Text: K. Jan Mierzejewski, 2010-07-22
Format: SEGA Mega Drive
Utvecklare: Novotrade (1995)
Vi har nu hunnit avverka såväl det första Ecco the Delphin och The Tides of Time till Mega Drive som Defender of the Future till DreamCast men seriens ökända lågvattenmärke har vi däremot inte haft chansen att nämna ännu. När jag ändå var ute och fiskade efter nämnvärda sommarspel passade jag därför på att ta ett dopp med Ecco Jr. igen. Det var länge sedan jag spelade det här sist och kanske var det inte så dåligt trots allt tänkte jag... Några framåtvolter av lycka blev det dock inte tal om. Snarare ytterligare ett magplask, om än inte ett riktigt lika stort som med King Neptune's Adventure.
Titeln till trots är det inte Eccos avkomma som det här spelet kretsar kring. Ecco Jr. utspelar sig före händelserna i det första Ecco the Dolphin och det är samma Ecco man får styra, fast som en ung delfin. Den som förväntar sig ett lika episkt äventyr som i de sedvanliga Ecco-spelen kan lugnt simma vidare. Det är inte bara Ecco som är yngre här, spelet i sig är riktad mot en yngre målgrupp. Med Ecco Jr. försökte SEGA låta göra ett sk utbildningsspel, speciellt avsedd för barn att tillsammans med föräldrarna lära sig mer om delfiner. Detta är dock inget som genomsyrar spelet direkt. Faktum är att man lär sig absolut ingenting om delfiner genom själva spelupplägget. Ecco Jr. är i grund och botten en simplare version av Ecco-spelen där det enda man gör är att leta reda på en massa saker.
Ovan fr v. Storyn som den presenteras i Ecco Jr. är inte direkt något att hurra över.
Handlingen är som sådan att Ecco och hans två unga vänner, delfinen Kitnee och späckhuggaren Tara, en dag ger sig ut för att hitta den gamla visa valen "Den stora blå" och därför sätts de på prov av de magiska kristallerna att utföra en rad slumpmässsiga, och i ärlighetens namn fullkomligt meningslösa, sysslor. Spelet är därmed uppdelat i dessa korta små uppdrag där man ska hitta ett par vänner (typ sjöhästar), sjunga åt kristaller, hitta ännu fler vänner och leta upp en försvunna bollar åt en säl för att nämna några. I princip handlar det bara om att simma runt i havet och leta reda på grejerna. Och det är verkligen allt. Kontrollen är förenklad från de andra Ecco-spelen till Megan. Eftersom det inte längre finns några fiender att ta kål på kan man inte längre stöta med nosen. Dessutom kan man inte längre använda ekolokalisering till att kommunicera med andra havsdjur. På första banan mötte jag t ex en vänligt sinnad delfin och hoppas på att i sedvanlig Ecoo-anda få lite hjälp men icke. Ekolokaliseringen har blivit nedgraderad till att funka i princip som en bekräfta-knapp. Man hittar en pryl och trycker på ekolokaliseringsknappen för att typ "plocka upp" prylen. Jag nämnde tidigare att det inte längre finns fiender att ta kål på. Detta betyder inte att det inte finns t ex hajar i spelet. Nej, nog finns det hajar alltid men de går inte till attack och kan inte skada en. Man bara simmar igenom dem som om de vore spöken. De tidigare fiendena agerar alltså endast bakgrund i Ecco Jr.. Faktum är att det finns inget som helst sätt att dö på. Delfinen Ecco kan inte ens drukna längre om man stannar under vattnet för länge. Trist. Och det här ska föreställa ett sk utbildningsspel där barn ska lära sig mer om delfiner? Jo, jag märker det.
Vad gäller Eccos vänner, Kitnee och Tara, så är de faktiskt spelbara. Detta hade ju kunnat tillföra något om det inte vore för en liten detalj... Det är nämligen ingen som helst skillnad mellan de "olika" karaktärerna. Ecco och den andra delfinen har inte ens olika sprites, bara en palette swap. Jag ser ärligt talat ingen skillnad på dem. De andra spelbara karaktärerna har alltså ingen inverkan på spelet och är där egentligen bara för nyhetens behag, vilken varar i sådär fem minuter. För att verkligen hälla saltvatten i såren har man t o m lyckas strula till något så enkelt som byte av karaktär. Något som borde skötas smidigt med ett enkelt knapptryck görs här via start-menyn varefter man tas till en seperat spelskärm där man ska simma in i den karaktär man vill byta till och sedan simma ut från skärmen med denna för att återgå till spelet. Fullkomligt onödigt omständigt. Varför kunde man inte bara skifta mellan karaktärerna med den extra knappen som nu är ledig pga avsaknaden av dash? Varför krångla till just en sådan här enkel sak på det viset?
Ovan fr v. Spelet går i princip ut på att hitta saker. I rutorna uppe till vänster ser man vad man ska leta efter härnäst.
Överlag är Ecco Jr. ett betydligt gladare och mindre ödesdigert spel än de tidigare Ecco-äventyren. Jag skulle inte ens gå så långt som att kalla det här för ett äventyr när det inte finns några insatser. Det finns ingen riktig motivation bakom storyn och utan dess faror är havet heller inte längre en mystisk och nervpirrande plats att utforska. Det blir snabbt långtråkigt just på grund av bristen på såväl spänning som utmaning. Det finns 18 banor allt som allt men så småningom tröttnar man bara. Det är inte roligt helt enkelt. Det första jag gjorde när jag nu stängde av Ecco Jr. var att sätta igång det första Ecco the Dolphin och jösses vad mycket bättre det spelet är. En positiv sak finns det i alla fall att säga om Eccos barnspel och det är att musiken trots allt är bra och stämningsfull. Åtminstone ibland. Musiken varierar faktiskt mellan riktigt bra låtar till tramsiga trudelutter som lika gärna kunde vara hämtade från någon serie på Barnkanalen, men som i och för sig överensstämmer med spelets barnvänliga tema bör väl tilläggas...
Intressant nog, och kanske positivt för samlare, är att Ecco Jr. är det mest sällsynta spelet i serien. Medan ettan och tvåan finnes i överdrös på auktionssidorna, och även Defender of the Future till DC går att få tag på utan några alltför stora bekymmer är Ecco Jr., och då speciellt PAL-versionen, något av en raritet. Vilket kanske i sig tyder på att det inte är många som bemödat sig att gräva fram detta på nytt. Men så släpptes också PAL-utgåvan endast i Australien. SEGA kanske resonerade att det fanns många Flipper-fans där eller något. Däremot finns spelet numera på Virtual Console (även i PAL) och som del av SEGA:s otaliga Mega Drive-samlingar till diverse format.
Ovan fr v. De andra två spelbara karaktärerna tillför inte mycket. Det känns precis lika "meningsfullt" att leta efter sälar och deras försvunna badbollar vilken karaktär man än väljer att spela med.
Jag kan förstå vad man ville åstadkomma med Ecco Jr. men jag förstår inte varför man ville göra det. En barnvänlig verion av Ecco-spelen där man har tagit bort all spänning och utmaning? Varför? Vilket syfte fyller det? Vilken målgrupp hoppades man kunna nå ut till egentligen? Jag förstår som sagt vad spelet försöker göra men inte varför. Exakt vad tänkte SEGA med när man beslöt att en simplifierad version av Ecco skulle göra sig bra som ett utbildningsspel till deras svarta låda, som ju alltid marknadsfördes som något tuffare än Nintendos snällare dito. Varför då gå och låta göra något sånt här? Försökte man bredda målgruppen måhända? Hoppades man att alla förmodade unga Flipper-fans (den nya TV-serien kom samma år som det här och den nya långfilmen med Paul "Crocodile Dundee" Hogan hade premiär året därpå) skulle tjata till sig Ecco Jr. av sina föräldrar? Det enda man lyckades med var ju snarare att sänka hela spelserien. Efter det här fiaskot skulle det dröja till Defender of the Future år 2000 innan vi fick återse Ecco i ett riktigt äventyr, men då var det redan för sent. Ecco var inte längre något posternamn vid den tiden.
För vad det är så är Ecco Jr. faktiskt inte helt värdelöst. Men i ärlighetens namn så är det som sagt inte alls särskilt roligt. Dessutom tror jag inte att man riktigt uppnådde syftet med spelet. Föräldrar som vill lära sina barn mer om delfiner och liknande med hjälp av ett underhållningsmedium gjorde nog bättre som gick och såg den där fördömda nyinspelningen av Flipper. Faktum kvarstår alltså att Ecco Jr. är ett bottennap. Trots vissa kvalitéer, som att grafiken, kontrollen och musiken åtminstone till viss del fortfarande är bra, blir det alltså en tumme ner för Ecco i det här fallet. Det är knappast värt mödan att grävas fram igen.
Mitt slutgiltiga omdöme: En försvunnen badboll av fem möjliga.
Tillbaka till kuriosa arkivet | Tillbaka till kuriosa spelhörnan
