Text av: Dylan M. Johansson, 2007-05-03
TILLÄGG, 2007-06-30: Lade upp ett kärt nostalgiskt foto med tillhörande bildtext.
Mitt allra första minne av tonårsmutanterna i Turtles-gänget är från augusti 1990. Min syster är nyss hemkommen från en lärorik tid som au-pair i London och i bilen hem från flygplatsen bjuder hon mig på brittisk lakrits och säger stolt mellan tuggorna att...
- I England leker barnen inte med Ghostbusters längre, utan de har några nya gubbar, de har något konstigt jävla namn...
Mamma ber henne att inte svära i bilen och min syster funderar ett ögonblick, men börjar strax berätta om fyra krigande grodor och deras kamp mot ninjor, men ändrar sig halvvägs och säger i förbigående att de nog är sköldpaddor istället.
Jag var sex år gammal och min överaktiva hjärna höll på att sortera bort den fantastiska historien, men bara några dagar senare är jag i tobaksbutiken på Nyhems torg i Halmstad och hjälper min smått fredagsstressade pappa att fylla i veckans V65-rad. Jag vänder mig om och i tidningshyllan ser jag ett klistermärkssamlaralbum med ett omslagsmotiv likt det som syrran hade beskrivit och en igenkännande klocka klingar. Sålunda injicerades jag av en långverkande dos av den gröna Turtles-febern och jag briljerar stolt med att jag var den som intro-ducerade Turtles-figurerna för polarna på lekis.
Samma år som långfilmen bidrar till att Ninja Turtles-fenomenet kulminerar i USA anländer sköldis-arna till vår del var världen. Detta sker under sensommaren 1990 och först ut i Sverige blir faktiskt Konamis omtyckta spel till NES samt ett gratisnummer av serietidningen, utgiven av Atlantic Press, som under en kortare period finns att hämta i leksaksbutiker och i utvalda tidningsaffärer. Syftet är givetvis att testa populariteten innan man börjar ge ut den egentliga serietidningen regelbundet, vilken som mest utkom med 18 nummer per år.
Atlantic Press hämtar huvudsakligen serierna från Archie Comics version, men de svenska utgivarna mixtrar emellertid lite som de vill med omslag och innehåll för att fylla ut tidningen. Blandade följetonger - mer eller mindre avslutade - publiceras, men det förefaller sig dock som om den ansvarige utgivaren avsiktligen bortser från de ofta förekommande djurrättsmoraliserande berättel-serna i den amerikanska motsvarigheten och väljer snart ut bara de mest intressanta berättelserna.
Ovan f.v: Turtles-spelet till NES. Omslagsbilden är som bekant baserad på omslaget till fjärde numret av den ursprungliga serietidningen - Första numret av svenska upplagan av Archie Comics version av serietidningen. Märk väl Turtlarnas snällare uppsyn i jämförelse med originalets - Raphael som actionfigur. Liksom fallet med övriga europeiska Turtle-produkter ersattes det förbjudna ordet "Ninja" med det snällare "Hero" i logotypen
Eftersom leksakerna redan funnits ett bra tag på marknaden på andra sidan Atlanten, består de första skeppslasterna av nära trettiotalet olika figurer och fordon. Men en tendens som snart blir påtaglig är att även i de mest välsorterade leksaksbutikerna råder det ofta brist på många av de mest populära figurerna. Olika varianter av den obligatoriska damen i nöd April O'Neil kan man vara säker på att hitta mängder av på Leksaksmagasinet, medan jag inte kan minnas att jag någonsin såg tuffa noshörningen Rocksteady i Sverige.
I Storbritannien hade man tyckt att ordet "ninja" varit alltför knutit till ond bråd död och när TV-serien skulle introduceras på brittiska marknaden var varumärket omdöpt till Teenage Mutant Hero Turtles. Även delar av den kultiga titellåten var utbytt. "Splinter taught them to be ninja teens" hade blivit "Splinter taught them to be fighting teens". Men censorns odiskutabla brutalitet är visst fortfarande inte nådd. Vid vissa tillfällen är Michaelangelos nunchaku utbytt mot *trumvirvel* ett rep!
Det är den brittiska versionen av TV-serien som lanseras i Sverige och här visades den främst som en del av Skurtmagasinet på TV3, vardagar klockan 17:05, men gick även under en tid på den då relativt nya filmkanalen TV1000.
New Line Cinema hade som bekant inte varit sena att haka på hypen och göra en spelfilm med sköldpaddorna; Teenage Mutant Ninja Turtles - The Movie går upp på svenska biografer så sent som i december 1990, ganska exakt nio månader efter den amerikanska premiären. Långfilmen porträtterar hur Turtlarna ger sig an en för unga fans oväntat mörk historia, främst rotat i Mirage Studios serieversion, då den grundas i samma bakgrundshistoria och birollar gatukämpande antihjälten Casey Jones. Men TMNT - The Movie lyckas samtidigt vara trogen TV-serien, då våra fyra gröna hjältar har olika färg på sina bandanas och mumsar pizza med skumma pålägg på. Trots skickligt smidiga mutantkostymer, signerade Jim Henson's Creature Shop, totalfloppar filmen här i Sverige. Hur det kunde komma sig? Något byråkratiskt ljushuvud hade klubbat en åldersgräns på 15 år.
Den andra spelfilmen däremot, med undertiteln The Secret of the Ooze, är klar för release precis ett år senare. Slipsarna på New Line Cinema proklamerar för att Bebop och Rocksteady ska medverka, vilket Eastman och Laird slår hårt för att det ska de absolut inte. Filmbolaget nöjer sig sedermera med en kompromiss. I TMNT II introduceras därför Shredders blöjvänliga mutantkrigare Tokka och Rahzar som substituter. Under planeringsstadiet är det även planerat att ha med en utrom istället för Shredders ofrivillige professor Baxter Stockman, men då budgeten sviker säger man att ett sådant beslut skulle leda till förvirring då denna ras hade samma utseende (en levande hjärna) som TV-seriens Krang. Medverkar gör däremot den listklättrande smörrapparen Vanilla Ice - som sig själv, i sin allra första filmroll.
Med en lägre åldersgräns och med en mer trallvänlig story än föregångaren har andra långfilmen Sverigepremiär den 19 juli 1991 på 70 biografer på 20 olika orter. Den som ser filmen innan 2 augusti får dessutom ett presentpaket bestående av ett samlaralbum med klistermärken från filmen, en pin av storlek större, och inte mindre än tre (!) olika rabattkuponger på NES-spelet. Det är även hög tid för ett andra TV-spel, och Konami beslutar den här gången att göra ett tappert försök att spränga in det välspridda arkadspelet i den lilla gråa spelmaskinen. Det säger sig självt att när Turtles II - The Arcade Game släpps till NES är det långt ifrån så imponerande som sin storebror i arkadhallen, men kassetten säljer ändock som smör; kvickare och snäppet råare än det mer äventyrsbaserade första delen blir denna actionrökare tydligen vad många sköldpaddsfans hade väntat på och spelet fram-röstas av Nintendo Magasinets läsare som det näst bästa spelet under 1991 - slaget endast av det obetvingade Super Mario Bros. 3. Turtles II till Nintendos 8-bitare associerar jag till sommaren 1991 och spräckligt färgglada shorts, Cornetto-glass och hoppsparkar på stranden.
T.H: På min sjunde födelsedag fick jag äntligen Turtles till NES - och favoriten Donatello (snett bakom mig till vänster). Klicka för att förstora bilden och kisa och du ser att det står "Sköldpaddor" med det gröna Turtles-typsnittet på förpackningen. Dessa billigare varianter av figurerna fanns att köpa i respekterade leksaksbutiker som t ex Lekia under fenomenets första månader i Sverige, innan de officiella utgåvorna från Playmates hittade hit. Vilka utgivarna av "Sköldpaddor" var eller varför de såg totalt annorlunda ut förblir en gåta.
Det idag möjligtvis mest omtyckta Ninja Turtles-spelet är SNES-versionen; Turtles in Time, som släpps under maskinens första halvår i Norden. Upplägget känns igen från The Arcade Game, dock nu med uppdaterad grafik samt mer varierad kontroll och banupplägg, då man nu tack vare SNES:ens Mode 7-effekter kunde simulera 3D-grafik på banorna. 1992 var även året då Nintendos demondirektör Hiroshi Yamauchi börjar släppa på sina diktatortyglar och Konami kan nu släppa ett actionspel med ninjapaddorna även till Segas 16-bitare. The Hyperstone Heist är till mångt och mycket baserad Turtles in Time, men är något kortare och figurerar den konstant grymtande Tatsu (känd från filmerna) som boss på den tredje banan.
I det sista TV-spelet värt att nämna vågar Konami gå utanför ramarna och beslutar att göra det femte spelet till ett regelrätt beat 'em up, helt i gudfadern Street Fighter II:s heliga anda. Anmärkningsvärt nog är detta Tournament Fighters det Turtles-spel som konverterats till flest format: NES, SNES och Mega Drive. Man vågar även fatta beslutet att inkludera mindre kända karaktärer, som tidigare endast figurerat i serietidningen; apokalyptiska War och hajfenan Armageddon i SNES-versionen samt hockeymasken Casey Jones och den blåa rockan Ray Fillet till Mega Drive. Vad gäller en obligatirisk kvinnlig fighting-karaktär hade man till Nintendo-upplagan skapat en helt ny krigare, Asuka, medan man i Sega-versionen hade valt att inkludera en ninja-pimpad April O'Neil.
Ni kalenderbitare som var med under denna fängslande tid, känner kanske till att historien i den smått annorlunda tredje filmen, som hade Sverigepremiär den 6 augusti 1993, baserades på en följetong från Eastman och Lairds egen TMNT-tidning; Då våra älskade mutantpaddor hade bidragit till den Japanfanatism som härjar bar det sig inte bättre än att den gröna kvartetten i sin sista lång-film innan årets nysatsning, tack var en magisk spira, tidsreser bakåt till den feodala eran i landet där solen går upp och tar upp kampen mot shogunatet…
Ovan f.v: Raphael håller sig ovanligt lugn i den samuraistukade tredje långfilmen - Jodå, de fanns faktiskt: Star Trek Ninja Turtles - Teenage Mutant Ninja Turtles alldeles egna fryspizza
Actionfigurerna spottades fortfarande ut från Playmates fabriker, även om de inte längre kändes lika köpstarka. Men det ska nämnas att under 1993-95 släpptes några av leksaksseriens mest fantasi-eggande gubbar, bl a Star Trek Ninja Turtles (då Playmates Toys även ägde rättigheterna till denna kitschfyllda sci-fi-serie) Universal Monsters Ninja Turtles och grottfolk-Turtles, även om alla dessa variationer inte nådde Sverige. Däremot hade Turtlarna i Sverige, precis som i det stora landet i väst, egna pizzor, vilka finns att köpa under ett par månader i utvalda frysdiskar, och tidningen säljer tydligen bra eftersom den ges ut fram till hösten 1996. Trenden att pryda sina skolböcker med tuggummiklistermärken med Turtlarna drar också förbi.
Intåget av Teenage Mutant "Hero" Turles här i Lagomlandet kan egentligen jämföras med vilken annan försenad pojkleksaks-release som helst - från att inte ha funnits alls finns de till synes över en dag - överallt. Det som blir stort i USA, blir sannerligen ofta lika stort i Sverige. Men oundvikligen kan inget fenomen hålla i sig alltför länge - jag antar att det är därför dylika produkter brukar omnämnas med suffixet "-hysteri". Man kan säga att mot slutet av 1994 hade Leonardo, Raphael, Michaelangelo och Donatello tappat sin glans. De nya varianterna av leksakerna lockade inte och trots en nybildad Turtles-klubb blev det under mellanstadiets första månader dags för mig och mina polare att dra vidare till något annat.
I nästa del: 10 prylar du inte kände till om Teenage Mutant Ninja Turtles!
Tillbaka till kuriosa | <--- I föregående del: Det är nådens år 1983...
