Text av: K. Jan Mierzejewski, 2008-04-26
Tentaångest är alltför vanligt. Och som del av ångesten är det alltför vanligt att man sysselsätter sig med precis allt annat än det man borde. "Hm, jag vet att jag borde läsa på men visst fanken behöver garderoben finstädas." - känner någon igen sig här? Den senaste veckan har inte varit något undantag för min del. Jag hade den bästa undanflykten av alla. Jag hade feber. Pac-Man-feber.
Helt plötsligt fann jag mig själv rita Pac-Man i paint varje dag. Fast egentligen var det inte så tokigt. Ett kort avbrott med Pac-Man och sedan kunde jag återgå till arbete. Nu, en vecka senare, tänker jag att man lika gärna kan lägga upp konststyckena här på POPKORN istället för att de ska ligga och samla virtuell damm på datorn. Så här har ni dem, resultatet av min tentaångest, min Pac-Man-feber sju dagar i veckan. Samtliga bilder är ritade "för hand" på datorn, i paint.
Bottenplan
Jag tog en ordentlig kik på en skärmdump från arkadspelet och tanken med den här bilden var att försöka fånga hur det verkligen såg ut där nere i Pac-Mans labyrinter. Då menar jag också hur där verkligen såg ut. Pac-Man är ju ingen jäkla boll med armar och ben som en människa. Han är en platt skiva med öppen mun som knaprar ljusgula svävande piller och är fast i en irrgång av transparenta väggar med blå konturer mot ett kolsvart mörker. Det är så Pac-Man som spel verkligen ser ut enligt mig och det är alltså den bilden jag försökte förmedla. Här inzommat och roterat ca 45 grader medurs.
Befintlighet
Ingen större eftertanke med den här bilden. Jag öppnade upp paint, började klottra och ett par minuter senare var denna färdig, helt på måfå.
Som syns på bilden har Pac-Man utvecklats lite mer här. Han har ögon, en insida av munnen och är något tjockare än en pappersskiva. Fortfarande platt dock. Jag kan inte fortsätta förklara bilden på annat sätt än att den bara blev så på känsla. Det är Pac-Man. Han är. Punkt.
Kallrätt
Den här var mer medvetet framställd. Jag byggde vidare på utseendet från förra bilden, gjorde Pac-Man ännu lite tjockare (fortfarande platt dock...) och lät honom stå med öppet gap över ett rådlöst spöke, redo att sluka den stackaren hel. Det här är Pac-Man när han är som mest kallblodig.
Spöket är nästan identiskt med hur de såg ut i arkadspelet sånär som på ett par pixlar. Bl a gjorde jag det lite mer suddigare och rundare i kanterna (det är ett spöke, hallå). Ögonen är också lite större än de "borde" vara eftersom jag ville fånga den tysta paniken hos offret.
Retrofetisch
En retromedveten pixel-Pac-Man med en ansikts-lyftning i tre dimensioner. Den är inte helt symetrisk, dels för att jag tyckte att det blev lite väl plottrigt på sina ställen men främst för att jag ville ge den ett mer levande och tänjbart intryck. Någon som blir klokare av det här, inte? '-_-
Knarkpillren var tidigare också i "3D" men jag ville behålla den enklare plattare stilen överlag och gjorde dem helt enfärgade till slut. Vad gäller färgvalet på Pac-Man fick det bli "gomfärg" runt-omkring alla kantiga ytor. Tyckte det såg mest effektfullt ut såhär.
Kartongkonst
Jag är egentligen emot den sk kartongkonsten där Pac-Man framställs som en boll med inte bara ögon och mun utan även näsa, ögonbryn, armar och ben. Pac-Man ska helst vara platt som en pannkaka, och på sin höjd ha ögon och en insida av munnen. Fast nu ville jag inte förkasta kartongkonsten helt och hållet så det här är min blygsamma eloge till den. Här ser vår hjälte mer ut som en smiley, men utmärkande för just Pac-Man kontra smileyn är mungipan och framförallt de båda hacken på vardera sida av ögonen som även höjer sig över huvudet. Några armar eller ben blev det däremot inte. Där drar jag gränsen.
Pac-Mans alla ansikten
Ja, som namnet avslöjar är det här Pac-Mans alla ansikten. Alla fyra. Det är nämligen i dessa fyra riktningar man kan styra Pac-Man i arkadspelet. Det här är bilden som tog mig kortast tid att göra. Tog nog inte ens en minut. Den är något av en kompromiss då jag från början hade en helt annat typ av bild på gång där man såg Pac-Man fara upp, höger, ner, och vänster med fartränder och grejer efter sig. Inte helt olikt som det kan se ut i Snake. Ödet ville dock annorlunda då datorn strulade med mig innan jag hade sparat bilden. Fast det är lika bra. Är faktiskt mer nöjd med denna avskalade improvisation. Känns mer äkta.
En skapares vision
Jag hade en vision om Toru Iwatani vision, eller påstådda vision rättare sagt. Det där med pizzan var visst inte hela sanningen eller så hade han förskönat det hela lite. Påstås det. Mitt eget påstående är såklart inte helt sant heller. Min idé var från början att göra en grafitti-inspirerad Pac-Man med feta, gula och något slarviga konturer runt kroppen med svart fyllning mot svart bak-grund. Men jag tyckte inte att den utmärkte sig tillräckligt gentemot de tidigare bilderna. Efter att ha lekt runt lite med bilden kom jag så på tanken att fylla ut den med tomatsås. Någon gratängost blev det dock inte.
Tillbaka till kuriosa |
