him escape...he was all alone. He was scared. But he was MIGHTY MAX, and he'd get back somehow!



Max was bright and pretty good at getting in and out of trouble, but he'd never forget the day he broke his Mom's mysterious old statue and found the Cosmic Cap inside. How was he to know it made him 'the Mighty One', able to travel instantly from place to place by means of time Portals? And how were Max, his Cosmic Cap and his two friends and protectors, wise old Virgil and fearless Norman gonna' measure up against the ultimate evil of the Skull Master!!?


Till höger: Max anno 1992 respektive 1993. Att han inte längre har sin T-shirt instoppad i jeansen indikerar att killen har fått en tuffare attityd.

Det känns på något sätt tämligen typiskt att vi tröttnade på Mighty Max-leksakerna samtidigt som leksaksaffärerna överöstes med alltfler varianter av miniatyrvärldarna senare in i den andra- och i och med den tredje vågen, däribland Shrunken Heads som var pyttesmå äventyrsbanor (där man egentligen knappt fick plats med den ca halvcentimeter långa Max själv) och Hairy Heads som var monsterhuvuden med trollhår som gick att fästa på sin väska eller livrem och där Max rymdes i gapet på monstren. I samma veva kom även Mighty Max Battle Warriors som bestod av dryga decimetern höga kroppar, som även de gick att öppna och leka med och jag började hysa åsikten att hela konceptet med Mighty Max började gå utför. Tidsmässigt befinner vi oss nu i vårkanten 1994. Mycket riktigt blev även denna tredje våg av Mighty Max den allra sista.

Som grädde på moset släpptes ett TV-spel till SNES byggt på TV-serien och fick det förkastliga betyget 23 av 100 i den dåvarande enda svenska speltidningen Super POWER (föregångaren till Super PLAY). Mighty Max-leksakerna innebar en fin period men det var nu hög tid att gå vidare. Men vad är det där? Hockeybilder? Ska man samla på sådana nu? ;)

Fortsätt till bilder och info från 1:a vågen --->