Text: Thomas D. Gustafsson, 2010-07-31
Format: Amiga
Utvecklare: Lucasarts (1991)
Sommaren lider mot sitt slut och ännu visar sig den ha varit lyckad, inte minst för att vi återigen har förenats med spelvärldens dråpligaste piratslyngel Guybrush Threepwood i uppföljaren till fjolårets remake av The Secret of Monkey Island. Men i första hand ska vi prata om originalversionen av del två daterat december 1991, då peka-klicka-äventyren fortfarande var på sin kulmen. Samma geniala team utvecklare som låg bakom det första äventyret måtte ju ha arbetat häckarna av sig då Monkey Island 2: LeChuck’s Revenge släpptes bara drygt ett år senare. Till skillnad från många andra uppföljare led dock inte den här av bristfällig kvalité, snarare tvärtom och Monkey Insland 2 är på många sätt överlägsen sin föregångare. Det bjöd helt enkelt på mer av det bästa som det första spelet hade att erbjuda.
I korta drag handlar spelet om att Guybrush är nu en fullfjädrad pirat och har begett sig ut på äventyr för att samla nya historier att berätta för sin vilda skara "fans". I sökandet efter den legendariska skatten Big Whoop har han nu hamnat på Scabb Island, och knappt hinner stackaren komma dit innan han hamnar i trubbel då en viss odöd piratkapten är honom på spåren. Som ovan nämnt innehåller Monkey Insland 2 mer av det som gjorde det första spelet så älskvärt och Lucasarts främsta vapen från den tiden, humorn i dialogerna och situationshumorn i sig, träffar precis rätt varenda gång. Jag kan erinra mig om flera tillfällen då jag brustit ut i gapskratt. Pusslandet och problemlösandet är dessutom precis lika absurt logiskt och heltokigt som tidigare. Exempel: Vad gör du om en kartbit hamnat i en stor pappershög som rigoröst vaktas av en ilsken mås? Enkelt, du stoppar in en blodhund i rocken, slänger in den i pappershögen som skrämmer bort måsen och sedan hittar kartbiten åt dig!
Ovan fr v. Välkommen till hemtrevliga Booty Island och häng med på glada fester under nattens stjärnklara himmel.
Rent geografiskt sett är Monkey Insland 2 dessutom större än sin föregångare. Efter att man har fått tillgång till båten The Jolly Rasta har man möjlighet att segla fritt mellan inte mindre än tre, och sedan fyra, hela öar. Problem som uppkommer på en ö löses med hjälp av ett föremål från en annan ö, och nämnda öar skiljer sig dessutom stort ifrån varandra. Den evigt nattsvarta ön Scabb Island är en plats där lömska typer gärna håller till då lag och ordning inte existerar där. Phatt Island styrs med järnhand av den vidrigt överviktiga guvernör Phatt och till sist har vi den hemtrevliga Booty Island där festivaler och spottävlingar hålls regelbundet.
Musiken är om möjligt även den ännu bättre än sist. Precis som i det första spelet innehåller Amiga-versionen färre låtar men som dock är av högre kvalité. Alla låtarna, från de paradisaktiga tonerna på Booty Island till mardrömsliknande orglar i LeChuck's fort, är precis rätt placerade och inger den rätta känslan. Tyvärr så lider Monkey Island 2 av ett inte stort, men ack så tydligt problem. Det är väldigt kort. Jag kan lite skrytsamt tala om att jag kan klara det på knappt en och en halv timme. Nu kan jag visserligen spelet utan och innan, men jag vill minnas att jag kände likadant redan de första gångerna jag spelade det under 90-talet. Kanske är det följderna av den korta utvecklingstiden? Jag ska inte gräva ner mig alltför djupt i detta, utan väljer att se det mer som en parentes till den magnifika helheten.
Ovan fr v. Originalet Monkey Island 2: LeChuck's Revenge anno 1991 respektive HD-remaken 2010.
Jag vill även ta tillfället i akt att nämna nyversionen som släpptes bara här om veckan till nästan alla konsoler/datorer/telefoner för nedladdning. Precis som fallet var med föregångaren förra sommaren har man ritat om spelet från grunden med HD-grafik och lagt till röster samt komponerat och spelat in nya versioner av det gamla soundtracket. Monkey Island 2 Special Edition har dessutom fyllts till bredden med extramaterial. Man kan genom spelets gång låsa upp konceptskisser som gjordes under utvecklingen samt ett kommentatorspår med originalspelets utvecklare. Smaskens för oss som blir lyriska varje gång vi hör orden "Monkey" och "Island" nämnas. Självklart har man också valet att spela med gammal hederlig blockig pixelgrafik för att på bästa sätt kunna återuppleva ett av 90-talets största äventyr. Guybrush, utan dig skulle Karibien inte vara densamma.
Mitt slutgiltiga omdöme: Fyra och en halv Largo-voodoodockor av fem möjliga.
Tillbaka till kuriosa arkivet | Tillbaka till kuriosa spelhörnan
