Text av: Dylan M. Johansson, 2007-09-04

- Fick en avi härom veckan. Ett paket att hämta ut på posten. Kom hem och sprättade upp det bruna paketet.

Till följd av 1970-talets frigjordhet och efterdyningar skulle det amerikanska folket under Ronald Reagans regi bli mer etiksunda - och givetvis passa på att hylla den amerikanska drömmen. Förmyndarbolag och TV-kanaler gjorde sitt främsta och 80-talets TV-utbud präglades dels av moraluppfostrande överklassfamiljer (Cosby) och dels av hyllningar till välfärd och pengar ("Maktkamp på Falcon Crest").

Som del av detta oskyldiga rentvättande började jänkarnas public service-nät producera en serie populära reklamfilmer 1985 som förkunnade folket att använda bilbältet. Uppslaget hade iscensatts av Ad Council i samarbete med "U.S. Department of Transportation's National Highway Traffic Safety Administration" och kretsade kring Vince och Larry; två talande versioner av de karaktäristiska krock-dockorna som används vid krocksimulationer (hemma i Sverige kända från Trafikmagasinet då det skulle smashas Volvo).

Ovan T.H: Vince och Larry i egen hög person. När dockorna var på turné i USA under sent 80-tal brukade det gömma sig lokalkändisar bakom de läskiga maskarna. Skrämde de folk till att använda bilbälte, månne?

Den omfattande kampanjen uppmuntrade ett flertal stater att införa lagar om användande av säkerhetsbälte och allt som allt ökade användandet från osannolika 21% till 73%, vilket enligt uppgifter räddade 75 000 liv. Ett par år senare på Tyco Toys (som gjorde bl a Dino-Riders) satt leksaksdesignern Matt Lanning tillbakalutad vid skrivbordet och fingrade efter inspiration. På TV:n rullade reklam och han kom att tänka på den bilbälteproklamerande snutten.

Slipsarna på Tyco ställde sig först tveksamma till Lannings våghalsförslag om figurer baserade på de sterila krockmannekängerna, men ändrade seglet efter idéstormningen om sk "impact buttons" placerade på bröstet på de decimeterhöga figurerna, som vid intryck skulle låta figurens huvud, ben och armar att skjutas iväg från dess torso. Designerna skakade hand och snart skeppades en första blygsam serie actionfigurer, bland samlare känd som "Generation 1" till Toys-R-Us och Wal-Mart.



Ovan T.V: Det här var i princip vad det hela gick ut på.
Ovan: T.H: Den datoranimerade långfilmen från 1992 var en av de allra första i sitt slag.

1980-talet hade även osat av klatschiga företags- och kampanjslogans. Vi minns kanske främst anti-mobbningsrörelsen "Rör inte min kompis". Slogantrenden var ännu stark 1992 då första leksaksvågen, "Vince & Larry - The Crash Dummies" till slut anlände med parollen "You Could Learn A Lot From A Dummy, Buckle Your Safety Belt!". I och med den andra vågens leksaker, då linjen officiellt hade namngivits "The Incredible Crash Dummies", ändrade Tycos sloganen till "Don't You Be A Dummy, Buckle Your Safety Belt!" - och senare med tillägget "And leave the crashing to us!"

Designmässigt hade Lanning med medarbetare vågat gå utanför trafiksäkerhetsbolagets praktiska ramar och spädde nu på med en sann designers kreativitet, vilket innebar ett dussintal nya figurer, inklusive en krocktesthund och -katt, huvuden som snurrade och ögon som poppade ut. De senare gimmickarna var inte helt olika de som Kenner hade använt i "The Real Ghostbusters" serie 2 några år tidigare. Dessa finesser underlättade för företaget då köpare hade klagat över figurernas undermåliga fjädrar som hade tendenser att gå sönder med resultat att ben och armar inte gick att sätta fast igen.

Krut lades nu på att tillverka fordon med den tacksamma funktionen att vid kollision mot t ex väggen i vardagsrummet, låta motorhuven gå mitt i tu, framhjulen att skjutas iväg, och airbagen att öppnas. Däribland fanns en taxibil, en svart racerbil, motorcykel samt ett flygplan och givetvis fanns säkerhetsbälten på plats där fysiken tillät.



Ovan: I min smak var bilarna (totalt fyra stycken totalt) de mest ändamålsenliga fordonen.

The Incredible Crash Dummies kom till våra breddgrader mindre än ett år efter den amerikanska releasen och det verkar i efterhand som att de svenska leksaksåterförsäljarna tog in det mesta av både figurer och deras krockvänliga bilar. Det sista vi fick se här innan Mattels utgåvor 2004 var de fyra mördarandrogynerna Junkbots, då Tyco ville presentera oss för Crash Dummies' svurna antagonister i den tredje vågens figurer. Samtidigt som de svartmålade Junkbots och deras snöplog till förödelsemaskin dök upp på pojkavdelningen på Lekia plockades de sista ommålningarna av våra krockhjältar och deras nya anhängare fram. Denna gång i ljusa neonfärger, vilket refererades till som "Pro-Tek"-uniformer på förpackninngen.



Ovan: Våra hjältar Crash Dummies och deras ärkefiender Junkbots. Fastän det släpptes långt många fler figurer i Crash Dummies-gänget fanns det allt som allt endast fyra skurkar; ledaren Junkman, med sina lömska underhuggare Piston Head, Jack Hammer och Sideswipe. Dessa saknade dessutom "impact buttons" och kunde inte gå sönder som de reguljära Crash Dummies-figurerna.

Om du minns plojparet Morgan och Lasse, minns du sommarlovsprogrammet Tippen (1993-94). Mellan jonglering av Pacman-tennisbollar och lärdomar om att "ingenting försvinner, allt finns kvar" visades bl a "Garfield and Friends" och ungdomsrysaren "Afraid of the Dark". På onsdagar hade programledarna som tumregel att presentera ett engångsavsnitt av någon utvald serie. Till en av dessa onsdagsmorgonar hade SVT köpt in den halvtimmeslånga TV-filmen med Crash Dummies' centralfigurer Slick och Spin. Smått överraskad satt ungar landet över och fick se hur Dummylands datoranimerade krockmannekänger med sin nya gynnare Ted och den oförstörbara dräkten Torso-9000 befriade mentorn Dr Zub.

Videospelare skulle också få sin beskärda del och 1993 såg LJN, Ltd till att SNES-ägarna blev först ut. Mest spelbart idag ter sig dock NES-upplagan av "The Incredible Crash Dummies", som bjöd upp till dans i en tidsbaserad sidoscrollare med musikslingor över förväntan, där man som frontdockan Slick skulle besegra de illvilligas ledare Junkman. Spelupplagor konverterades vidare till GameBoy, Segas Master System och deras "bärbara" låda Game Gear.

I mars 1997 signerades papperna som innebar att Mattel (Masters of the Universe, Action Man) köpte upp Tyco Toys, ett jättetillägg då leksaksföretaget hade växt till det tredje största i USA. The Incredible Crash Dummies befann sig i limbo fram till 2004, då framgångsmännen på Mattel insett potentialen i att tillsätta serien till sitt inflytelserika leksakssignum Hot Wheels. Frontfigurerna hette nu Crash, Crunch, Splice och Gyro och erfarna Mattel såg till att var figur hade sitt eget unika sätt att vid ett knapptryck falla i bitar.

Den senaste Crash Dummies-serien har dock inte vållat lika stor succé som den ursprungliga. Konkurrensen är hård och månne att amerikanarna har börjat glömma bort de gamla reklamfilmerna med Vince och Larry?

- Vissa ting från barndomsåren minns man som ren magi. Outtömliga äventyr av sann lekglädje. När man i vuxen ålder får chansen att prova det där fantastiska spelet eller hålla i de där tuffa figurerna igen, inser man som genom ett pinsamt uppvaknande att det hela rörde sig överromantiserande från en tid då världen fortfarande var förtrollande. Paketet jag hämtat ut innehöll en samling Crash Dummies.