Text: Dylan M. Johansson mot Thomas Gustafsson, 2009-02-28
Kan man vara "för eller emot" Super Mario Bros.? Är inte det en allmängiltig åsikt som gäller för det spelet? Eller har tidens tand faktiskt tagit ut sin rätt? Moderne Thomas är inne på att det senare torde vara synligt för alla utom nostalgiförblindade ögon medan gammalmodiga Dylan står fast vid att Super Mario Bros. är en spelvärldens klassiker. Den här fejden är ingen lek. Det är på blodigt allvar.
Dylan försvarar
Vad kan man egentligen säga om det första Super Mario Bros. som alla inte redan vet? De charmiga historierna om hur gamle Jumpman fick sitt namn efter en italiensk hyresvärld och om hur rörmockaren fick mustasch istället för mun har vi hört till leda. Att det sidoscrollande upplägget var banbrytande för sin tid och att Kondos musik har nått samma kultstatus som huvudpersonen själv, det vet vi också. Få andra spel finns det lika många anekdoter kring. Alla nostalgiska skildringar om det första mötet med gomban har vi också hört tillräckligt om. Vad som återstår är ett i grund och botten mycket bra spel.
Super Mario Bros. är spelet som kan köras i fem minuter eller under en hel eftermiddag, singel eller multiplayer, och alltid har något att ge vid varje sittning. Mervärdet ligger i själva spelglädjen. Grafiken i sig kan ju idag avfärdas som så simpel som bara möjligt, men den enkla inramningen med en närmast lika optimalt enkel spelkontroll är ingredienser som har gjort Marios färgglada fantasivärld till en av spelvärldens få riktiga klassiker. Super Mario Bros. är hardcore samtidigt som det är nybörjarvänligt. Alla kan spela det men svårigheten som kickar igång omkring värld fem kräver plattformstiming in i minsta millimeter av sin power player.
Trots sin enkelhet har det aldrig rått någon brist på mystiken runt omkring spelet. Den surrealistiska "bonusvärlden" -1, som tack vare en kvarglömd programmeringskod kunde nås genom superprecision i slutet på bana 1-2 och visade sig vara en vattenbana i oändlighet, gjorde att myten kring Super Mario Bros. levde kvar länge. Nej, jag kan inte komma på ett annat spel från samma era som åldrats lika bra som detta. Super Mario Bros. är med råge ett av väldens absolut bästa kassett-äventyr.
/Dylan M. Johansson spelar gärna om Super Mario Bros.
................................................................................................................................................
Ovan. Super Mario Bros. - En sann klassiker som fortfarande håller eller bara tjatigt efter alla dessa år?
................................................................................................................................................
Thomas åklagar
Man brukar säga att mindre är mer, men i fallet Super Mario Bros. är mindre inget mer än bara mindre. Även om jag personligen tycker om lite mer avancerade spel är det klart att jag också uppskattar de lite "enklare" (som det heter på ett finare språk). Men Super Mario Bros. är ju så "enkelt" och nedbantat att det nästan blir löjligt. Till att börja med har vi bristen på musik. Hela spelet innehåller bara fem låtar, sex om man räknar truddelutten i slutet på varje bana. Och detta till spelets 32 banor. Det spelar ingen roll hur minnesvärd och "klassisk" huvudtemat än må tyckas vara, den har bara blivit ordentligt tjatig med åren.
Super Mario Bros. är väldigt fattigt på variation inom andra områden också. Följande teman finns det t ex på banorna; "vanlig", "underjord", "vatten" och "slott". Wow. Och när nu vattenbanorna kom på tal kan jag dra upp det också. För det går inte att förneka att alla människor hatar de här vattenbanorna. Liksom den bristande kontrollen ställer till det i onödan i de tidigare Mega Man-spelen, ställer den ofta till det för spelaren under vattenbanorna i Super Mario Bros.. Lönnfete Mario rör sig så överdrivet stelt omkring att bläckfiskarna aldrig har några större problem med att peta ihjäl honom, precis som den tjocka klump han är.
Låt oss heller inte glömma den ultimata antiklimaxen när man har nått ett slott och kommit fram till Kung Krut, och då räcker det ta mig fan att hoppa över honom och röra vid yxan? Vadå röra vid yxan, får jag inte ens slåss? Vart tog utmaningen vägen? Sist men inte minst har vi den "klassiska" frasen som så många gamers hetsat sig tårögda över i så många år: "…but our princess is in another castle." Sju gånger återkommer den frasen igenom spelet. Tjat. Vad mig anbelangar så kan Mario gå och dö game over i Super Mario Bros., medan jag hellre spelar med honom i SMB.3 där man som tur är har förbättrat spelkonceptet på samtliga punkter.
/Thomas Gustafsson, spelar hellre om Super Mario Bros. 3
Tillbaka till kuriosa |
