Text av: K. Jan Mierzejewski, 2006-12-17
TILLÄGG, 2007-07-02: Har lagt upp ett återfunnet foto från Halloween 2001.
I år är det tio år sedan som vi först började fira Halloween, eller i vilket fall uppmärksamma och göra något särskilt helgen till ära. Häng med på en resa i nykläckt nostalgi när Janne minns tillbaka på hur det hela började. Märk väl att jag med Halloween avser helgens "riktiga" datum, dvs 31 oktober såvida annat inte sägs.
1997 - Det var en gång...
Dylan och jag skojar ibland om att vi nog var de första i Sverige att fira Halloween. Förmodligen inte, men faktum kvarstår i alla fall att Halloween som vi känner det idag fanns inte i Sverige innan 1997. Det existerade inte helt enkelt. Det var inte tal om några pumpor, det gick inga skräckfilmer på TV och det var inte någon som klädde ut sig eller på annat sätt festade till det lite extra helgen till ära. Begreppet Halloween fanns inte överhuvudtaget i vår del av världen före år 1997. Halloween var något som amerikanerna ägnade sig åt. I Sverige hette det Allhelgona och betraktades mest som en kvarleva från äldre tider, tillika religiös helg som enbart "gamlingarna" brydde sig om.
Men 1997 hände det något. Under väldigt begränsade normer började det dyka upp lite, lite pynt med anknytning till det sk "Halloween". Mest märktes detta i den lokala (och numera nedlagda) maskeradaffären som företrädde Butricks. Dylan insisterade att vi måste hitta på något till denna nymodighet kallad Halloween. Vi gick då i sjuan på högstadiet.
Skräckfilmer var ett givet tidsfördriv och eftersom det inte gick något lämpligt på TV fick vi traska inåt stan och videobutiken. Nämnvärt i sammanhanget är att detta var tiden innan skräckgenren upplevde sin beryktade renäs-sans. Även om Scream kom redan 1996 skulle det dröja ytterligare något år innan genren riktigt tog fart i och med filmer som Scream 2 och Jag vet vad du gjorde förra sommaren (som båda kom mot slutet av 1997). Vi fick alltså ta vad som fanns tillgängligt på den här tiden och därför blev det ett par äldre rullar, närmare bestämt Candyman och Jason Goes To Hell: The Final Friday (som då var den "sista" delen i serien). Och jag förstår fortfarande inte varför tjejen i Candyman dödade stackars Trevor i slutet. Detta är något som jag har tjatat om de senaste tio åren. Han var ju på hennes sida? Han sörjde ju henne? Nåja. Måhända att vi hyrde någon del i Terror på Elm Street-serien också. En lustig parantes är att folket på videobutiken till en början inte ville låta oss hyra filmerna då de ansåg att vi var för små för den sortens filmer, och vi måste låta dem ringa hem till våra föräldrar och be om lov först.
Senare under kvällen tittade vi även lite på wrestling (som inte var halloween-relaterat men ändå) och min mor spådde oss (vilket var halloween-relaterat och faktiskt ganska kul).
1998 - TV-spel, folköl och brinnande toarullar
Bara sedan året dessförinnan hade Halloween blivit ganska så etablerat i Sverige. En del av framgångarna med "den nya" helgen kan nog tillskrivas nytändningen i skräckgenren, med ungdomsfilmer som ovan nämnda Scream, och kanske på ett litet hörn även uppkomsten av den sk "survival horror-genren" med spel som Resident Evil 1-2. Oavsett vilket kändes det som att det här med Halloween låg rätt i tiden och det såg ut som att firandet var här för att stanna, även om många (och då i synnerhet många "äldre" personer) menade att det var en fluga som skulle försvinna inom något eller några år.
1998 hade vi utökats till ett helt gäng kompisar på 6-7 personer som var med och arrangerade helgen. Så här i efterhand är det smått imponerande vilka oerhört ambitiösa förberedelser vi hade vidtagit, med tanke på att vi alla var 13-14 år gamla. Det var mycket pynt och "häftigt" var det också. Vi snackar dödskallar och "blödande" ljus här. 1998 var också det första året som vi hade köpt och skurit ut pumpa. Om jag minns rätt var det jag som fick rita ut mönstret på pumpan medan äran att få göra skärandet gick till någon annan. Sedan var det kopiösa mängder läsk, godis, chips, dipsåser och annan snask på plats. En flaska mineralvatten vill jag minnas att vi hade också, ifall någon skulle må illa (vilket någon faktiskt gjorde). Eftersom vi var "i den åldern" föreslog någon att vi skulle gå ut och köpa öl också. Vilket vi gjorde. Mitt i natten. På stans enda nattöppna bensinmack som låg ett par kilometer bort.
På vägen dit passade några av oss att busa. Genom att tända eld på en toalettrulle och kasta den mot ett hus. Vi andra tyckte dock att det var här gränsen gick och var inte med om händelsen (vi gick helt enkelt därifrån). Hursomhelst, återsamlade och väl framme vid macken fick vi såklart inte köpa ölen. Vi var ju alldeles för unga. Vi fick då be några äldre killar att köpa ut åt oss. Vilket de gjorde. Resten av natten ägnade vi åt att fortsätta titta på väl utvalda rysare (vi hade hyrt bl a Exorcisten och Djävulens Advokat) och spela dödsmatcher i GoldenEye till N64:an, utkämpade på varsin 1/4 av en 16-tumare. Oj, oj, vilka minnen...
1999 - "filmfilm"
Sommaren 1999 var vi ett gäng vänner som gick ihop och bildade en klubb med inriktning på film och TV-spel kallad "filmfilm". Vi träffades ofta under hela återstående högstadietiden då vi hyrde film, spelade (mest) GoldenEye och drack folköl. Halloween-helgen 1999 var självklart inget undantag. Personligen var jag dock inte sådär jätteglad över resultatet av årets firande. Dylan (den svikaren) var då och hälsade på sin syster i Spanien över höstlovet. Även ytterligare en kille som var en av de drivande krafterna 1998, vi kan kalla honom Arne, var bortrest 1999. Själv hade jag således svårt att övertyga de andra om "vikten" av lämpliga filmer, att vi borde köpa en pumpa att skära ut och så vidare. Resultatet då, blev i min mening ganska lama filmer som t ex Wesley Snipes Blade, som må vara en vampyrfilm men det är fan i mig ingen skräckis. Någon pumpa eller pynt blev det heller inte. Onödigt att kasta pengar på sådant tyckte de andra, när vi kunde köpa ännu mer öl för pengarna! Vilket vi såklart gjorde. Min mor ville då vara snäll och "överraskade" oss (minst sagt) med ett färdigpyntat rum med ballonger och en glad plastpumpa! Fatta att man tyckte det var pinsamt i den åldern! Men, men - helt kasst var det inte. Vi var rätt så många där, vi hade öl så det räckte och blev över och dödsmatcher i GoldenEye in på småtimmarna var ju aldrig fel.
En kul parantes är i alla fall att 1999 var året då jag för första gången såg Tim Burtons Nightmare Before Christmas, som då gick på TV. Och föll för den direkt.
2000 - Halloween som vi glömde
Blev inte av! Vi pratade om att göra något i stil med träffarna på filmfilm-tiden men det hela rann ut i sanden. Halloween 2000 är således det enda året sedan "starten" 1997 då vi inte hittade på något som helst med anknytning till helgen. Kanske berodde detta på att vi bara ett par månader tidigare hade börjat gymnasiet och att folket i kompisgänget så att säga "gick skilda håll" ett tag i början.
2001 - Pre-KyoumiKai
Vårkanten 2001 gjorde filmfilm en ganska så kortlivad come back för att senare under året ligga som grund för en framtida ideell förening (som sedermera kom att bli föreningen KyoumiKai). Under denna sen-filmfilm/pre-KyoumiKai-tiden var vi ett etablerat gäng kompisar som ofta samlades för film- och spelkvällar, så även under årets Halloween.
Återfunnet foto! F.v syns jag, Dylan och Arne på denna Halloween.
Likt 1999 förekom det en del intressekonflikter 2001, men den här gången var det lustigt nog Dylan som propagerade för ett festfirande medan vi andra (inklusive många från firandet 1999) hellre ville ha en lugn grabbkväll, komplett med utskurna pumpor samt schack- och ölspel. Lite omvända roller alltså. Rena rama Twilight Zone. Mitt i denna smet trädde jag fram som diplomat och övertygade de andra att låta mig "tala Dylan till rätta". Till Dylan sade jag då att vi andra jättegärna kunde tänka oss att festa men som han såg så fanns där ju inga tjejer. Ingen fest utan tjejer alltså, men kunde han fixa kjoltyg då kunde vi festa. Detta gick han med på och försvann sedan ut i höstmörkret.
"Det är ingen fara med honom. Han kommer snart igen och då börjar vi titta på film" var vi alla överens om. En kille, vi kan kalla honom Bender, hade med sig Nightmare Before Christmas och Döden klär henne, passande titlar båda två. Medan vi väntade på att Dylan skulle återvända passade vi på att skära ut pumporna (det här året hade vi en större och en mindre pumpa) och precis som sist fick jag rita ut mönster medan själva utskärningen gick till några andra. Öl hade vi såklart också, den här gången den starkare sorten (vi gick nu på gymnasiet) och lite annan "fylla" också. Detta skulle vi konsumera till ett öldrickarspel och schackspel där det var tänkt att man snapsade för varje tagen pjäs. Och det var i princip så vi hade lagt upp hela kvällen.
Sedan händer det otippade. Dylan kommer tillbaka - tillsammans med fem unga tjejer som han hade plockat upp på gatan! Eftersom detta var helt oväntat visste vi inte riktigt hur vi skulle reagera. Vi ville ju inte festa, det här var tänkt att bli en lugn kväll med grabbarna. Själv hade jag inte ens duschat när Dylan traskade in med tjejerna. "Lika bra att hoppa in i duschen då" resonerade jag och skyndade mig ner. Men när jag hade kommit upp igen var tjejerna borta! Tydligen ville tjejerna dricka av vår öl i utbytte mot att de skulle strippa för oss och då hade Arne (som nu var med igen) slängt ut hela packet. Just då trodde jag att karln hade tappat förståndet men såhär i efterhand måste jag medge att det var ovanligt moget gjort av honom, tjejerna var trots allt ganska unga.
Hursomhelst var det nu åter till film- och spel-kvällen. Trodde vi. Dylan hade nämligen inte gett upp sina vilda planer riktigt ännu. Utan vår vetskap hade han ringt runt bland bekanta och gamla klasskamrater och snart var det fullt med människor på plats, både killar och tjejer, alla på festhumör. Vi fick ge med oss. Det fick bli fest. Men eftersom vi från början inte var inställda på något festande hade vi heller inte vidtagit de vanliga förberedelserna. Vi hade inte ställt undan några möbler, vi hade ingen musik tillgänglig, ingen fyllehörna, nej inte ens belysningen var dämpad. Därför blev Halloween 2001 något av en riktigt märklig hybrid mellan fest och grabbkväll, där vi gjorde lite av varje. Hela kvällen var väldigt improviserad där t ex fick tjejerna vara med och spela ölspelet. Självklart spårade allt ut så småningom. Folk gökade sönder toaletten, bröt armar på varandra, spydde överallt (utom på toan som var ockuperad), en tjej kollapsade efter att ha fått i sig 95 procentig läkesprit (som vi hade ställt fram för att rengöra tuschen på pumporna med), möbler och kristallglas gick i kras och en tjej pissade faktiskt sönder min betongtrappa! Galenskaper!
Mest minnesvärda händelserna för mig var när jag tog Dylan på tre drag i schack och sedan när jag spydde genom näsan efter att ha haft ledningen i ölspelet ett bra tag. Vi tog även ganska många foton i svart/vit film vilket visade sig vara mycket stiligt efter framkallning.
2001 var också året då jag såg Nightmare Before Christmas typ 20 gånger. Bender hade nämligen glömt kassetten i VHS-spelaren och då satte jag ofta igång den under året t ex när jag skulle äta. Jag brydde mig inte om att någonsin spola tillbaka filmen heller, utan jag stängde av och på där bandet var helt enkelt. Härlig film.
Tillbaka till kuriosa | Fortsätt till åren 2002-2006 --->
