Text av: K. Jan Mierzejewski, 2006-10-04
1984-1987 Lyckligt ovetande om min omvärld.
...
1988-1991 Populärkulturellt uppvaknande i senkommunistiska Polen
Mina första minnen är från när jag var fyra år gammal. Året var 1988 och vi var på besök hos min farbror i Katowice, där jag för första gången kom i kontakt med elektroniska spel. Spelet i fråga var till någon sorts hemdator och gick ut på att man i rollen av en soldat plöjde igenom ett sido-scrollat, krigshärjat ökenlandskap. Ibland flög det plan förbi och bombade. Dessa fick man akta sig för. Bästa (och säkert enda) sättet att undvika att bli dödad av dem var att gå in i husen i bakgrunden och söka skydd där. En datorstyrd medhjälpare hade man också. Honom råkade jag alltid döda i slutet av vad som förmodligen var den första banan. Kanhända att detta inte uppskattades av spelet och kanske var det därför som jag fick börja om från start hela tiden.
För övrigt var Polen ett spelfattigt land på den här tiden. Det skulle dröja ytterligare flera år innan Nintendo hittade sin väg dit. Några ryska Game & Watch-kopior hade jag men var aldrig särskilt förtjust i dem. Kvalitén på dessa var tveksam. Ibland ville de bara inte fungera.
När jag var fem-sex år tyckte min mor att jag var gammal nog att få följa med på bio. Filmer jag minns från den här tiden är bl a Ghostbuster II och Batman. Den senare hade jag även i bokform men efter att ha läst texten på baksidan av boken (där man bl a nämner Gothams prostituerade) konstaterade min mor att denna bok ej var lämplig för barn och beslagtog den för sin egen räkning.
Några TV-serier jag följde var (i den ordning jag kommer ihåg dem) Captain Planet, New Adventures of He-Man, Bumbibjörnarna, Räddningspatrullen, Smurfarna... Något enstaka avsnitt av Tennage Mutant Ninja Turtles såg jag också, mest för att försöka förstå vad all hysteri var om. Men ärligt talat så var det inte förrän vi flyttade till Sverige och jag genom kompisar introducerades till spelen och leksakerna som jag föll för sköldpaddorna.
På serietidningsfronten gav man 1991 ut de första amerikanska DC- och Marvel-titlarna i Polen; Superman, Batman, The Amazing Spider-Man (med den polska undertiteln "Czlowiek Pajak"), The Punisher (polsk undertitel "Pogromca") och Transformers. I början följde jag bara Stålis äventyr med något enstaka inhopp av Batman men till slut lyckades jag övertyga mor min att köpa mig varje nytt nummer av samtliga dessa tidningar. Jag antar att det faktum att jag lärde mig läsa med hjälp av superhjälteserierna säkert gjorde intryck på henne varför hon gav med sig så lätt. Mina personliga favoriter fann jag så småningom i Spindeln och Transformers. Andra numret av TF, där Spidde gästspelar i sin svarta dräkt, var därför extra spännande. Spindelmannen blev även något av en första idol för mig. Det första jag ville bli när jag blev stor var exempelvis just fotograf, precis som Spindelns alter ego Peter Parker. Fotografi är idag en av mina största nöjen.
Kort om utgivningen: Under 80-talet moderniserades Superman och Batman-titlarna i USA. Den polska utgivningen började från starten av Stålmannens nya titel och adaptionen av Batmans-filmen från 1989 följt av engångspublikationen "A Killing Joke". I Sverige blev Stålis och Batmans nya tidningar kortlivade och kom att läggas ned 1991 men i Polen har utgivningen fortsatt än till idag. Någon nytolkning på Spidelmannen fanns inte på den här tiden så där hakade man på den svenska utgivningen (pl #1-91 var således detsamma som sv #1-91). Transformers började man dock om på från allra första numret (am 1984, sv 1987), vilket har sin förklaring i att serien lades ner 1991 inte bara i Sverige men också i USA. Hur det låg till med utgivningen av Punisher är oklart för mig.
Mitt första lego var en tågkorsning som jag var föga upphetsad över. Snart fick jag dock betydligt roligare byggsatser som min mor då hade med sig hem från utlandet, nämligen De Laglösas Fästning (Borg) samt Amiralens Skepp och en liten utpost (Pirater). Ett paket med Lego Technic fick jag också. Det senare var det inte lika mycket lek som bygge med.
Plastleksaker hade jag sparsamt med under denna tid. Mest var det billiga kopior av Masters of the Universe-figurerna, ten- och plastsoldater och små samlarbilar som jag lekte med. Någon radiostyrd bil och elektronisk bilbana hade jag också.
Min första riktiga action figur var en Galaxy Force som jag länge trodde var en Brave Star-figur. Han hade en tygrock, ett gummihuvud och en stor robothand. Jag visste aldrig hans namn (Lazarus Slade) utan han kom istället att kallas "Han med knäskydden". Min första Transformer var en grå liten bil/robot som i själva verket inte alls var en TF utan en Go-Bot. Dessa var en annan linje bestående av transformerade robotar som senare kom att köpas upp av Hasbro och bli en del av Transformers-stammen. Det är först på senare tid som jag fått reda på att han heter Scrath. Jag ångrar till denna dag att jag inte sparade förpackningen.
En nalle hade jag också. Den var rosa med ett hjärta som man kunde trycka på för att få nallen att spela en melodi. Förmodligen en Care-bear. Skratta inte. Jag tyckte om den.
Tillbaka till kuriosa | Fortsätt till del 2 --->
